Det femte elevhemmet (PM)

Hjälp!

Nej, men jag ville inte att tiden skulle ta slut

Det är ca.50 ord kvar...

Haha. Det är lugnt !

SKYNDA SKYNDA. ^^

Lugna ner er! Det kommer när det är färdigt!

Ja, fast det var ju hon som bad oss om att stressa henne... Du kanske missade det XD haha det här äger xD

Jaja.. ;__;

Gjorde hon? Jaha! Men i såna fall!

Okej!
Äntligen så är jag klar! Yes!!!

Kap 17

Jag klädde på mig medan Kokki väntade i uppehållsrummet. Jag var inte så noggrann eftersom jag skulle behöva byta om till en quidditchklädnad så fort vi kommer ner till planen.
Nere på quidditchplanen stod en grupp med udda figurer: ett litet gäng med husalfer, Myrtle och Madam Hooch. Bakom Myrtle stod också professor McGonagall och professor Flitwick. De stod redo med sina trollstavar och Flitwick bläddrade i en stor bok som han knappt lyckades hålla uppe.
”Vad bra att du är här Erika”, sa professor McGonagall som hade gått fram till mig. ”Jag och Madam Hooch har bestämt hur vi ska göra för att välja ut de husalfer med störst quidditchbegåvning. Först ska ni köra en gång utan polyjuiceelixir för att se hur det går då, och en gång med polyjuiceelixir för att se om det funkar ordentligt. Undertiden så ska professor Flitwick och jag försöka hitta en lämplig förtrollning för att hastighetsbegränsa miss Myrtle.” McGonagall gick tillbaka till Flitwick för att läsa i trollformelboken han bar runt på. Jag såg någonting komma flygande och hann inte reagera innan jag kände att något slog till mig hårt mellan ögonen.
”Förlåt, det var absolut inte meningen fröken Erika! Tea är väldigt, väldigt ledsen”, sa den lilla husalfen. Jag öppnade ögonen och såg att det var en kvast som hade träffat mig. Troligen så hade Tea kastat den till mig i tron att jag var beredd på att ta emot den. Jag såg en liten tår rinna nerför Teas kind. Hon trodde antagligen att hon inte skulle komma med i laget efter den lilla olyckan som just inträffat.
”Tea”, sa jag men hon slutade inte gråta, ”Tea lyssna på mig. Det gjorde inte ens ont.” Det var nog lite av en underdrift men hon skulle inte behöva känna någon skuld för att hon råkat göra mig illa. ”Tea det är ingen fara.”
Jag backade bort från henne och började prata med alla som var där istället.
”Så, ska vi sätta igång?” Husalferna nickade ivrigt och Myrtle visade ett litet leende.
”Så vilken position vill ni spela?” Jag hade varit lite orolig för att alla skulle söka till samma position men det var faktiskt ganska jämnt uppdelat.
Det var bara Esper som ville vara vaktare men han skulle ändå vara tvungen att provspela.
De som ville vara jagare var Livja, Tea, två husalfer som jag inte kunde namnen på och så jag. Att jag skulle vara med i laget var en självklarhet men såklart så var jag tvungen att provspela ändå.
Slagmän var det tre stycken husalfer som ville vara. Det var Kokki, hennes tvilling Koffi och en husalf till. Tvillingarna skulle förmodligen få platserna. Tvillingar brukade vara väldigt bra som slagmän eftersom det behövs bra samarbete vilket tvillingar brukar ha.
Det var två husalfer som ville vara sökare. Och så Myrtle förstås.

Esper var jätteduktig som vaktare. Men när han huvud krockade med klonken så att det smällde till blev jag verkligen förskräkt. Tur att han hade hjälm. Det gick bättre med polyjuiceelixir, troligtvis för att som vaktare så måste man kunna blockera vilket måste vara svårt med en husalfskropp. Sedan skulle vi ha uttagning för dem som ville bli slagmän. Som jag gissat så var tvillingarna väldigt duktiga både med och utan polyjuiceelixir. Det hade känts konstigt att se mig själv flyga runt och vakta målstolparna men det var inget mot det här. Att se tre stycken av själv flyga runt och skjuta mot olika rörliga mål gjorde nästan så att jag svimmade.
Sen så var det Livjas tur att provspela. Till min förvåning så var hon riktigt bra. Jag hade tänkt att hon var lite mer av den smarta typen men såklart så kan man vara sportig samtidigt. Egentligen så skulle de ha haft uttagning till platsen som sökare först men lärarna hade inte lyckats fixa så att Myrtle gick lika snabbt som en kvast än så de hade skjutit upp det tills sist. När Livja var klar så skulle vi ta en paus, uttagningarna hade tagit mycket längre tid än jag trodde. Efter pausen så var det Teas tur. Sen skulle de andra alferna spela och sen så skulle det äntligen vara min tur. Efter sökaruttagningen så skulle alla spela en match mot Esper som skulle vakta målringarna.
Tea klamrade sig fast vid kvasten när hon lyfte från marken. Kokki och Koffi åkte fram och tillbaka med klonken för att se om hon kunde ta den. Tea satte ful fart mot Koffi som höll bollen under armen. Och innan någon hann agera så hade något helt ofattbart hänt.

Någon som kan gissa vad som hände?

ingen aning.. SJukt bra! ♥

Hmn, jag vet inte. x'd