Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

29 apr, 2012 19:26

29 apr, 2012 20:16

30 apr, 2012 21:53

Helt otroligt bra, älskar den hära ff!

---

2 maj, 2012 18:10

Läääängtar tills madeleinegranger lägger upp nästa kapitel!

---

2 maj, 2012 18:16

Grymt bra! *bevakar*

---

2 maj, 2012 19:11

2 maj, 2012 19:17

Ett nytt kapitel, allesammans! Hoppas ni gillar det! ♥

14. XENIA

Xenia betraktar sin spegelbild. Hon ska föreställa ett spöke inför Halloweenfesten på kvällen, så hon har dragit på sig en lång vit klänning och högklackade vita skor. Hennes hår är lockat i topparna och en liten tiara pryder hennes huvud istället för ett hårband. En död prinsessa hade hon tänkt, och ja, hon erkände för sig själv att hon faktiskt såg ganska fin ut.
”Xenia. Du är jättevacker.” Säger Eira försiktigt. Xenia som inte pratat med henne på veckor blir förvånad och stirrar oförstående på Eira för en sekund.
”Tack, Eira. Detsamma!” Utbrister hon sedan och ler stort. Hon kan inte förmå sig att vara sur på sina bästa vänner längre. Eira ställer sig bredvid Xenia framför spegeln, med sitt långa lockiga bruna hår i en stram hästsvans och ett glänsande horn i pannan föreställer Eira en vacker mänsklig enhörning.
”Var är Wilma?” Frågar Xenia och kollar sig omkring i sovsalen där många utklädda flickor yrar omkring och skrattar, men Wilma är ingestans.
”Hon har lite problem med sin dräkt. Hon skulle vara en Doxy, en sådan där fe och tänkte förtrolla sin kropp så det växte ut vingar. Det gick inte så bra… Trollformlen slog fel och det växte ut fenor istället.” Säger Eira och ler lite beklagande. Xenia skulle vilja skratta men behärskar sig.
”Jaja, hon får väl vara en grindylogg istället.” Säger Xenia och rycker på axlarna och ler. När hon ser hur Eira brister ut i skratt kan hon inte hålla sig och dem gapskrattar båda två.

När klockan visar halv åtta lägger Xenia på ett nytt lager vitt läppstift och sedan lämnar Eira och Xenia sovsalen och går ner för alla trapporna som ska ta dem ner till de mörka fängelsehålorna långt nere i slottet.
”Nu går vi in.” Säger Eira och trycker upp en stor dörr. Till Xenias förskräckelse dånar musiken i öronen och hon blir förvånad över att det inte hörs ut i korridoren. Hon ser flera välbekanta ansikten från sin årskurs. Många har inte klätt ut sig men några fantasifulla personer har klätt ut sig ordentligt. Xenia känner sig inte allt utklädd i jämförelse med alla drakar och katter. Någon hade till och med fått tag på ett hårstrå av Professor Flitwick, och sedan blandat ett poly-juice elixir och ser nu precis ut som deras lärare i trollformellära. Xenia ser nyfiket på allas roliga kläder och upptäcker sedan Scorpius vid ett bord fyllt med flaskor och drinkar, utklädd till vampyr. En väldigt snygg vampyr. Xenia ser hur han pratar med samma tjej som i biblioteket. Tjejens långa hår är perfekt uppsatt i en slarvig snurrknut och hon har på sig en kort silvrig klänning som, till Xenias glädje, får henne att se tjock ut.
”Hallå prinsessan!” Säger en kille glatt och ställer sig framför Xenia. I handen håller han ett glas med en mörkbrun blandning och hans blick har svårt att fokusera.
”Hallå själv… eh… dementorn?” Säger Xenia frågande. Han är klädd i en svart klädnad som får honom att bli väldigt lik en dementor. Killen nickar snabbt och glatt.
”Jaaa, helt rätt! Den första som gissat rätt, jag lovar!” Säger han glatt och sedan sveper han vätskan i glaset i en klunk. ”Ska vi hämta dricka? Det finns jättemycket!” Utan att Xenia svarat drar han med henne bort till bordet med dricka där Scorpius står. Scorpius ser henne på en gång, ignorerar tjejen han pratat med och går fram till Xenia.
”Vad roligt att se dig här. Du är verkligen jättef…” Börjar Scorpius men den fulla killen avbryter honom genom att ställa sig emellan dem och räcka ett stort glas med genomskinlig vätska till Xenia.
”Jättegott!” Försäkrar killen och sedan försvinner han. Xenia suckar av lättnad.
”Han borde nog inte dricka mer.” Konstaterar Xenia och ser efter dementorn som försvinner in i folkvimlet.
”Och du borde nog inte dricka det där. Han hade nog i lite för mycket alkohol i den där drinken.” Säger Scorpius och ler snett, Xenia öppnar munnen för att svara men så är den där tjejen framme igen. Hon drar i Scorpius och säger något om att dansa och sedan är båda försvunna. Xenia ser besviket efter dem och när tjejen dansar närmare och närmare Scorpius går Xenia därifrån och sätter sig på en tom stol. Eira är också försvunnen och Wilma har inte dykt upp. När musiken byts ut mot en lugn låt tänker sig Xenia hur den där tjejen lägger armarna runt Scorpius axar och han lägger sin runt hennes midja. Hur dem dansar tätt intill varandra. Hon dricker upp hela drinken irriterat och känner att det var betydligt mer alkohol än pumpajuice. Det smakar oerhört illa. Hon börjar må illa och pressar sig hysteriskt fram mellan människor, hon måste ta sig till toaletten, hon måste spy. Hon rycker upp dörren till toaletten och rusar in och spyr hejdlöst ner i toalettstolen. Hon hör hur någon kommer in bakom henne, någon som snyftar. Hon vänder huvudet upp och ser en lång svart mantel framför spegeln.
”Scorpius?” Frågar Xenia och kisar men inser att håret är korpsvart, och inte ljust blond som Scorpius. ”Nej, Theresa menar jag! Vad gör du här?”
Snyftandet tystnar och Theresa kollar förskräckt på Xenia, men börjar sedan snyfta igen.
”Åh, det är s-så löjligt… m-men, James…” Säger Theresa men börjar snyfta så kraftigt att hon inte får fram orden. Istället vinglar hon sig fram längst kanten av rummet och sätter sig ner på den renaste platsen hon kan hitta på golvet. ”Hur är det själv?”
”Nej jag mådde lite illa förut men nu… nu mår jag bra. Oroa dig inte.” Svarar Xenia, kravlar sig upp, spolar toaletten och sätter sig på toalettlocket. ”Vad var det med James?” Xenia ser hur Theresa tvekar för en sekund men börjar sedan berätta vad som hänt.
”Jo, jag kom ner till festen, jag och James dansade… och kysstes… Sedan gick han för att hämta dricka åt oss, men efter ett tag undrade jag var han var. O-och när jag gick för att se efter, stod man med någon annan tjej och kramades typ…” Säger Theresa och hämtar andan, Xenia lyssnar nyfiket. ”Antagligen gjorde de något mer, jag såg inte. Jag rusade hit.” Theresa torkar tårarna. Xenia ser chockat på Theresa och utbrister:
”Kysstes ni!? Eller jag menar…” Xenia kommer av sig, så hon tar ett djupt andetag och fortsätter lugnare.
”Du vet hur James är, en tjej ena sekunden och en annan nästa. Du och alla andra tjejer är värd någon bättre än han.” Säger hon sanningsenligt. Xenias ogillande mot James hade just övergått till hat när hon hörde vad han gjort mot Theresa.
”Jo, jag vet… men jag kan liksom inte hindra det. Han är så snäll och trevlig när det bara är vi två, men sen…” Säger Theresa men avbryter sig när en ny flod med tårar börjar rinna. ”Åh, jag är så korkad.” Suckar Theresa. Xenia reser sig upp och går fram till handfatet för att tvätta sina händer. Sedan går hon fram och sjunker ner på golvet bredvid Theresa.
”Nej, det är han som är korkad. Att leka med tjejernas känslor kommer han inte särskilt långt med till slut. Han kommer förstå att det var hans livs misstag att göra såhär mot dig.” Säger Xenia och ler vänligt. Hon tyckte väldigt synd om sin låtsas-syster.
”Hm…tack” Säger Theresa och besvarar Xenias leende. ”Fick du förresten brevet från Hannah?” Xenia förstår att Theresa syftar på sin mamma.
”Ja det fick jag. Jag blev lite nyfiken, det stod att dem hade något stort att berätta för oss och att dem ville att båda skulle komma hem under jullovet.” Säger Xenia och nickar långsamt. ”Undra vad det kan vara.”
”Hm… ja man kan ju ana.” Mumlar Theresa.
Xenia nickar instämmande och reser sig sedan vingligt på sina höga klackar och grimaserar av smärtan i fötterna. Hon tar av sig skorna och håller dem i handen i stället.
”Jag tror jag går tillbaka till festen. Gör det du också. Strunta i James, okej?” Säger Xenia och lämnar Theresa på toaletten. I fängelsehålan pågår festen som om inget hade hänt. Det dansas, pratas och skrattas. Xenia sätter sig på en stol och lägger skorna under stolen. Hon ser Eira dansa galet med någon kille från Hufflepuff, och Wilma har nu dykt upp, utklädd till något som ser ut som en blandning av en fisk och en fe. Inte särskilt vackert.
”Hej Xenia.” Säger Scorpius och sätter sig ner bredvid Xenia.
”Vet du, jag hatar nog James mer än jag någonsin gjort just nu.” Svarar Xenia ilsket mellan sammanbitna tänder.
”Vad har han nu gjort?” Frågar Scorpius bedrövat och suckar.
”Han är så oförskämd, du borde nog prata med Theresa, hon är jätteledsen över vad han gjorde mot henne.” Säger Xenia.
”Det tror jag inte…” Säger Scorpius och pekar mot dansgolvet där James och Theresa står och dansar tätt intill varandra. Xenia tappar hakan. Förlät Theresa James?
”Nej, skojar hon med mig!?” Utbrister Xenia sammanbitet och reser sig upp för att gå och prata med Theresa. Scorpius fattar dock hennes hans och drar henne tillbaka till stolen.
”Nu förklarar du för mig, Xenia; HUR känner du Tess?” Frågar han allvarligt och kramar hennes hand hårdare.
”Jag kan inte berätta, Scorpius.” Säger Xenia beklagande och lite lugnare, men inombords kokar hon av ilska över sin korkade låtsas-syster. Han svarar inte, så dem blir sittande tysta, och med Scorpius hand i sin känner Xenia det där lyckoruset rusa genom kroppen. Hon ryser av välbehag.
”Vill du dansa?” Frågar Scorpius plötsligt och snabbt. Xenia rycker till av det plötsliga utropet men följer med Scorpius ut på dansgolvet. Den lugna balladen som fyller rummet gör att Xenia lägger armarna om Scorpius hals och han kramar om henne och lägger armarna runt henne. Ett leende sprider sig sakta på Xenias läppar när hon känner Scorpius andedräkt i håret. Så här vill hon dansa för alltid.

Kära dagbok.
Idag var nog den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag spydde dock på festen, men det var inte det enda jag gjorde. Jag dansade hela kvällen med Scorpius. Alltså jag kan knappt tro det! SCORPIUS MALFOY! Sedan följde han med mig upp till Ravenclaws porträtthål (världens omväg då han bara hade behövt gå ungefär tio steg för att ta sig till sitt eget sällskapsrum), det finns så mycket att prata om med honom. Jag önskar jag kunde vara ärlig och berätta om Theresa och mig, men det kan jag inte. Jag ska inte det heller. Jag tror verkligen vet att han gillar mig nu, lite i alla fall. Jag hoppas jag får se Scorpius snart igen. Nu är jag väldigt sömnig. Oj, nu kom jag på att jag glömt mina skor under stolen i festens fängelsehåla Jag får gå dit i morgon och hämta dem. /Xenia Alice Lovegood.

---

3 maj, 2012 09:01

3 maj, 2012 11:47

Åh, jättebra!

3 maj, 2012 13:57