Rollspel, från olika världar

"Sluta bråka! Sirius, ni måste samla rådet. han är ju tillbaka!"utbrast Robin, han visste inte varför han reagerade som han gjorde heller. Han visste inte så mycket om Voldemort, men det han hade sett så räckte.
Sirius nickade och gick iväg för att berätta för de andra på något sätt.
"Sheriffen är också här, de vill ha oss ur vägen." berättade Robin och satte sig ner.
Vad skulle de göra nu? Voldemort var tillbaka och ville se dem alla döda, sheriffen var också här och hela Delilha var emot dem. På något sätt hade Robin känt på sig att det skulle hända. Han skulle även vara tvungen att berätta för Marian, om hon inte redan visste det.
"Varför tar du allting så lugnt egentligen, Jezebel?" frågade Robin. "Den mäktigaste mannen i världen har återvänt och du bråkar bara med oss alla för att du tar det så lugnt."
han var lugn i rösten då han sade det, kanske var det bara för att Jezebel kände sig så lättad över att Alexis var borta? Vad visste Robin.

Jezebel såg på Robin "de vill alltid ha oss ur vägen, vi behöver bara vara mer försiktiga än vanligt" sa han och log sen "oroa dig sen inte för mycket åt Delilha, dockorna som Voldemort vill ha fungerar inte! och Oscar verkar ha fått en hel del att tänka på" sa han lugnt och tog sen ett äpple och såg på Robin "för att det inte hjälper att få panik! och jag har gjort det här tillräckligt länge för att inte stressa upp mig. Robin jag har nästan alltid mördat folk och varit jagad och du får inte göra några misstag och det är ni som bråkar med mig genom att hela tiden tro att jag ser det som en lek" sa han till honom
"Jezebel har rätt, om vi får panik och stressar gör vi misstag. de vill att vi ska göra misstag så de får tag på oss" sa Cassian
"Precis, men om du tycker det ärbättre kan jag stressa upp mig och rusa fram och tillbaka" sa han

"Men, du har aldrig blivit jagad av en trollkarl, som råkar vara världens mäktigaste och som har anhängare som är varannan människa på den här planeten."svarade Robin lugnt. "förresten så tror jag att Voldemort lätt kan få dockorna med hjälp av magi."
"Det är sant", sade Sirius som hade kommit tillbaka, "det finns trollformler som får andra att lyda."
"När kommer de andra?"ville Robin veta.
"Direkt, Dumbledore borde vara här snart, han vill tala med er i enrum."sade Sirius allvarligt och gjorde en gest mot vardagsrummet. Robin ställde sig upp utan att tveka och gick in i vardagsrummet.

"nej det är sant, men jag hade aldrig dödat Alexis innan, jag hade aldrig åkt genom eld innan och jag hade aldrig haft vänenr innan heller. det är mycket jag inte har gjort men det är ingen mening att stressa upp sig" sa Jezebel lugnt och skrattade sedan lite "kanske han kan, men det finns en nackdel för honom Dockorna är inte levande! de dör om man inte gör på rätt sätt! han kan använda hur mycket magi han vill men de kommer ändå bara falla sönder" sa Jezebel lugnt
"Och hur vet du deT?" sa Sirius
"Jag har skapat dem" sa Jezebel lugnt och Sirius bara stirrade på dem innan de försvann och Jezebel såg efter dem och log mot Cassian
"Tycker du jag är en dåre?" frågade han
"alltid, men det är som vanligt" skrattade han och kysste honom

Robin slog sig ner i en av fåtöljerna vid elden och stirrade in i den, just då dök DUmbledore upp ur elden då jezebel och Cassian kom in i rummet.
"Där är ni."sade han, hans röst var inte lika lugn och mild som vanligt. Den verkade bekymrad. "Jag vill veta vad du såg Robin.
"Jag kröp in i byggnaden och inuti rummet där Voldemort var så fanns det även drygt femton personer samt Sheriffen. De talade om att göra sig av med oss."berättade Robin.
"Er alla eller någon speciell?"frågade Dumbledore.
"De nämnde bara mig, men förmodligen menade de oss alla."svarade Robin allvarligt.
"Är du säker på att han har sin fulla skepnad?"ville Dumbledore veta.
"Jo, han var väldigt blek, kalt huvud, ormliknande på något sätt och så bar han hela svarta kläder. Han hade inga skor, men jag kunde inte se honom framifrån. Förresten så fanns där en stor orm också."

Jezebel såg på Dumbledore och lutade sig lugnt mot väggen
"Det här är inte bra" sa Dumbledore coh Jezebel himlade med ögonen. de var väll klart det inte var bra, men Jezebel sa inget
"Ormen måste vara Nagini" sa Dumbledore halv till sig själv och Jezebel hade lust att bara gå och ddöda den där Voldemort
"Vad är haken? varför kan vi inte bara döda honom. det måste finnas nån annan anledning än att han är en mäktig magiker, för inte ens den mäktigaste magikern kan undvika knivar eller pilar i ryggen" sa Jezebel lugtn och Dumbledore såg på dem och tvekade

"Det finns något som heter Horrokruxer, de är saker som splittrar själen så att man kan återupplivas pånytt."började Dumbledore," de flesta brukar endast göra en horrokrux, vilket är helt dumt om ni frågar mig att man splittrar själen. I vilket fall som helst så lyckades Voldemort att göra sju stycken."
"Vilket gör honom i princip odödlig?"gissade Robin och Dumbledore nickade.
"Då det gäller att kasta knivar och sådant så går det inte, Voldemort är bra på magi, alldeles för bra för er alla. Nästan för bra för mig också, han kan förutspå sådana saker som ni kan göra. Magin har så många besvärjelser som ni knappt kan drömma om."
"Måste vi hitta horrokruxerna?"frågade Robin. "Jezebel kom igen nu, du låter som en idiot. Han är en trollkarl! Säger det ingenting för dig?"

Jezebel funderade lite, det där med horrokruxer lät som ett smart sätt, men det var inte helt säkert
"Men om du förstör horroruxerna borde han kunna dö?" sa Jezebel och Dumbledore nickade
"Ja men först måste du hitta dem och sedan måste du förstöra dem vilket inte är helt lätt" sa Dumbledore
"Det är inget som är lätt emd det här uppdraget så varför skull det här vara det" sa han tort och såg sen på Robin "Jag är ingen idiot, men jag har haft med trollkarlar att göra tidigare och oftast är de övermodig. jag har inte sagt att det blir lätt men det är inte omöjligt men varför ni ser det som det vet jag inte. vad är meningen med att ge upp innan man har börjat?" sa Jezebel lugnt

"Vad är det Robin, du ser fundersam ut." sade Dumbledore. Robin tittade upp och visste inte vad han skulle svara.
"Jag vet inte."svarade Robin och ställde sig upp. "Jag kan inte vara här just nu."
han slank därifrån innan de andra hann protestera, vilket de säkert inte skulle göra heller. Han visste att det skulle bli svårt att få bort Voldemort, men det var inte direkt deras problem heller. Egentligen så borde de inte alla behöva göra någonting alls.
Robin steg ut ur Grimmaldiplan 12 och stannade genast då han såg Remus komma.
"Robin, vart ska du?"frågade Remus och tog bort huvan från huvudet.
"Ingenstans, jag kommer snart."svarade han och sprang iväg. Han klättrade upp i det första bästa träd han hittade och gömde sig däruppe, han skulle inte kunna gå tillbaka på en längre tid. Han behövde tänka, klara ut det som fanns i hans hjärna.

Jezebel såg efter Robin men sa inget och de andra personerna kom snart in i huset och Jezebel gillade inte att umgås med en massa folk så han lämnade rummet och Cassian följde med honom
"Fortfarande ingen människo vän" sa han roat
"Inte än i alla fall" sa han och gick in på rummet och la sig i sängen och stirrade rakt upp i taket och undrade om Dumbledore hade tänkt igenom det alls? klart de kunde slås och frska och Jezebel ville gärna visa att Voldemort kunde dö, men inte till vilket pris som helst