Hur kunde hon? [SV]

hjälp varför slutede hon trampa vatten för?

känner att jag nästan spamar tråden nu men undrar samma som rosea!

rebecca dö inte!

Spammar nu men aaah! Hon får inte drunkna!

BEHÖVER TIPS! Annars blir det nog inget mer ;o
Nu är det Sirius!

Kapitel 16: REBECCA! NEJ!
Vart är Rebecca? Jag tittade längst Ravenclaw bordet vid middagen men såg henne inte. Men jag såg hennes bästis.
" Hej, vet du vart Rebecca är?" Flickan tittade upp och skakade orolig på huvudet medans hon tittade på dörren.
" Hon sa att hon skulle ut och prata med sin pappa.. Men hon har inte kommit tillbaka. Det var nästan 3 timmar sen."
Jag tittade på flickan och försökte tänka efter. Hade Rebecca nämnt något ställe där hon brukade gå om hon ville vara ifred?
Då kom det upp i huvudet som en blixt ifrån en klar himmel. Jag tackade och började sedan springa. Jag sprang ut i ösregnet och åskan som dånade och blixtrarna som lös upp hela den förbjudna skogen. Varje gång det dundrade till ryckte jag till. Jag var lite åskrädd måste jag erkänna. Redan efter 5 sekunder ute i regnet var jag dygnsur ända in till kroppen. Jag svängde vänster vid den stora gården med fontänen och rusade ner för alla trappor till båthuset. Det tog en evighet kändes det som. Jag höll på att halka några gånger men hittade fotfäste och sprang vidare.
När jag kom ner på bryggan tittade jag mig runt och såg en tröja ligga på bryggkanten. Under den en klocka och en trollstav. Rebeccas klocka. Rebeccas trollstav. Rebeccas tröja. Men vart är Rebecca?!
Efter några sekunder förstod jag. Rebecca hade hoppat i vattnet. Och simmat iväg.. Eller.. drunknat.. Jag svalde och tittade ut över sjön. Där . Mitt ute på sjön såg jag ett huvud som kämpade mot vågorna. Jag lyfte min trollstavo ch skickade iväg några röda gnistror som betyder fara och slängde av mig skor, tröja och trollstav och dök i och började simma. Jag tittade på Rebecca hela tiden och skrek hennes namn när hennes huvud försvann under ytan. Jag kände paniken och tröttheten komma smygandes. Vattnet var iskallt och gjorde mig nästan förlamad. När jag nästan var framme hos Rebecca hörde jag folk som ropade. Jag tittade bakåt och såg att nästan hela skolan stod på bryggan och skrek att jag skulle simma tillbaka.
Men INTE UTAN REBECCA! Där hennes huvud hade försvunnit dök jag under ytan. Jag öppnade ögonen och började titta efter henne. Men jag såg henne inte någonstans. Vart är hon? Jag kände paniken komma. Jag började skaka.
Kunde inte andas.. Lungorna värkte massor.
Där.. Där nere vid botten, är inte det en människa? Jag började simma neråt även fast mina lungor skrek efter luft. Visst var det Rebecca. Jag drog tag i hennes hår och började sparka uppåt. Men det gick inte bra.
När jag väl hade börjat ge upp och när det började svartna framför ögon typ gick det lättare. Våra huvud slog upp ur vatten ytan och jag drog in några snabba andetag med luft. Rebecca var läskigt vit i ansiktet. Jag såg Dumbledore komma svävandes över vatten ytan med Professor Snape efter sig. Jag höll fram Rebecca mot dom och när jag visste att de hade henne släppte jag taget och slutade kämpa. Jag sjönk. Hörde folk skrika. Allt blev svart och mörkt. Jag tror jag drunkande nu..

Mera? :3

SÅ BRA!

Becca drunknade inte... MEN DET HÅLLER SIRIUS PÅ ATT GÖRA!! Fast det borde han ju inte, han är ju huvudpersonen... MEN TÄNK OM DU SKAFFAR EN NY HUVUDPERSON!!!!

Kapitel 17: Snälla.. Snälla vakna..

Aj.. Smärta.. Jag öppnade försiktigt ögonen och tittade mig runt. Allt var vitt. Är jag i.. i himlen?
" Madame Pomfrey, han vaknar!" Jag öppnade ögonen helt och fokuserade blicken på människan brevid mig.
" James?" Han vände blicken till mig. Han snyftade till och torkade tårarna som rann ur hans ögon.
" Skräm mig inte sådär igen Sirius." Madame Pomfrey kom ut ur sitt kontor och gick fram till mig.
" Åh vilken tur du har Mr Black!" Sa hon och log lättat.
Jag tittade oförståeligt på dom.
" Vad har hänt? Varför ligger jag här?" Jag såg att James tittade på Madame Pomfrey som sa:
" Jag visste att detta skulle komma. Förklara för honom Mr Potter." Hon gick iväg.
Jag tittade på James och väntade på förklaringen.
Han harklade sig och började berätta.
" Du försökte rädda Rebecca ifrån att drunkna och drunknade nästan själv tack vare det. Madame Pomfrey visste inte om du skulle vakna eftersom dina lungor är lite förstörda."
Ahh där fick jag svar på varför det gjorde ont att andas. Sen kom jag helt plötsligt ihåg allting. Allting spelades upp i huvudet.
" Vart är Rebecca?" James svarade inte. Nej. Nej hon kan inte ha drunknat. Jag började stor gråta.
" James, är Becca.. är Becca.. Du vet?" Jag tittade på James och höll tummarna på att få ett nej. James skakade på huvudet.
" Hon lever men det är knappt. Botarna vet inte om hon överlever!" Jag ryckte till vid ordet botare.
Jag satte mig upp och tittade mig runt.
" Men vart är hon?" James puttade ner mig så jag låg igen och sa :
" Hon är på Sankt Mungos. " Jag snyftade. Tårarna bara rann.
" Jag måste dit " Kved jag. James skakade på huvudet.
" Du ska ingen stans" Men innan han hann göra något hoppade jag ur sängen och började springa. Det gjorde ont och jag fick svårt att andas men jag rusade mot Professor Dumbledores kontor. Jag rusade in genom hans dörr utan att knacka efter att ha gissat mig fram till lösenordet.
" Mr Black, vad gör du uppe ur sängen?" Professor Dumbledore reste sig upp ur sin stol och tittade strängt på mig. Jag lutade mig framför och försökte andas.
" Måste... till.... Becca..." Pustade jag fram.
Dumbledore tittade på mig, nickade och klev fram och hjälpte mig till spisen.
" Men jag följer med!" jag nickade och han hjälpte mig in och sa Sankt Mungos och 2 sekunder senare klev vi ut i väntsalen.
En botare kom genast fram till oss, hjälpte mig att andas och sa sedan:
" Jag antar att du är Mr Black, Miss Pope's pojkvän?" Jag nickade ansträngt. Han tittade sorgset på mig.
" Vi vet inte om Miss Pope kommer att överleva så förberedd dig på det värsta!" Jag nickade och botaren började visa oss vägen. Vi gick ner för korridorer, åkte en hiss och gick igen.
Tillslut stannade han utanför ett rum som det stod " ALLVARLIGT" på.
Jag klev in i rummet och såg henne direkt. Hon var helt vit i ansiktet, ögonen var slutna och hon andades stöttvist.
Jag gick sakta fram och tog hennes hand. Åh Rebecca..

Tråkigt kapitel. Har så hemskt ont i bröstet.
Har precis haft en blodpropp i lungan så mår inte så bra!

As bra!!!

Superbra kapitel! Rebecca MÅSTE överleva!!

Och om du inte mår så bra ska du inte känna dig tvungen att skriva eller så. Stressa inte