Öppet rollspel för alla!

Ianthe hör inte speciellt mycket med den uppmuntrande rösten i huvudet som sjunger i en ljus tonart en av sina udda opera-liknande sånger. De brukar hon göra för att lugna Ianthe. Trots det vet Ianthe inte ens hennes väns namn.
"Jag vet!" Utbrister plötsligt en djupare mer excentrisk röst lyckligt. "Du kan gå ut och se efter om du hittar någon vän!" Ianthes mungipor rycker till. "Bra! Bra! Le, le! Var trevlig! Annars ser du ut som en ung gammal dam!" Fortsätter den glada hyperaktiva rösten snabbt och svamlande så Ianthe hänger inte med. Men hon ler åtminstone. Det hade hon förstått.
"Coolt! Nu upp! Upp och gå ut och se vem du kan hitta!" Fortsätter den excentriska rösten och Ianthe reser sig upp och drar lite i hästsvansen större delen av hennes hår är uppsatt i. Hon lämnar kupén men tvekar ändå utanför dörren.
"Stäng dörren, Ianthe!" Om vännen faktiskt visade sig för henne, vilket de gör ibland, är hon tvärsäker på att han skulle hoppa upp och ned framför henne. Ianthe stänger lydigt dörren och börjar gå nedför gångarna.

Emily

Jag tar emot blomman och väger den lätt i min hand, medans jag betraktar de två personerna framför mig. Flickan har rött hår och hennes leende är rätt så charmigt. Pojken har brunt hår och fina gröna ögon. Jag vet fortfarande inte vad han kan göra. En kall vindpust drar genom korridoren och jag känner att någon tittar på oss. Jag ser en annan flicka utanför en kupé. Det är från henne kylan kommer. Flickan överför blommorna till en kruka, men en blomma fryser till is och faller till marken. Jag slår händerna runt armarna för att hålla värmen och stirrar tillbaka på flickan.
"Vad kan du göra då?"
Jag hoppar till av frågan, men förstår att den var till pojken. Ska jag stå kvar här och försöka få ihop ett lag, eller ska jag gå tillbaka till min kupé? Jag bestämmer mig för att stanna.

Lucy ser på dem andra som anländer, två flickor. Hon hade frammanat sina blommor åter för att ge till den första flickan. Dessa små vilsna själar verkade uppskatta det. Det var mer ansträngande att få saker som hon inte såg eller kände komma åter och hon darrar lätt till en annan kraft möter hennes. Hon hade inte varit med om något liknande, där hon kom från ett fattigt skogshuggarsamhälle hade folk svaga krafter eller inga alls.
Ett svagt leende sprider sig dock på hennes läppar då chocken lagt sig och hon ser på flickan.
"Hej." säger hon vänligt och räcker fram en blomma till henne och även till den andra flickan.
Ännu en flicka syns i korridoren, de drogs hit som flugor. Lucy ler fortfarande, att hålla alla vänligt sinnade mot henne själv var nog en god ide, tänkte hon och väntar in den andra flickan.

Grace

Jag tar emot blomman utan att tänka. En bit av min hud snuddar vid den, genom ett nästan omärkbart hål i handsken, och jag känner en kyla ila genom hela kroppen. Den blixtrar och drar i mig när blomman blir stilla och grå på en sekund. Den faller till golvet och krossas i tusen bitar.

Jag tar ett steg bakåt, rädd att någon annan ska röra vid min hand där hålet i handsken finns. Jag är också rädd att de ska hata mig och vara rädda för mig. Jag trodde nästan, men bara nästan, att flickan med blommorna kunde bli lin vän. Jag backar ytterligare två steg tills jag känner väggen mot min rygg.

Emily

Plötsligt har en hel flock samlats runt flickan och hon delar ut fler och fler blommor. Jag håller mig lite vid utkanten och observerar scenen framför mig. En till blomma faller död till golvet, men den blev inte till is, den bara dog. Flickan som fick den blomman, som troligen dödade den också, backar skrämt tillbaka mot väggen. Hon måste jag stå på den goda sidan hos, märker jag. Hon har en viktig kraft. Jag tittar ut genom ett fönster och långt bort skymtar jag skogen. Vi är snart där. Under de minuterna som det är kvar har flickan säkert hunnit locka till sig hela tåget.

Saphira

Jag drog mig bakåt, mot fönstret. Jag ser en stor skog skymta långt borta och känner en ilning nerför ryggraden. Snart, snart!
Jag tittar på flickan som dödade blomman. Ett skadeglatt leende skymtar vid mina läppar.
Hon är med ett monster! Som jag.
Med skillnaden att hon försöker dölja det.
Men jag ska nog visa dom andra vilka monster vi är.

[hinner inte läsa igenom allt nu så skriver bara ett kort inlägg]
Jag satt i en kupé och var förundrad över brevet jag fått.

[Måste logga ut nu, men fortsätter imorgon.]

[Jag väntar typ på Wolf. xD]

En hel flock av människor hade samlats runt flickan. Hon delade ut sina vackra blommor till alla. Plötsligt kom han ihåg frågan, vad kan du göra då?
"Jag kan..." började han men avbröt sig tvärt. Varför skulle han göra det offentligt? Men så bestämde han sig. "Ni ska få se istället." Han log ett finurligt leende och började sjunga de första raderna på sin favorit låt. Hans röst var stark och vacker. Under bara några få sekunder hade han makt över dem. Han sprang fort till ett annat ställe. Alla stod där. Väntandes på en order från honom. Han hade gett dem en order. Stå där, blunda, lyssna inte. Ibland var han rädd att han skulle bli maktgalen. Han skulle enkelt kunna tvinga andra till att göra något de inte vill. Paniken fyllde honom och han började bli ansträngd. Han orkade inte att hålla alla under kontroll så länge. Han släppte taget.
"Jag kan flytta mig super snabbt." Det var inte sant. Han kunde hypnotisera folk med hjälp av sin sång. Få dem att inte se eller höra när han förflyttade sig till en annan plats så att det såg ut som om han hade förflyttat sig jätte fort.