En ung kärlek

"Du har en poäng" sa Marcus och strök sig lätt på hakan. "Men vi är här som vänner, eller hur?" lade han till.

Céline:
Jag visste inte vad jag skulle svara, var vi det...? Jag kände någonting för honom, någonting jag aldrig känt för Viktor...
"Ska jag vara ärlig... Så vet jag inte..." Ljög jag.

Marcus rodnade, han la armen bakom ryggen. Men sedan log han. Det var ändå rätt skönt.

Céline;
"Ska vi gå någonstans...?" Frågade jag i ett försök till ett samtal.

Marcus nickade, sedan öppnade han munnen för att säga något men stängde sedan snabbt.

Céline:
"... Var det något?" Frågad jag och såg på honom.

"Vi kan gå till skogen" sa han och log.

Céline:
"Visst" sa jag och log charmigt, innan jag reste mig upp och väntade på honom.

Marcus små sprang till henne. Han log också.
Dom började gå mot skogen.

Céline;
Det tog inte lång tid att komma till skogen, tiden verkade flyga förbi när jag var med Marcus.
"Men... Vi får ju inte vara i skogen..." Påpekade jag vaksamt. Trots att jag hade gjort vad som helst med honom vid min sida, var jag ju prefekt...