Det 64 mugglisgamet

Wohooo!!!

Här kommer det

Distrikt 3

Hermione. Granger stod utanför affären. Det var såklart stängt, du vet slåtterdag, men hon stod och kikade på folk som kom springandes förbi för att hinna till slåttern i tid. Hermione. Granger visste genvägen till torget, så hon stressade inte.
"Men jag vill inte!!" hördes ett gällt skrik. Det var en femårig tjej, hon gick med en lång man som verkade vara hennes pappa, och hon stretade emot allt vad hon kunde.
"Gumman, jag lovar att vi köper godis åt dig på vägen hem, jaa jag lovar..." Deras röster tonades bort och Hermione. Granger himlade med ögonen. Klockan var nästan elva, så hon började gå mot torget. Hon klättrade och klängde på sin skogsväg tills hon var framme, och ställde sig i den nu korta kön till blodtagningen. Det stack till i fingret, och hon blängde på mannen som satt med sin lilla manicken (troligen tillverkad i vårat eget distrikt, fnös hon i tanken) och stack oskyldiga barn i fingret. Hermione. Granger ställde sig med 17åringarna.


"Vakna! Kom igen, vakna!!" skrek Zendaya´s mamma. Zendaya var bra på att sova länge, och nu hade han bara två timmar kvar till slåttern.
Zendaya Ställde sig upp och såg sig i spegeln. hans röda hår stog såklart åt lite olika håll, han tog tag i en lock i taget och la den i rätt position. Han drog på sig sina slåtterkläder och sprang ner till frukosten. Hans mamma hade ställt fram en tallrik gröt, något sorts bröd och ett glas med... vatten.
"MAMMA!!!!!!!" skrek Zendaya och hoppade upp på köksbänken i bortre änden av rummet.
"vad är det vännen?" undrade hans mamma när hon kom in.
"Du har s-ställt fram... v-vatten!" stammade han. Han var nämligen fruktansvärt livrädd för vatten, att bada i det, att dricka det, och speciellt när de hälls över honom.
"Men Zendaya! Du MÅSTE lära dig att dricka vatten snart!" Han var 16 år, och hade inte druckit en droppe vatten sen födseln. Han tog sin mat (inte vattnet så klart) och sprang in till det andra rummet. Han åt snabbt och gick sedan in och diskade sin tallrik.
"Vi måste till slåttern nu, skynda!" Hördes Zendaya´s pappas röst utifrån dörren.
Zendaya och hans mamma och pappa gick, sida vid sida, tills de skildes åt för blodtagning. Zendayas mamma fick tårar i ögonen.
"Du, hur är det?" frågade Dan, Zendaya vän som stod bredvid honom.
"Jag hoppas att jag blir vald" fortsatte Dan, utan att vänta på Zendayas svar. "Om jag inte blir det ska jag vara frivillig."
Zendaya såg på Dan. Vilja vara med i Hungerspelen? Näe, sånt verkade inte så kul faktiskt. Zendaya förstod inte om han var allvarlig, men han hoppades att nån annan blev vald, vem som helst.
En skrikig röst från podiet fick honom att vända på huvudet. Där stod en väldigt liten kvinna med brunt afrohår och lösnaglar.
"Välkomna! Vi ska nu välja två ungdomar som ska kämpa mot 22 andra tributer, tills endast en är kvar. Det kallas Hungerspelen"
"Va, skämtar hon? Är inte det här uttagningen för kaninvolleyboll? Jag som trodde det!" viskade Zendaya ironiskt till Dan, som skrattade tyst. Den urtråkiga filmen startade, och två skålar styrdes fram. Den minimala kvinnan stapplade fram på sina skyhöga klackar och tog tag i en lapp i en skål.
"Hmm... lite svår handstil... Hermione. Granger, kom upp på scenen!"
Hermione. Granger skakade till. Hennes ögon flimrade från det ena ansiktet till det andra, alla vända mot henne. Hon började gå snabbt mot scenen, och log mot kameran.
Kvinnan på scenen tog tag i en lapp från bottnen på den andra skålen, och kisade mot texten.
"uhm... Xenya, är du här? Nää men vänta... vad står det här?" frågade hon borgmästaren som satt bakom henne. Han viskade något och hon skrek ut i mikrofonen;
"Zendaya!"
Zendaya hjärta stannade. Han började långsamt gå mot scenen, men den verkade bara vara längre bort. Tillslut var han ändå framme, och han ställde sig på andra sidan av den skrikiga kvinnan.
"Seså, skaka hand nu! Här, Distrikt 3, har ni era Tributer!" De kom några applåder, och Zendaya och Hermione. Granger skakade hand. De gick sakta in i stadshuset, in i varsitt rum. In i Zendaya störtade hans föräldrar in. Hans pappa kramade gråtande om honom, men hans mamma såg bara fundersam ut.
"Okej, du måste låtsas att allt vatten är mjölk. Getmjölken vi får för tesserasen, den är inte farlig, eller hur?" Zendaya nickade. "Snälla, överlev! Göm dig, akta dig för okända växter, akta dig för djur, och - speciellt- akta dig för de andra tributerna!"
Zendayas mamma var en kvick kvinna, och Zendaya trodde att hon skulle klara sig långt i Hungerspelet.
"Tiden..." sa en fredsväktare som hade stuckit in huvudet i rummet, och föräldrarna började sakta gå.
"Jag älskar dig!" Sa alla tre samtidigt, och Zendaya bestämde sig för att vinna.

Aw om min vän Dan inte hade lurats skulle hans öde gå dåligt.

BÄSTA KAPITLET HITTILLS!!
Superbra

SUPERB!!!

Asbra!

Jodu, din vän Dan är lite skulig han

tack alla!