Cup's första Mugglisgame ^^

Distrikt 7 - Tjej - Genny1

Jag suckade, och rörde lätt vid min ljusblåa kjol som min bästa kompis, Moa, hade insisterat att jag skulle ha på mig. Hon skulle nämligen ha på sig sin ljusrosa likadan kjol, och ville ju såklart att vi skulle ha matchande kläder. En vit blus, en söt lite puffig kjol och vita ballerinaskor, och såklart ett vitt diadem i håret.
Jag tittade upp på scenen där vår eskort, Lu Han, stod. Som vanligt hade Lu på sig helt blodröda kläder, och hans blonda långa hår var nerstänkt med låtsasblod.
"Så, tack så mycket, käääääära borgmästare för din fantastiska föreläsning!" sa Lu med sin breda mun, och vår borgmästare, Kent Rogers log mot Lu och publiken. Kent's flintskalliga huvud glänste, och han hade på sig en svart frack.
"Nu i alla fall..." Lu gjorde en dramatisk konstpaus, och den lilla orkestern som var här bara för att fixa Lu's bakgrundsmusik började att spela något skräckstycke för att höja spänningen i atmosfären. "Låt oss se vem vår kvinnliga deltagare blir..."
Med långa och eleganta steg rörde sig Lu närmre kupolen med flickornas namn, och hans blonda hår rörde sig lätt i brisen som drog förbi. Hans vita kostym var även den nerstänkt med låtsasblod, vilket gjorde det här ganska... Speciellt.
Lu drog graciöst upp den översta lappen, och jag kände hur hela min kropp spändes. Skulle det vara mitt namn som stod på lappen? Nej, det skulle det inte. Det fick det inte.
"Och årets kvinnliga deltagare är..." Musiken ljud ökade, och jag kände kalla kårar längs ryggen. "Jane Sort!"
Nej. Nej, nej, nej.
Jag vände mig hastigt om, och såg fullt med andra fjortonåriga tjejer från min klass som tittade medlidande på mig. Jag svalde hårt. Okej, jag var dragen, men so what? Jag hade ju i alla fall en liten chans att vinna.
Med stela steg gick fram till scenen, och när jag väl hade intagit min plats log jag lite. Just det Jane, tänkte jag, bara le och låtsas att du älskar allting, så kommer sponsorerna snart att överösa dig med gåvor och du kan komma hem till din familj igen.

Distritk 7 - Kille - Angelinaa

Jag tittade på tjejen som hade blivit dragen, och såg att ingen anmälde sig som frivillig när Lu Han frågade.
Lu gick enkelt till kupolen med killarnas namn, och min kropp spändes. Musikens takt ökade, och Lu drog upp en lapp. Långsamt vecklade han ut den.
"Och distritk 7's manliga deltagare är i år..." musiken höjdes, och stannade tvärt. "Yeren Laze!"
Va? Jag? Jag visste att alla älskade mig, men så mycket att de ville ha med mig i spelen? Det trodde jag inte.
Med korta och snabba steg gick jag upp på scenen. Publiken älskade ju mig redan, och nu när jag log mot dem så här stort och fint skulle de väl älska mig ännu mer? Eller hur?
Jag skakade hand med flickan, och fredsväktarna ledde oss in i byggnaden. Jag slängde en sista blick över axeln mot mina fans, och kamerorna. Snart skulle jag vara hemma igen.
_______

Nytt kapitel ute! Skriver nästa så fort som möjligt! Och tagga gärna personer ^^ Och btw, sorry för korta kapitel, men jag har lite av en writers block.. :3

Super ^^

Sååå bra!!

Distritk 8 - Kille - Mary Jane

Jag såg hur vår borgmästarinna, Levi Love, log ut mot publiken. Hennes silkeslena bruna hår och vackra havsgröna ögon gnistrade i eftermiddagsljuset, och hennes helsvarta långklänning klädde henne oerhört bra. Levi hade precis avslutat sitt tal, och vår eskort, Mofasa Air, intog sin plats. Han harklade sig lite, och hans ljusblåa hår rörde sig lite. Mofasa var iförd en ljusblå kostym som matchade hans hår, och han hade helt stormgråa ögon. Han var väldigt lång och stilig.
Mofasa log ett bländande leende mot publiken, och min blick sökte sig till Starla's. Starla hade på sig en vacker giftgrön tubklänning, och hennes mörkbruna smålockiga hår hängde ner över hennes bara axlar. Starla var så... Vacker.
Plötsligt såg jag hur hon tittade upp, och mötte min blick. Hennes klargröna ögon mötte mina havsblå, och jag log lite. Försiktigt trängde hon sig förbi några andra personer som stod vid oss i artonårskategorin, och hon tog min hand.
Våra giftgröna kläder matchade varandra (hennes tubklänning och min kostym) och vi hade båda på oss bruna skor. Skillnaden var dock att jag hade på mig en havsblå slips.
Starla mötte min blick igen, och jag drog försiktigt in henne i min famn. Det här var våran sista slåtter, och sen var vi fria. Eller, jag var inte helt fri. Min tioåriga lillasyster Teddy skulle vara tvungen att delta i slåttrarna också. Jag skakade bort tanken. Jag kunde inte gå och oroa mig för henne nu.
Jag vände blicken mot scenen samtidigt som Mofasa drog en lapp. Som vanligt var det männen först, vilket var en slags sed i distrikt 8.
"Och vår manliga deltagare är..." Mofasa harklade sig, och jag drog Starla närmre mig. Ingen av oss skulle bli dragen idag. Vi skulle klara oss, och sedan gifta oss och leva lyckliga i alla våra dagar här i distrikt 8. "Spencer Levengood!"
Jag såg hur Starla spärrade upp sina ögon, och mitt grepp om henne lossnade. Men hur..? Hur skulle det nu gå med Starla och mig!? Hur skulle Teddy klara sig!?
Med tunga och svaga steg började jag att röra mig mot scenen, och jag kände hur Starla nuddade vid min arm.
"Spencer..." en tår rann ner för hennes kind, och jag svalde hårt. Starla fick inte gråta. Hon fick inte!
Jag skakade långsamt bort hennes hand, och gick upp på scenen. Väl där intog jag min plats, och Mofasa frågade om frivilliga - men som vanligt fans det inte några frivilliga, och som vanligt skulle den utlottade få delta. Men för första gången var det jag som stod här.

Distrikt 8 - Tjej - Primmie Lovegood

Jag stirrad med stora ögon på pojken som hade ställt sig på scenen, och jag kunde riktigt känna hur hemskt han tyckte det var.
Mofasa Air gick till kupolen med flickornas namn i, och drog lätt upp en lapp. Min kropp spändes, och jag kände hur svetten började att rinna längs med mina armar. Försiktigt vände jag mig om och tittade på Emanuel, min enda vän, för att finna tröst. Tänk om det var mitt namn som stod på lappen?
Emanuel log svagt mot mig, och jag svalde hårt.
"Årets kvinnliga deltagare är..." Mofasa svalde, och jag önskade av hela mitt hjärta att det inte var jag. "Primrose Lovegood!"
Det fick inte vara jag. Nej! Varför?
Jag slängde en snabb blick på Emanuel innan jag svalde hårt och började att röra mig mot scenen. Jag skulle aldrig överleva det här.
Jag och pojken som hade blivit dragen skakade hand, och sedan förde fredsväktarna in oss i byggnaden.
_____

Nytt kapitel ute! Nästa kommer när alla i 9:an är med ^^ Tagga på nu xD
HP_Maja: Haha, nej xD Men en liten bit kanske? Fast då har jag ju inget kvar... owo xD

Jättebra!! (Ska nog komma på någon att taga!)

Awesome ^^ Och om HP_Maja får lite, kan inte jag också få då? :3

Awesome!!!

Super!!

Namn (för och efternamn) : James Howell
Kön: Kille
Ålder (12-18 ) : 14
Distrikt: 9
Utseende: Ojämnt rufsigt brunt hår, gröna ögon, kort och smal.
Bra på (max 4) : Springa, vet vad man kan äta i naturen.
Dålig på (minst 3) : James skulle aldrig kunna döda en annan människa, inte heller skada om det inte är i självförsvar. Han kommer försöka hjälpa andra spelare, speciellt yngre. Han kan inte alls klättra.
Favoritvapen: Inget, men om han måste välja tar han kniv
Frivillig? I så fall varför?: nej
Motivation till varför du ska vinna: För han är en snäll person antar jag, om han överlever skulle han antagligen ha svårt att leva med sig själv, så han skulle heller offra sitt liv för någon annan än att komma ut levande från spelen.
Övrigt:-