Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Suzy ~

Efter att ha pillat en bra stund med håret satt Suzy den sista slingan på plats och kollade på sig själv i den smutsiga spegeln. Knuten såg ganska bra ut.
Hon stod där en stund och granskade sitt ansikte medan hon lyssnade det lugnande tickandet från den stora klockan som hängde på väggen bakom henne.
Suzy lät en suck bryta tystnaden innan hon började smörja in sig i krämen som skyddade hennes hud från solen. (En fråga, vad händer med vampyrerna om de nuddar solen? Typ som i Twilight, bränns det, försvagas de eller vad? cx)
Suzy la ner en tanke åt den gamla troll-kärringen som sålde den här krämen till vampyrer.
Sedan släppte hon tanken, vände sig så raskt att den gröna klänningen snurrade till.
"Det kommer funka den här gången också", intalade hon sig själv innan hon öppnade dörren och gick ut, lät solens mjuka strålar beröra henne.
"Det funkar, som jag trodde", sa hon med ett litet leende och började gå, skrattade svagt är gräset kittlade hennes bara fötter.

((Förlåt om det blev för långt och tråkigt D; ))

Daziellé suckade dystert
"Tyvärr inte. " hon drog bort en annan bit av brödet och åt det innan hon började prata igen.
"Vill du ha?" frågade Daziellé och gestikulerade mot brödet innan hon sträckte fram det till Samantha.
"Det är svårare än jag trodde, att hitta min skyddsling."


--
(försvagas kanske? haha, vet inte faktiskt. Kim Potter)

Farwen började gå tillbaka till sin lilla stuga med fjäderlätta steg. Hennes broder hade jagat och skulle bjuda på festlig middag vid mörkrets inbrott. Farwen började sjunga medan vinden blåste i håret. En fågel landade på hennes axel. Hon klappade den lilla varelsen på huvudet.

"Tack" sa Samantha och tog emot brödet. Det doftade underbart gott och det vattnades i munnen bara av att se det.
"Jag har inte varit in i staden än" sa Samantha när hon ätit upp det goda brödet "säg mig, är det fint?" Hon var ganska nyfiken, och längtade efter att bege sig ut till människostaden.

efter ett tag gav Berkeley upp. Han reste sig upp och och tog tag i det lilla, svarta läderbandet som låg på bordet och använde det för att sätta upp hans hår i en hästsvans. Det var otroligt varmt i rummet, och han var chockad över att han klarade att vara i ett så pass varmt rum så länge utan att känna ett behov av vatten.
När han väl hade satt upp sitt hår gick han ut ur sin stuga och satt sig ner på gräset. Värmen var outhärdlig och nu började det kännas som att hans skinn brann.

Daziellé log lite och lutade sig åter igen mot trädet.
"Det är väldigt vackert där. Dock finns det mycket smärta där, folk är rädda. Och jag förstår dom. Du kanske skulle vilja följa med mig? Jag skall besöka byn senare igen." svarade hon lugnt.

Suzy strövade omkring en stund innan hon bestämde sig för att besöka alvernas by då hon aldrig varit där.
Jag kan säkert jaga på vägen också!
Tanken var frestande och tillslut bestämde hon sig för att göra det, ingen kunde ju döda henne precis.
Hon skrattade åt sitt eget skämt innan hon med vampyr fart far iväg mot alvernas by och skogen.

(För om jag uppfattat det rätt ligger alvernas by nära en skog? ^^ :3)

Farwens stuga var liten, men vacker. Hon bestämde so för att gå omkring i den lilla "byn". Farwen funderade på att ta ett dopp i sjön en kvarts vandring från hennes stuga. Hon fortsatte gå omkring. Solen stod upp på himlen. Farwen fann en gestalt sitta på gräset utanför sin stuga.
"Goddag", sa hon och neg försiktigt.

Berkeley kollade upp med höjda ögonbryn. Ett försiktigt leende landade på hans läppar.
"Goddag" svarade han och reste sig upp.

(Förlåt fall det var kort; håller på med en karta haha :3 )

Avena far runt i köket och gör ordning brickor till herrskapet som skulle bäras upp. Hon själv var inte tillräckligt fin nog att vistas i slottet för att servera. Hennes uppgift bestod mest i att städa, laga mat och sådant. Men hon trivdes med jobbet och det var underbart mycket bättre än att leva på gatan.
Då morgonmålet är undanstökat går hon för att bädda sin och Anas säng och tar lite bröd att tugga på innan arbetet fortsatte. Hon undrade var flickan blivit av? Hon oroade sig för henne, Avena hade sina misstankar men hade aldrig sagt något. Hon ansåg att en varelse själv fick visa om den var god eller ej innan hon dömde.
Hon tar en korg under armen och tar en bit bröd som frukost medan hon går, hon skulle till marknaden i byn.

Även om blodet inte smakade lika ljuvligt som människors klagade inte Suzy när den underbara smaken fyllde hennes mun.
Hon stängde det stackars djuret ögon och suckade.
Jag kommer aldrig hamna i himlen om jag dör..
Hon bet sig lätt i läppen, blundade och tömde huvudet på tankar. Inte tänka på det du gjort fel.
Med en liten axel ryckning fortsatte hon sin färd mot byn. Efter en stunds springande fann hon en glittrande sjö.
Hon kunde inte låta bli att falla ner på knä och försiktigt, försiktig låta fingertopparna nudda vid vattenytan.
Vattnet var ljummet och perfekt om man ville svalka sig, men Suzy hade inget behov av det. Hon svettades aldrig.
Hon slet blicken från sjön och reste sig upp.
Fortsätt..