Rollspel, från olika världar

Cassian såg ner på Jezebel
"förlåt" sa han och drog upp honom på fötter och försäkrade sig om att han var okej och såg sen konstigt på honom när Jezebel log stort
"vad har du nu gjort? Du ler bara så där när du har dödat nån" sa han och gav Jezebel en granskande blick men såg inget blod
"vad är det Jezebel?" sa han lite oroligt, han gillade inte att Jezebel betedde sig så konstigt

Jezebel tog Cassians hand och stod snart på fötter
"det gör inget, jag såg mig inte för" sa han och skrattade sedan "nej jag har inte dödat någon, jag är bara glad att se dig. Jag har letat efter dig" sa han och rodnade lite "sluta tro att det är något fel jämt" sa han och strök Cassian över kinden och tog sen hans hand
"jag förstår vad du känner varje gång du är med mig. Marian förklarade" sa han leende och kramade om Cassian "jag känner lika dant även om det är fel" sa han och sänkte blicken

Robin såg Cassian försvinna igen så han vände hela sin uppmärksamhet mot marian då hon närmade sig.
"förlåt!"sade hon lätt och tittade på honom med en skuldmedveten blick.
"det var en aning mitt fel också", svarade robin då hon satte sig bredvid honom på räcket, "jag borde kanske inte ta med Christoffer."
"det tycker jag att du borde i alla fall, han verkar veta det mesta om vär tid och han gillar dig verkligen!"sade marian och tog hans hand i sin, robin log generat och tittade ner i marken.

Cassian såg på Jezebel och strök honom över kinden
"Varför skulle det vara fel?" sa han vänligt
"Alexis sa det" sa Jezebel
"Han är död, tänk inte på det. gör som du vill i stället" sa Cassian och mötte Jezebels blick och kände den där härliga känslan igen och undrade vad som skulle hända

Jezebel såg på Cassian och log lite och rodnade och mötte Cassians blick och lutade sig fram och nuddade hans läppar och det kändes som om han svävade på moln. och han backade sen bakåt och sänkte blicken
"Förlåt" sa han tyst
"Be inte om ursäkt" sa Cassian och kysste honom och Jezebel kände sig trygg och säker och skulle nu kunnat dö lycklig

Cassian trodde knappt det var sant, Jezebel hade kysst honom. Han hade faktiskt gjort det och han hade vågat kyssa honom tillbaka. Han undrade vad som eget igen hade hänt. Han stoppade Jezebel när han försökte kyssa honom igen
"är du säker på det här? Jag vill inte att du ska göra det bara för att jag ska bli glad. Gör det inte för min skull utan för din. Jag finns här i vilket fall som helst" sa Cassian och väntade på Jezebels svar

Jzebel så på Cassian och trodde först han hade gjort fel men andades ut
"jag vill vara med dig oroa dig inte" sa han leende och tänte snabt på Cassandra men sköt bort tankarna Cassian var inte alls som honom. Jezebel kysste honom ochtog sen hans hand
"kom så letar vi upp de andra" sa han och de började gå

Robin såg Cassian och Jezebel komma hand i hand mot dem, Robin himlade med ögonen och hoppade undan en vass armbåge av Marian.
"Uppför dig!"fräste hon och han flinade demostrativt tillbaka.
"Vad du än säger", flinade han och hon spände blicken på honom.
"Så, vad har ni för planer då killar?"frågade hon vänt mot Cassian och Jezebel.

Just då kom Peter dit flygande och stannade bredvid dem allihop.
"Då var hela gänget samlat."sade Marian och suckade. Peter skrattade och vände sig sedan mot Jezebel och Cassian.
"Vad händer nu då? Här är ju stendött!"

Jezebel såg på dem men sa inget. Han släppte Cassians hand och tittade ner i backen
"ska vi åka till London nu då?" sa han försiktigt och ville egentligen vara ensam med Cassian och försöka få ordning på alla tankar