Just a hollow sound [SV]
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Just a hollow sound [SV]
Användare | Inlägg |
---|---|
Adrasthea
Elev |
Det finns inga ord för hur bra du skriver.
"And how did the mysterious Ariana die? Is it possible that Ariana Dumbledore was the first person to die for 'the greater good'?" - Rita Skeeter 28 aug, 2012 17:49 |
Jen93
Elev |
28 aug, 2012 19:38 |
Borttagen
|
Men goshh, otroligt bra!!
28 aug, 2012 21:33 |
AnMel
Elev |
Men aw, vad ni är underbara! ♥
För att vara ärlig förstår jag inte hur ni kunde tycka att det kapitlet var så värst bra, medan jag själv tyckte att det var rätt rörigt. o.O Tack i alla fall! Här kommer nästa del! *** Kapitel 3.2 Trots att det var kväll och solen stod lågt på himlen så var hettan ihärdig. Kanske var det Zachs nervositet som fick honom att bli olidligt varm, men de andra piraterna såg lika stela ut de med. De pirater som skulle följa med ombord stod uppställda vid relingen och blickade mot det ståtliga skepp som lugnt seglade omkring längre bort. Donzai kom bara närmre och närmre. Zach kunde skymta den annorlunda flaggan. Den såg precis ut som Dolly Roger, fast istället för svart bakgrund var den vinröd - som blod. Tystnaden var tryckande och spänd. Ingen sa något, alla gjorde sig beredda för vad som skulle komma att hända. Skeppet var fortfarande utom skotthåll, men de hade inga planer att sänka det om det kom för nära. Däremot skulle piraterna på motsatta båt inte tveka med att använda sina kanoner. Även ifall den kvava luften och den stela stämningen fick Zach att känna sig tung i huvudet virvlade en massa tankar runt inom honom. Han kunde dock inte formulera dem så att han förstod dem. Det var bara en enda röra. Hans ögon stirrade stint på fiendeskeppets sida för att se när kanonerna togs ut. Än så länge hände ingenting. Det var som om tiden hade dött. Att vänta fick sekunderna att kännas som evigheter. Chris stod vid sidan om pojken. När han sist kollat på sin tvilling hade denne inte mött hans blick. Ögonen hade smalnat av och en beslutsamhet uppenbarade sig i de mörka pupillerna. Han verkade redo. Det verkade alla där, förutom Zach. Hans hjärta slog dämpat i hans bröstkorg och han kunde höra dem avlägset i öronen - tunga men avslappnande; som om även de hade påverkats av den stilla tystnaden. Jämte Chris stod kaptenen med en kikare pressad mot ena ögat. Hans min var bestämd och yttrade om att han inte tänkte ångra sig. Det var nu eller aldrig. Zachs grepp om sitt svärd hårdnade. Eftersom de skulle anfalla och det med säkerhet skulle utbryta en strid behövde han vara beväpnad. Man bortsåg från villkoret vid det här ögonblicket. Och det var tur det; men Zach trodde ändå inte att han skulle klara sig så bra. Kanske skulle det här vara den sista stunden innan han dog. Det sista han skulle minnas var tystnaden och väntandet. - Plötsligt märkte man av en rörelse på det andra skeppet. Istället för att köra rakt mot dem svängde det av så att styrbord sida vinklades mot dem. Små luckor öppnades i träet. Det var inte lite kanoner som dök fram. Zach förmådde sig inte till att räkna dem, men två rader öppnades upp. Vapnen såg små och taniga ut, men Zach förstod att han inte fick underskatta dem. Han hade ännu inte sett vilka kanoner som deras eget skepp hade; och de hade varit överlägsna. "När som helst nu...", hörde han kapten säga med ett lågt, skrämmande tonfall som fick hjärtat att fara upp i halsgropen på honom. Rörelser bland piraterna visade att de gjorde sig beredda. "Vet de vilka vi är?" frågade Chris med samma, tysta stämma. Som Zach kunde se släppte denne inte blicken från föremålet framför dem. "Det tvivlar jag inte på", blev kaptenens svar. En smäll. Det var invigningen till anfallet. Men det var inte Dark Angel som hade påbörjat det; det var Donzai. Kanonkulan kom farandes mot dem och i nästa sekund kände man en skälvning under däck. "Gira babord!" röt kapten ut till mannen som stod placerad vid rodret. Skeppet kom i rörelse. Fler kanonkulor sköt in i skrovet. Striden var i gång, men Dark Angel kunde inte vinna förrän de kommit ombord hos fienden. - Att bara stå där och vänta, medan kanonkulorna sköts in i skeppet man befann sig på, var en hemsk känsla. Att närma sig skeppet som attackerade en var inte heller något större önskemål. Zach höll andan och försökte hålla balansen så gott det gick. Donzai hade duktiga skyttar, men vissa kulor - trots det minskade avståndet - missade och plaskade i vattnet precis bredvid dem. En vind hade börjat ta fart och tystnaden var som bortblåst. Svaga smällar fyllde luften och Zachs trumhinnor vibrerade ständigt. Pojken fick påminna sig gång på gång att inte låta rädslan ta över. Han hade gjort upp en - inte så enkel - teknik för hur han skulle lugna ner sig. Han skulle helt enkelt låtsas som att det var en dröm, så som han hade låtsas om det först. Om något inte existerade var det inte farligt. Han skulle göra det här utan att flippa ur. Han var tvungen till det. Sedan tröstade han sig alltid med tanken på att han skulle få träffa sina föräldrar om han dog. Ni kanske får se mig snart igen, tänkte han samtidigt som han försökte kontrollera sin andning. Vad som än händer så är det er jag tänker på. - Donzai var farligt nära nu. De skador som gjorts på skeppet verkade inte allvarliga och piraterna runtom Zach såg inte rädda ut över vad som skedde. Men de var vana. De hade till och med attackerat varje hamnstad sedan en tid tillbaka. Om det var de som hade gjort det, vill säga. Zach hade inte frågat om det ännu. Det kändes som om man snart kunde ta på det andra piratskeppets reling. Det var så nära att man såg besättningen uppe på däck. De asiatiska utseendena tillsammans med de ovanligt fina, vinröda kläderna bevisade att de inte hade tagit fel. Det här var definitivt Donzais män, och de var beväpnade lika hårt som Dark Angels. Till skillnad från piraterna på Zachs sida så flinade dem. De var hånfulla och oberörda av de andras uppenbarelse. Det fick en plötslig ilska att sjuda i Zachs bröstkorg. Det verkade som om den andra besättningen ansåg sig som överlägsen. Där hade de fel, och Zach tänkte vara med och bevisa det. "Till linorna!" ropade kaptenen plötsligt ut. "Ge dem en entré de aldrig kommer att glömma!" Zach förstod ingenting. Det var ingen som hade sagt något om linor till honom. Det fick en ny rädsla att dyka upp, en osäkerhet som gjorde honom oförmögen till att röra sig överhuvudtaget. De andra piraterna började ropa och ryta. De försvann snart ur Zachs synfält och för ett ögonblick kände han sig övergiven. Men Chris stod kvar vid hans sida och såg rakt in i hans ögon. "Vi ska inte dit", sa han kort och vände åter blicken mot fiendeskeppet. Det hade blivit sagt på ett sådant sätt som uppmanade Zach att inte bry sig. Därför vände sig den lite nervösa pojken om igen och blickade ut över besättningen han skulle tvingas att möta. Ögonen som mötte honom var misstänksamma och skrämmande nyfikna. Zach hade fått på sig kåpan och huvan över håret, allt för att inte bli igenkänd, men detta väckte istället uppmärksamhet. De skulle antagligen inte bli lämnade ifred så enkelt. Plötsligt hörde man fler rytanden bakifrån och besättningen på Donzai backade bakåt lite med blickarna fästa på något ovanför Zach. Han fick se en rörelse över sig, sedan en ryggtavla och tillslut en pirat som landat på Donzais däck. Det kom fler och fler män som slungade sig över till andra sidan. Det avstånd som fortfarande var kvar mellan de två skeppen utgjorde inga problem för Dark Angels besättning. Zach kunde höra någon order ropas ut från en av de asiatiska mannarna, men förstod inte vad som sades. Skotten från kanonerna upphörde. Dark Angel stod placerad snett mot det andra skeppets akter, så över hälften av alla kanonkulor skulle inte ens träffa. "Nu är det vår tur", sa Chris lågmält och slängde en blick på Zach. Hans ögon - vilket var det enda man såg av hans ansiktsuttryck - utsöndrade självsäkerhet och mod. Zach förstod inte riktigt vad han menade, eftersom ingen specifik information om hur de skulle göra hade nått hans öron. Chris gjorde plötsligt en rörelse och Zach ryggade bakåt av det. När hans hjärna hängde med igen såg han att pojken stod och balanserade på relingens kant. "Kom", sa han med blicken stint riktad mot Zach. Han verkade ha bråttom, men var fortfarande lugn. Zach svalde och tog ett djupt andetag. Det fanns fortfarande någon meter mellan skeppen. Om han tappade balansen och trillade i skulle han inte komma upp igen, eller också skulle han krossas av skeppens sidor. Dark Angel rörde sig nämligen väldigt försiktigt mot Donzai. Chris ögon smalnade av när han såg att Zach tvekade och en otålighet växte fram i hans säkra hållning. "Tänker du låta mig bli skjuten här eller?" snäste han fram. "Kom upp nu." Zach nickade lite tafatt, osäker på vad han faktiskt hade svarat på. Den enda anledningen till varför Chris inte hade blivit skjuten var antagligen för att det pågick en vild strid på andra sidan. Ingen lade ens märke till den tonårige pojke som annars ställt sig fullt synlig mellan de båda sidorna. Zach hävde sig upp på relingen, men hade egentligen ingen aning om hur han skulle kunna sätta upp fötterna på den. Till hans egen förvåning sträckte Chris ut handen till honom och hjälpte honom upp sista biten. Antagligen förstod han att Zach inte kunde klara sig helt själv. Men han såg inte hånfull ut då Zach försökte hålla balansen på den smala kanten, han såg inte ens ut att le under näsduken. Det gjorde den andra pojken lite lättare till mods och han kunde koncentrera sig på att inte falla i. Vattnet därnere såg väldigt hotfullt ut... men ändå inte lika hotfullt som piraterna på andra sidan. Avståndet mellan de två skeppen minskade ytterligare och det skulle inte dröja länge innan skroven slog i varandra. "Hoppa", sa Chris utan större inlevelse och innan Zach hann reagera hade denne lytt sin egna order. Zach tänkte inte längre. Han lät fötterna lämna den ostadiga grunden under sig och kände genast hur en kvav vind slog mot hans ansikte. Han var redan lätt skräckslagen och att hjärtat stack till ännu en gång kom inte som en överraskning. När han landade igen slog han ner fötterna i det ljusa träet som skulle föreställa Donzais övre däck. Hans blick fästes genast på alla svärd och striden som pågick framför honom. Då var han ombord. Nu var det farligt på riktigt. Exchange [SV] | The 1D-games 31 aug, 2012 14:31 |
Borttagen
|
så jävla awzome ÄLSKAR ditt sätt att skriva
31 aug, 2012 15:55 |
Lily Brown
Elev |
Ravenclawsome!!! Men måste du sluta precis där? Precis när det mest spännande börjar? I sådana fall så får du lägga upp ett nytt kapitel snart!!! Snälla?
31 aug, 2012 16:01 |
Jen93
Elev |
31 aug, 2012 17:34 |
Borttagen
|
Kan ej finna ord. Men omg, du är så duktig flicka lilla!!
31 aug, 2012 20:04 |
Goizan
Elev |
1 sep, 2012 14:50 |
Borttagen
|
kommer det mer idag?♥
Stress inte, men jag vill ha mer♥ 1 sep, 2012 14:52 |
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Just a hollow sound [SV]
Du får inte svara på den här tråden.