Era dikter

Hon dansar till den vackraste musik.
Snurrar och snurrar.
Sneglar på pojken som sitter och tittar på.
Hon ler och han vinkar.
Hon går till pojken och sträcker fram sin hand.
Men han avvisar henne och går hem.

På vägen hem ser han hur en flicka med stora bruna ögon dukar av ett bord.
En man visslar på henne och hon skyndar därifrån när henne tårar vill
trycka sig fram.
Han går fram till manen och slår till honom med sin högra hand.
Han tittar efter flickan som sen ska bli han första fru.

Men efter sju år och pojken som blivit man jobbar övertid var och varannan
kväll förstår hans första fru att nåt är fel.
Hon far till hans jobb för att få se att han har en affär.

Hon lämnar sin man och far till Amerika där hon blir
förtrollad av en kvinna som dansar.
Hon som dansade.
Hon som dansar.

En dikt jag skrev i kreativt skrivande (skolämne) förra året. Har väldigt svårt för att skriva dikter och ofta blir de väldigt smöriga xD Men denna tycker jag faktiskt är helt okej ^^

Minns du tiden, då du bar den där stora röda jackan
som tyngde dig och ibland höll dig fast mot marken
Och de där stövlarna som du tappade när du försökte springa för fort
Du fick alltid vända om och ta på dig dem igen

Och minns du hur du gång på gång på gång
snubblade över andras ben, och ofta skrapade upp ditt knä svårt
Hur du då brukade ligga kvar på marken och ta emot sparkar
som om du inte längre var något värt

Men nu bär du fjäderlätta kläder och springer fort fram
Om du någonsin tappar dina stövlar låter du dem ligga kvar
Och de få gånger du snubblar idag, reser du dig upp igen

Och jag bara vet
Att om någon kunde flyga
vore det du

Kan du se..?

Kan du se mig falla isär?
Kan du se mig hamna i skärvor?
Kan du se mitt hjärta krossas och försvinna?
Kan du se min rädsla för att du ska förstöra mig?
Kan du se mig älska dig?
Kan du se mig gråta inombords?
Kan du se min själ och mitt psyke strida?
Tyvärr inte...

I never...
I never intended to hurt you, I just wanted you to see me.
I never wanted to be mean, I just wanted you to be my friend.
I never intended to like you, I just wanted you to be my BEST friend.
I never wanted to fall for you, But now I just want you to love me!
I know you never wanted to cause me pain, But I'm broken hearted...
I guess you will never love me...because I'm just me...
I will never stop loving you, never...

Jag undrar hur det skule vara om du och jag var vi.
Jag tror jag skulle må bättre om det var vi två.
Men jag undrar om du älskar mig?
För att vara ärlig litar jag inte på mitt omdöme och undrar om du är kär i min vän?

Varför ger jag inte bara upp på dig?
Varför slutar jag inte bara hoppas?
Varför måste det bubbla varje gång jag ser dig?
Varför måste jag le vid tanken på dig?
Varför berättar jag så mycker för dig?
Varför har jag blivit kär i dig?
Varför! är JAG rädd för att du ska lämna mig?
Varför bryr jag mig ens?

^
den sista... så jävla bra, och jag frågar precis samma frågor

Visst gör man?

^
Oh ja! tyvärr är det ju så ibland

Jag orkar inte försöka
Jag orkar inte förstå
Hur jag än gör blir det bara fel
Men ändå så fortsätter jag
Fortsätter att kämpa för nått som inte går.

Detta är inte precis en dikt det är mer en typ mening....


The life is not about to wait out the storms it's about to learn at dance in the rain

Första utkastet till en dikt till engelskan.
Kritik mottages varmt!

Small, insignificant, barely visible, yet so very present
Feels like cool velvet on your skin
Feels like sorrow

Makes your eyes shine, makes them wet, paints them
Looks like crystals on your skin
They look like grief

Substance from the untouchable, the invisible, the impossible things we call feelings.

Drops of salty water is liquid feelings, liquid sorrow to bottle up.
Pearls, so crystal clear, and rolling, is weakness we do not always want to show.

Tears, my friend, is what makes thoughts of the heart real.

Wonderfulth ♥