Dödens bal

Alice hade samtidigt kommit ut ur toaletten och höll då nästan på att krocka med Claire. Men när Claire började prata om mördaren så började allting kännas mystiskt. Hon hade inte sett någonting.

Hon såg Alice komma fram från en av toaletterna.
"såg du inte? Det var en snubbe här som stoppade undan en knivoch..." Ljuset släcktes igen. Som tur är var Claires trolstav fortfarande tänd.

"Nä, det vet jag inget om", svarade Alice. Hon gjorde axelryckningar och fast när hon tänkte efter så hade hon inte något ljus på sin trollstav medan hon gick. Hon kände till korridorerna så väl till och med i mörkret. Men tanken om att hon gått förbi mördaren fick henne att rysa igen.
"Nu måste jag försöka hitta Eliz igen", sa Alice och skyndade sig iväg.

Någon hade tydligen sätt mördaren!
Eliz var personen som aldrig visade sig rädd, men nu var hon skräckslagen! Mördaren var ibland dom och hen kunde vara var som helst, kanske bara några metanet ifrån henne.
Var är Alice? Tänkte Eliz och började leta efter henne.

"Eliz! Där är du! Kan jag få prata med dig"? Pustade Alice fram när hon hittade Eliz. Hon hade letat efter henne hela dagen. "I enrum tack! Jag har en mycket viktig sak att säga"! Sa hon och talade tyst för att ingen skulle höra.

"Vad är det"? Frågade Eliz lättad över att hittat Alice.

"Kom", sa Alice och drog in henne runt hörnet på en korridor. Sedan väntade hon tills ljudet av fotsteg knappt kunde höras.

"Okej..." Han Eliz knappt säga innan hon blev med dragen in i ett hörn.
"Kan du säga vad du vill säga någon gång". Sa Eliz.

"Eliz, det var jag", sa Alice och lugnt.

Sedan tog hon fram en blodig kniv ur sin klänning.

"Mitt motiv, jag vet inte vart man borde börja...hm, kanske att jag har alltid varit den man kallade för tråkmånsen, plugghästen och sånt där. Vet du hur irriterande det är att alltid se dig lyckas mer än mig när det gäller vänner? Du har alltid varit den coola typen medan jag stått i skuggorna. Så jag gjorde en plan, varför inte förgifta lärarnas bål med gift som jag stal från klassrummet i trolldryckskonst, medan jag hämtade giftet kunde jag på så sätt låsa dörren så att folk skulle tro att det var någon som hade kommit utifrån att göra med. Dessutom kunde jag smyga in genom dörren i väggen obemärkt för att sedan hälla i giftet i bålet. När lärarna dog visste jag att om jag smög fram till bålet så skulle jag säkert väcka någons uppmärksamhet, och denna någon är du. Lärarna hade jag ingenting emot, men det krävs uppoffringar för att få det man vill ha. En väldigt lyckad plan om du frågar mig", sa Alice.

Sedan började hon gå närmare med den blodiga kniven i vänsterhanden."Våga inte skrika", sa Alice och log brett. Hon höll den nära Eliz för att visa att hon pratade allvar.

"Det ska bli så roligt för dig i Azkaban", sa Alice drömmande. "Om några sekunder kommer jag att skrika på hjälp, men innan folk hunnit hit så kommer jag att vara död och alla kommer att misstänka dig", sa Alice.

Sedan riktade hon kniven mot sin hals och var beredd att göra ett sådant hugg som hon tidigare gjort med de andra offren.

[Var det ok att Alice skulle vara mördaren? Jag ville få det att bli som en skräckfilm på ett ungefär eftersom att titeln heter ju faktiskt "Dödens Bal".]

"Nej"! Skrek Eliz, hon fattade faktiskt inte själv varför hon fortfarande brydde sig om henne trots att hon var en mördare.
Hon sparkade till Alice hårt i magen så att hon skulle tappa andan och tog snabbt kniven ur hennes hand.
"Varför gör du så här?" Frågar hon. "Varför dödar du folk bara för att sedan dö? Jag har aldrig lyckats bra med vänner, folk har bara varit rädd för mig." Säger Eliz som under hela balen varit livrädd för att Alice skulle dö, men egentligen var det hon som var mördaren, hon som mördade Wilma (systern)!
"Och jag har alltid... Älskat dig." Säger Eliz. "Jag vågade bara aldrig prata med dig, jag ville men det gick liksom inte".

(Att Alice är mördaren funkar bra för mig)