Apache-Serien

Tack så mycket, jag tror jag hinner med attskriva ett långt kapitel imorgon, men vet int riktigt, min storebrorsa kommer hem från Stockholm, men det är först på kvällen, men vet inte riktigt än om kapitlet kommer imorron, eller om någon vecka
glina2
Molly Evans
kotte7
Ni läser väl fortfarande?

Absolut!!
Super!!!

Of corse läser jag.

Ron Hippe: Nej, absolut INTE! Det är bara att jag inte har haft tid att läsa, men jag ska bättra mig!

Åh, gillar det senaste kapitlet!
Gillar Snabba Hjortens tankar, det är kul och intressant

ÄLSKAR din ff! ♥ Den är så grym!

Tack Molly Evans! Men jag kom på att jag kommer vara nästan hela sommarlovet på landet, så ett kapitel kommer först i slutet av sommarlovet...men är det okej?

Okej

Kom med det tidigare än väntat Hoppas ni kommer gilla kapitlet(hoppas ni tycker det blir långt).

Kapitel någonting.
-Tack, sa Åskans Son, men det allra bäst är min hörsel. Jag tror att vi måste rida hem nu. Hör du inte att det blir åska?
Snabba Hjorten lyssnade. Jo, nu hörde han det, ett svagt åskmuller i fjärran. Eller var det inte åskan? Var det...
Plötsligt väcktes Snabba Hjorten ur sin dröm om den grönskande dalen. Han var tillbaka på betgskrönet, och det var inte åskan han hörde utan det svaga ljudet mullret från tunga, springande djur. Kunde det vara bufflar? Nej, bufflarna brukade inte samlas så långt söderut den här årstiden. Tamboboskap? Nej, inte det heller. Inga dinèer hade gett sig iväg ut på plundringståg nu.
Snabba Hjorten reste sig, lyssnade och spejade. Och så fick han syn på djuren långt där nere. De kom norrifrån och var på väg till dalen och hans hem.
Det var hundratals hästar och de var inte vilda, för de sprang inte i flock. De kom galopperande i en lång rad två och två, sida vid sida. Och de reds av män. Först såg han inte ryttarna tydligt, för avståndet var för långt, och hästhovarna virvlade upp stora moln av damm.
Men så fick han syn på det gröna, vita och röda tygstycket på en lång stång och han såg solljuset blänka i de långa knivarna. Då kom Snabba Hjorten ihåg vad Älghjärta hade sagt.
"En dag kommer de kanske till vår dal också. De har nya eldvapen och långa knivar som dom kallar sablar. De är lika många som grässtråna på slätten, och de kommer ridande på stora, snabba hästar. De har med sig ett tygstycke som är fästat vid en lång stång. Det är grönt, vitt och rött, och en av soldaterna blåser i ett skinande blankt horn innan de angriper. Ljudet från hornet är en dödssång, och mexikanerna önskar att vårt blod ska färga gräset rött."
Snabba Hjorten blev plötsligt rädd, livrädd.
Lilla Örnen och Åskans Son var i fara! for det genom hans huvud. Och Älghjärta och alla mina grannar! Jag måste varna dem! Mexikanerna anfaller!
------------------------------------------
Hoppas ni tyckte kapitlet blev både långt, och bra! Tar gärna emot tummar .

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ HIMLA GUD AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!♥

Gah! I. Love. This. Story♥

*överöser dig med kramar*

*överröser dig med tillbaka-kramar*♥