Septimus Heap (Privat roll)

Menja flinar men svarar inte utan bara somnar och sjuksköterskan kommer åter ut för att sköta sina patienter. En oro strycker över hennes ansikte, de borde inte vara så trötta.

Elenyas drömmar var inte behagliga och hon kallsvettades men visste att det hon nu drömde var viktigt så hon tvingade sig att inte vakna och avbryta drömmen eller snarare drömmarna.
Någonstans i hennes omedvetna insåg hon att det här var en siar dröm.

Det piper obehagligt i rummet, någon sak som var kopplade till Elenya gav utslag och sjuksköterskan ser oroligt på den, oförmögen att veta vad som händer.
Men Menja vaknar inte, att bo i ett rum fullt med skrikande syskon har lärt henne att inte vakan av ljud.

I drömmen/drömmarna så gled skuggor runt på blod stänkt svart marmorgolv och i hörnen låg lemlästade och förvridna människor och saker gled omkring och avsöndrade slem. Elenya var en utomstående gestalt som såg på utifrån men helt plötsligt upplevde hon allting inifrån ett av offren. En man böjde sig över henne och en huggande smärta sköt upp från tårna upp till hårfästet och hon skrek rakt ut för det så obarmhärtigt ont "snälla jag gör vad du vill!vad du vill! Snälla!" hörde hon sig själv ropa med en mans röst.
"Det var precis vad jag ville höra" väste en välbekant röst och en brännande smärta som skilde sig från den andra i sin oändliga svärta vällde in i henne och hon vaknade upp flämtande och darrande, stelfrusen och med ett färskt ärr över underarmen.
Hon var täckt av smuts från grottan, hon hade varit där.

Skjuksköterskan kallade genast in Alther och Menja hade satt sig upp i det becksvarta mörkret. Hon lyssnade på dem. Alther var där, och skjutsköterskan men hon kunde inte urskilja dem. Ett knäpp hördes och hela rummet badade i ljus.

Helt plötsligt blev det ljust och Elenya fann sig stirra in i en lampa hon skakade så mycket att hela hennes synfält gungade. Hon märkte snart att hon hackade tänder och sedan såg hon sig skrämt omkring.
Där fanns Alther, Menja och sjuksköterskan.

"Vad hände, berätta allt." sa Alther allvarligt och syster rengör hennes sår och lindar om det och tvättar sedan av henne så gott det går.
Menja går försiktigt fram, på ostadeia ben och sätter sig i fotänden av sängen och ser oroligt på Elenya.

"J-jag t-tror a-att jag f-fick en slags s-syn" och sedan berättar Elenya om smärtan om mannen och skuggorna men inte om att hon kände igen honom för det hade hon förträngt och skulle komma att minnas senare.
"D-det var hemskt och u-uppenbarligen v-verkligt" avslutade hon skakigt "D-det s-suger att v-vara synsk"

Alther nickade eftertänksamt och sköterskan kom med varma filtar och bäddade om Elenya och gav henne en varm chocklad och Menja fick också en. Hon höll sig tyst i bakrunden för hon hade ingen aning o syner och så, det var något undermagiker visste och folk över dem.

Elenya blev sakta men säkert varm "en sak är ju bra med den här synen" sade hon och motstod impulsen att säga till sjuksköterskan att hennes dropp var utslitet "vi är varnade och måste stoppa det innan det är försent"
"Tack för chokladen förresten"tillade hon.
Sedan vände hon sig till Menja och sade "Det här är varför jag inte gillar magi, det för bara med sig smärta och bekymmer för utövaren"