Drella

Jippi!!^_^

Tjuhuu! Jag läääängtar tills dess ...!

Kapitel sexton: Julbalen

Den smaragdgröna klänningens tunna övre material släpade efter fängelsehålornas golv medan jag gick. Zander gick bredvid mig, och jag visade honom den snabbare vägen upp från korridorerna.
Salen där Julbalen hölls var full med par och ensamstående elever i vackra kostymer och klänningar. Zander lade handen om min midja när turneringsdeltagarna kom invandrande in i salen. Harry med Parvati, Fleur med någon okänd kille, Draco med ... Pansy. Jag försökte att inte titta på honom för mycket, sedan var det Krum med en flicka i blått.
Jag gapade lätt.
Det var inte bara någon flicka i blått, det var Hermione.
Hermione gav mig ett brett leende när hon gick förbi oss och jag stängde munnen. Jag var inte den enda. Krums beundrarinnor slängde ett mörkt ögonkast efter henne när hon och Krum passerade dem. Jag drog på munnen.

Efter middagen var det dags för dansen. Turneringsdeltagarna skulle starta dansen och jag betraktade när Harry osäkert klev ut på dansgolvet. När de hade dansat ett tag vågade sig fler ut och snart fylldes golvet av dansande par. Zander drog ut mig till mitten av dansgolvet. Ett blygt leende trädde fram över mina läppar när jag lade handen på hans axel. Jag måste erkänna att dansen gjorde mig en aning nervös men kanske var jag nervös i onödan. Valsen var inte så hemsk som jag hade trott och vi rörde oss med lätta steg över golvet. Jag hade faktiskt riktigt trevligt tills någon knackade på min axel. Jag vände på huvudet och suckade.
"Kan jag få låna henne för ett ögonblick?" Dracos röst var entonig när han iakttog Zander. Han nickade med sammanbitna käkar och Draco tog tag runt min arm och drog mig ut ur salen.
Han slutade inte få förrän vi hade kommit lite mer avskilt. Jag lutade mig mot väggen.
"Vem var det?", frågade han cyniskt.
"Det har du inte med att göra."
Han lutade pannan mot min. "Har jag inte?"
"Är det inte så i spel? Berätta inte om dina drag för dina motståndare. Hur är det med Pansy förresten?"
"Säg inte att du fortfarande är sur över det." Han skrattade lätt och jag hann inte säga något mer innan han kysste mig. Jag accepterade det ett tag innan jag insåg vad jag gjorde och vände på huvudet. "Du är en skitstövel, Draco." Jag trängde mig förbi honom. "Tyckte att du behövde få veta det."
"Vänta! Var är du på väg? Jones!", ropade han efter mig när jag vandrade nerför korridoren.
"Som sagt, det har du inte med att göra." Jag drog handen genom håret. "Och kalla mig inte Jones."
---
Som jag skrev förut, jag orkar verkligen inte kika igenom texten och söka efter stavfel, dåtid/nutid, osv. Ni överlever ifall det finns några fel. ^^

Åh.. Jag hoppas att Ella och Draco blir sams snart.

Jättebra!!

Oh gud.. så bra..

Jääätte bra skriv mer din lama D:

Hej på er barn! :3 jag läste en fanfiction förra året om två som hette Ella och Draco. Men oj. Det betyder inte att författaren till denna tråd snott det? jag ser ingen likhet.

Kapitel sjutton: Den andra turneringsuppgiften, del ett

Jag iakttog det mörka vattnet där turneringsdeltagarna skulle tillbringa sin timme med bister uppsyn. Det blåste ganska kallt och håret ville inte lämna mitt ansikte när jag för sjätte gången drog bort det. Jag suckade och masserade tinningarna. Skrattet och pratet från de andra eleverna runt omkring mig hade börjat resultera i en svagt dunkande huvudvärk. Jag hade inte ägnat någon tanke åt Draco de senaste dagarna men på något sätt lyckades han dyka upp nu. Och han ville inte försvinna. Jag rätade på mig och tittade bort mot stället Harry och de andra troligtvis stod och väntade på att de skulle börja. Sedan rynkade jag på pannan när en gestalt syntes från slottet, springandes. Jag brast ut i skratt när jag undrade om det inte kunde vara Harry och personerna bredvid gav mig märkliga blickar. Jag behärskade mig när jag betraktade gestalten närma sig bryggan där Dumbledore befann sig.
Sedan några minuter efteråt började det äntligen röra sig därborta. Jag lutade mig framåt när jag såg deltagarnas figurer närma sig vattnet. Dumbledore sade lite grejer, lyssnade inte riktigt, utan fortsatte att betrakta deltagarna. Undrade vilka kreativa sätt de hade använt sig av. Tyvärr såg jag inte mycket av dem härifrån. Jag suckade.
Deltagarna hoppade ner i vattnet och läktarna dånade av hejarop. Jag skulle precis följa deras exempel när jag kände en lätt knackning på axeln. Jag visste redan vad som väntade bakom mig när jag snurrade runt.
"Hej, Draco", sade jag kallt. Han log besvärat.
"Du har väl inte förlorat rösten?, fortsatte jag och lutade mig mot räcket.
"Ella", började han men jag avbröt honom.
"Kul att du lärt dig vad jag heter i förnamn."
"Ella", upprepade han igen, mer bestämt den här gången. "Jag vet inte vad som tog åt mig under julbalsdagarna. Jag vill bara be om ursäkt, om det nu är möjligt."
Jag tittade länge på honom. Synade honom.
"Pansy?", frågade jag och han skrattade uppgivet.
"Jag bryr mig inte om henne, okej? Hon betyder inget för mig."
"Sa du så till henne också? Om mig?"
"Ella, jag vill både kyssa och slå till dig just nu."
Jag lade armarna i kors. "Tror du att en simpel ursäkt kommer få allting att bli okej igen?
Han såg sårad ut för ett ögonblick men hämtade sig snabbt. "Nej, nej det gör jag inte. Jag hoppades bara att du skulle acceptera den."
"Det gör jag inte"
"Vad ska jag säga då?" Han sträckte sig efter min hand men stannade upp, tittade osäkert på mig och lät den falla till sidan igen. "Vad ska jag göra då?"
"Sluta att bete dig som du gjorde förut, som en skitstövel. Det kändes som om du skämdes för att ha något med mig."
"Det är inte sant."
"Inte?"
"Inte"
Jag suckade irriterat och han log trevande. "Ella"
"Draco"
Han skrattade lätt och för första gången vågade jag le.
"Men jag har inte förlåtit dig än."
"Vad vill du att jag ska göra? Gå ner på knä och böna och be? Kräla runt dina fötter?"
"Det är precis vad jag vill."
Han ställde sig på knä och jag brast ut i ett roat och förvånat skratt. Han tog tag om min hand.
"Ella Jones, snälla. Förlåter du mig?"
"Du är lika dum som du ser ut. Ställ dig upp så ingen får för sig något."
"Förlåter du mig?", upprepade han.
"Ja, när du säger det sådär."

Haha super ♥