Vägen till döden [THG]

♥ ♥ ♥ ♥

Kapitel 10. (Clary)

I min dröm var jag på en äng, en vacker äng med min familj.
Mamma var frisk. Alla mådde bra och var lyckliga.
Det hände inte något speciellt i drömmen utan allt var bara fridfullt och vackert.
En fjäril flög sakta förbi. Alice log och sprang efter den flygande varelsen.
Mamma och Pappa tittade efter henne.
Solen lyste i mitt ansikte. Jag la mig ner på gräset och andades ut och in.
"Jag visste att du skulle vinna Hungerspelen!" sa pappa och strök mitt hår.
"Jag skulle aldrig svika er." svarade jag och blundade.
"Jag var så orolig för dig och att ha dig här oskadd är fantastiskt." sa mamma. Jag tittade upp. Mamma hade en tår som skata rann nerför hennes kind.
"Varför gråter du." frågade jag och satte mig upp.
Hon log mot mig och la sin svala hand mot min kind.
"Jag är bara glad. Att du...överlevde det där hemska, hemska spelet." snyftade hon.
Pappa la armen om henne.
Jag kramade om de.

Men den sagolika drömmen försvan ur mitt sikte när någon skakade mig till verkligheten. Jag kämpade för att inte vakna men misslyckades när jag långsamt öppnade ögonen och ljuset lyste igenom. "Vad?" frågade jag och sträckte på mig.
"Clary...Vi är framme vid huvudstaden." mumlade Marc.
Jag satte mig upp i den blåa soffan och kollade ut genom fönstret. Allt såg fel ut, modernt. Och såklart hade det sär bara varit en dröm. Jag har ingen chans att klara mig.
"Marc vi kommer att dö!" utbrast jag och gick uppför soffan. Med ostadiga ben gick jag ut ur tåget.
Wendy och Milly stod och väntade på oss.
Jag kämpade för tårarna. Marc gick bakom mig.
Vad vi än skulle göra nu så skulle jag intr kunna stå emot depressionen. Om någon skulle veta hur jag skulle överleva så snälla kom och berätta! Wendy log stort mot mig, nästan på ett läskigt sett.

OMG JÄTTE SUPER DUPER BRAAA!!! ♥ ♥

Helt perfekt! ♥

För bra asså ♥

Så spännande och braaaa!!!

Önskar att jag kunde skriva så braaaa!!♥

Mäh, du skriver ju bättre!!

Såå braa!

Superbraaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!