Du kan rädda mig (THG)

Kapitel 15


Jag rusar ut ur buskarna och ser Linus på marken med krossad näsa och märker det direkt. Det är något som är fel, väldigt, väldigt fel…
Han ligger helt stilla oh hans bröstkorg rör sig inte.
”Linus!” Skriker jag och faller på knä med tårar i ögonen.
Plötsligt känner jag en hand runt min mun som kastar ner mig på marken.
Jag ser en flinande pojke med hår dom ä lika rött som blommorna över honom.
Vi slåss tills jag tillslut lyckas sätta jag på honom med en kniv i handen.
”Du, törs inte!” Säger han och flinar igen.
Jag ignorerar honom och säger istället:
”Du dödade honom! Du dödade Linus!”
Han flinar igen. Han bara flinar och flinar. Jag hör mina andetag och mina bultande hjärtslag i öronen när jag sakta vänder bort huvudet och släpper kniven på hans bröst. Jag har dödat två nu…
Jag torkar tårarna ur ögonen, tar mina grejor plus Linus och faller på knä framför honom och viskar i hans öra.
”Du var så… så duktig” Jag reser mig upp och torkar tårarna ur ögonen igen.
Jag börjar min vandring nu, en vandring till något, ett slut kanske.
Jag passerar konstiga buskar och konstiga djur. Efter kanske tre timmars gående viker sig benen under mig av utmattning. Jag hittar ett stort träd med jättelika blad som pressas mot marken, jag kryper in under det och drar av mig båda väskorna och öppnar min, tar ut en strimla kött. Jag försöker äta långsamt men det går inte något vidare bra. Jag slukar halva i ett bett och resten i ett andra. Jag öppnar Linus väska och plockar ut: två vattenflaskor fulla med vatten och en tredje som är halvfull, ett par tunna vantar och en bok.
En bok? Tänker jag och öppnar den och ser att det är den som fanns i träningscentret med olika växter som är giftiga och ogiftiga.
Plötsligt hugger det till i min hand och jag stirrar på handen och får syn på en ödla. Den är liksom bekant fast minnet är liksom inte riktigt där.
”Vart känner jag igen dig ifrån?” Viskar jag och kommer på det. Den är en Sallamantödla! Jag såg en bild på den på träningscentret och det stod:
SALLAMANTÖDLA
Denna ödla älskar människor och vill verkligen vara men se upp! Det kan bita av ett finger om dom inte gillar en eller känner sig hotade.
”Känner du dig hotad?” Viskar jag och granskar ödlan.
”Nej, men jag vijj vaja med dejj”, säger den.

Ohh så bra! Sorgligt att Linus dog men hur kul som helst med den talande ödlan...

Tack! ♥ ♥ ♥ Fick idén från Järnprovet

Älskar HG, den här var bra

TYP EN AV DOM 3 BÄSTA FF:sna IN THE WHOLE WORLD!!!!
Men....
PRIM!!!! INTE LINUS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Alltså den där ödlan... Jag är förälskad. ♥
Underbart kapitel!

Kapitel 16
Jag hoppar till, okej, talande ödla! Jag menar det är ju liksom varje dag man träffar på en sådan.
Jag skakar på huvudet, lyfter upp den och blir stående. Nu då? Jag som hade tänkt att jag skulle klara mig med Linus nu, han räddade faktiskt mitt liv. Tårarna börjar klättra ner för mina kinder igen, varför? Varför? Jag känner hur ilskan växer. Snow! VARFÖR?! Jag önskar att jag hade makten och att jag skulle kunna strypa honom, med bara händer. Jag tittar på ödlan som kallade sig för Trejja.
”Vad ska vi göra?” Frågar jag och torkar bot tårarna med min oskadade hand.
Trejja tiger. Jag suckar, jag får väl helt enkelt bara gå. Jag börjar gå utan att veta vart. Ja vill bara gå, gå, gå. Jag hoppas svagt att jag ska lyckas gå bort från arenan, men det är idiotiskt, det finns något som stoppar mig från att komma härifrån, jag vet inte vad, men någonting.

Efter några timmars vandring börjar djungeln bli glesare och det jocka, gula gräset försvinner och byts ut mot asfalt. Jag tittar upp och får syn på jättestora skyskrapor och plötsligt hör jag ett gällt skrik som ekar och ringer i mina öron.
Plötsligt hörs ett kras och jag kan skymta hur en grå gestalt flyger ut ur ett fönser på en takvåning.
”J**** idiot! Du kan inte bara komma och säga att du inte hittar Xander!”
Jag ryggar tillbaks vid mitt namn, någon är ute efter mig.
Plötsligt hörs en smäll och gestalten landar på marken, jag håller andan och räknar tyst till fem innan ett kallt skratt bryter fram ur skyskrapan, inte ett mänskligt skratt, inte ett sådant som man skrattar efter ett skämt, utan den sortens som får alla i närheten at vilja skrika och springa, ett galet skratt, ett sådant skratt som kommer när man dödat någon om man heter Troy i efternamn och kommer från Distrikt ett.
Plötsligt dyker en svävare upp och ljudet av metall som skrapas mot asfalt sitter kvar i mina öron när jag börjar gå inåt i staden för att hitta ett ställe att sova på.
Efter en stunds letande hittar jag en skyskrapa som verkar tom. Jag hittar ett stort skåp, suckar ch baxar av mig min ryggsäck och drar upp en kustremsa och vatten och äter det lilla, lilla målet och lägger väskan så bekvämt jag kan och kryper ihop och ställer garderobs dörren på glänt och väntar tills jag hör ljudet av nationalsången. När den kommer ställer jag mig upp och går fram till fönstret, åtta döda.
Jag räknar på fingrarna och mina läppar rör på sig.
Vi är åtta personer kvar nu.
Jag suckar, nu kommer vi att föras ihop och vi kommer vara tvungna att döda, sedan överlever en, bara en. Jag somnar i det lilla skåpet och sover oroligt.

Jag slår upp ögonen och ångrar direkt att jag tittade ut ur garderobsdörren.
En flicka med lika svart hår som smutsen som har lagrat sig under mina naglar håller i en kniv och tittar sig omkring som om hon letade efter något. Jag försöker minnas vilket Distrikt hon kommer ifrån men kan inte minnas. Hon börjar leta varje vrå i hela lägenheten och jag tänker snabbt.
Okej, hon kommer hitta mig, vad ska jag göra… jo, spela död!
Jag lindar snabbt ihop bandaget och smetar blod, i ansiktet och runt halsen och gömmer handen, drar ett djupt andetag och lägger mig ner och försöker se så död ut som jag kan.
Jag hör hur dörren öppnas och hur flickan skriker till, hennes händer flyger mot min hals och hon skriker till.
”Du är inte död!” Säger hon och ropar på någon som kommer in och det där skrattet kommer igen, det där omänskliga, det som tillhör Troy.
”Nu Xander, nu är du min!” Skriker han.

Awesome!

SUPERBRA!!

MEN GUUUUUDDDDDDD DU DÖDAR MIG