Att hitta balansen.

Kapitel 12. Skimrande nätter och månklara himlar.

Lara

Jag såg in i Averys isblåa ögon som för första gången jag sett in i dem utstrålade värme. Då sa jag det, i stället för att låta honom kyssa mig. Så sa jag det.
”Jessica vaknade förut, Ave.” Han stannade upp i sin rörelse och lutade sig försiktigt tillbaka.
”Hur mår hon då?” Frågade han tyst. Han verkade besviken av rösten att döma.
”Hon verkade skärrad, trodde att saker hänt som aldrig hänt.” Svarade jag, och knöt ihop mina händer och gränslade mina knän.
”Men Bellatrix och Lucius gjorde ju aldrig något? De berättade att de tänkte skämta med henne för att hon skällde ut Sirius Black. Vad hände egentligen?” Undrade han och drog en hand igenom sitt bakåtslickade svarta hår. Han såg så perfekt ut. Perfekta brodern, perfekta killen. Slytherinaren.

”Madam Pomfrey sa att hon inte visste, ångestattacker trodde hon. För att hon gjort något idiotiskt. Hon skulle behöva prata om det.” Sa jag en stund senare.
”Vem ska hon prata med, som inte skulle säga något.” Sa han, mer som ett konstaterande än en fråga. Jag funderade också på det. Jag drog bort en lock av mitt mörkröda hår från ansiktet och reste mig försiktigt upp i det dunkla rummet.
”Jag tänkte vila. Vi hörs Avery.” Sa jag och gick ifrån honom. Jag kunde verkligen känna sorgen som han utstrålade då jag såg på honom en sista gång.

Det var mörkt i slottet och då jag kom upp ifrån fängelsehålorna var det becksvart. Inga facklor, ingenting. Jag började gå upp mot Ravenclawtornet men flög oväntat in i någon då jag rundade ett hörn.
”Vem där?” Frågade en obekant röst.
”Ställer samma fråga till dig.” Sa jag bestämt.
”Malfoy, Lucius. Du är ingen lärare.” Sa han och verkade lättad. Han hade inte väntat sig att stöta på någon här, mitt i natten.
”Nej det är jag inte. Lara är mitt namn. Den nya tjejen i Ravenclaw. Jag har en fråga till dig. Lucius.
”Din fråga är?” Sa han misstänksamt, och lutade sig mot väggen, orden som kom ur hans mun var i en viskning, till skillnad från dem innan.
”Vad gjorde du och Bellatrix Black mot Jessica?” Frågade jag. Han var tyst en stund innan han svarade.
”Vi gjorde ingenting, vi tänkte jävlas med henne om att följa mitt, Averys och Bellas exempel och gå med dödsä… Men vi skämtade ju bara med henne.” Sa han.
”Dödsätarna? Som om ni töntar skulle vara med dem.” Hånskrattade jag, och gick mot honom i mörkret och knuffade in honom i en städskrubb. Jag visste att han ljög om att han bara skämtat med Jessica. Han var dålig på att ljuga.
”Du ljuger. Kära pojk.” Sa jag. Då började min hjärna varva ner och jag började förstå vad jag höll på med. Jag var hungrig. Jag slog honom medvetslös och la några tunga föremål över honom så att han skulle tro att han svimmat av där. Sen skyndade jag mig iväg. Jag gick ner mot fängelsehålorna igen. Facklor som lyste upp gångarna. Jag drog nästan bort bannern från väggen när jag gick in i det hemliga rummet. Jag drog undan skynket från rummet där jag tjugo minuter tidigare träffat Avery. Han stirrade chockat på mig då jag stod där.
”Har det hänt något Lara?” Frågade han.
”Nej, ingenting.” Sa jag och gick runt glasbordet och satte mig ner i soffan bredvid honom och tog hans varma hand och la den runt min midja. Han var helt tyst i säkert en evighet. Jag visste inte hur lång tid jag suttit och stirrat honom i ögonen. Men en sak visste jag. Han var inte rädd för mig. Hans blick utstrålade inte skräck utan nyfikenhet. Jag log mot honom och la min hand om hans nacke, min kalla hud mot hans varma fick honom att rysa. Jag drog honom emot mig, medan jag flätade in mina fingrar i hans hår. En centimeter från hans läppar stannade jag, han tog steget. Han pressade sina läppar mot mina och la ännu en arm om min midja och drog mig ännu närmare mot honom. Hans kittlande rörelser fick mig att glömma av vad jag gjorde, och… Gud vilken bra kyssare han är.

Vi satt nog så i flera minuter innan jag drog mig ifrån honom för att låta honom andas. Han lutade sin haka mot min axel och fick mig att ramla baklänges. Då jag öppnade ögonen märkte jag att rummet var mörklagt. Ljuset hade släckts och vi bara låg där i varandras famnar. Jag drog in ett djupt andetag och hans lukt stannade i mitt sinne länge och väl för att jag skulle bli påmind om hur hans blod smakat. Det var svårt att motstå. Men vad gör man inte för den enda som man någonsin blivit accepterad av?

_________________________________________

Mja, ett kort kapitel, som förra. Tyvärr D:. Förlåt! Men kommer igång snart igen hoppas jag! C:

Ett halloween kapitel för er som älskar Halloween som jag! D

Jätte bra, blev lite nyfiken, dödade hon Avery? o,o
Nejmen, Glad Halloween på dig med ;3

YAYAYAY DE KYSSTES OMG IIIH HAPPYDANCE OMFG WAHAAA :'D

Jag älskar kapitlet, det är så... Wow. Blev först väldigt besviken när Lara inte lät honom kyssa henne, men det blev bättre sedan. ;3 Men vad hände i slutet? SKRIV MER ELLER UGGLA MIG ELLER WHATEVER FÖR JAG VILL VETA DET NU!

Tänkte bara berätta lite snabbt sådär att Jessica är född fredagen den trettonde november 1959, C: alltså är hon ett år äldre än de andra. ;D

Bra!!!

OMG!!!!!!!!!!!!! OBAMA VANN! Va tvungen att dela med mig, ska skriva idag när jag kommer hem! LOVAR!

WOHOOO YAY PARTY HARD

Anars kunde amerikanerna komma på sleepover till skandinavien i fyra år, men n beöver de inte det WOHOOO YAYY

Haha eller hur. Sjukt glad att Obama vann, hade Mittney vunnit så hade det ju blivit tredje världskriget ._.

Iaf, så kom jag nyss hem och är jättetrött, skitskola </3

Men jag vill verkligen ge er en del trots att jag inte har någon tid eller ork D:

ser fram emot nästa kapitel!

gillar verkligen din ff!

ALlihopa, idag är det Jessicas födelsedag x)))