Ögonsten

♥ Kapitel 20. ♥
~ vecka 8.


Jag och Kelly låg och fnissade i hennes säng.
När man är trött så kan man skratta åt nästan vad som helst.
Jag började skratta högljutt och kände hur några tårar pressades fram.
Det var omöjligt att sluta skratta, och om jag försökte blev det bara värre.
Kelly tryckte sitt ansikte mot sin kudde och försökte sluta skratta, men det var förgäves.
Vi skratta åt i princip ingenting i tjugo minuter.

När jag vaknade låg mitt huvud på Kellys vrister och värmen stekte mig.
Kelly hade tydligen satt på högsta värmen på alla element i hela huset.
Jag gäspade, och hörde då att min telefon ringde.
Jag antog att det var anledningen till att jag vaknade.
Kelly ryckte också till av ringsignalen och mumlade hest:
- Va?
Jag sträckte mig efter mobilen.
Okänt nummer.
Jag svarade med en enorm gäspning:
- Ja, hej, det är Sophie.
- Hej Sophie.
Jag stelnade till.
Kände hur någonting rusade igenom kroppen.
En pirrning.
Luke sa:
- Hallå?
Jag blinkade till, och jag mimade till Kelly hans namn.
Hennes ögon spärrades upp och hon gjorde en gest att jag skulle prata.
Jag sa lite förvånat:
- Öh, ja, hej.
- Hej, sa Luke återigen.
Tystnad.
Pinsam tystnad.
Jag kom plötsligt på att jag skulle vara arg på Luke, så jag snäste:
- vad vill du?
- Eh, jo, Sophie... Jag tänkte att vi kunde ses. Snacka lite, sa Luke med en lite nervös stämma.
Det där arga som jag ville ha kvar försvann.
Mitt ansikte lystes upp, ett leende spred sig på mina läppar, och jag frågade med en ovanligt ljus röst:
- Var ska vi ses?
- Vid fiket kanske? Om du vill? frågade Luke.
- Ja. Gärna. Jättegärna.

När jag lade på kändes det som om något nytt var inom mig, som om jag juste förstått något.
Kelly skakade lätt på huvudet, log och sa med sin lena röst:
- Du är nykär.

braaaa

Neeeeej du är ju med alex noooooo

ÅH SÅ BRA ♥
Excited inför nästa kapitel, typ jag: Vadkommerhändavadhändergaaaaaaaahhhhhh
Vill ha mer -.-
Jättejättebra!!

GAHHHH!!
A-W-E-S-O-M-E = A.W.E.S.O.M.E = AWESOME!!!!!

ginny23 tack. ♥
Fairy Tale kanske, kanske inte. :0
Majaluna aw! Det kommer. :=) ♥
missy moon Aw, puss. ♥

♥ kapitel 21. ♥
~ vecka 8.

Jag la ner min mobil på bordet. Kellys ord snurrade runt i mitt huvud, kunde jag verkligen vara nykär? Jag har ju inte känt honom så länge så hur kunde det gå till?

Jag steg upp och satte upp mitt hår i en hästsvans.
- Kelly, sa jag med mina bästa valp ögon.
Hon svängde sig om och kolalde på mig.
- Ja? sa hon.
- Får jag låna kläder av dig? jag gjorde mina bästa valpögon och putade med munnen.
- Sluta med det där!
Jag blinkade till ett par gånger.
- Visst, okej! sa hon, för jag visste att hon skulle ge sig hon kunde inte motstå min " blick. "
Jag gick till hennes garderob och kollade på hennes kläder, jag tog ett par svarta tights och en slapp vinröd tröja.
Jag la på mig tröjan, och drog på mig tightsen.
- Ska jag göra ditt smink också? frågade hon och jag nickade som svar.
Jag satte mig på hennes skrivbordsstol och hon började sminka mig.
Först lite concealer att täcka påsarna under ögonen.
Sen lite puder.
Sen eyeliner, och mascara.
Och slutligen lite läpp glans.
Jag steg upp och kollade mig i spegeln.
Jag tog ner mitt hår och och borstade igenom det.
Jag lånade Kellys parfym för att den var bara helt underbar.

På vägen dit så pratade lite om vad jag skulle säga och hur jag skulle göra med Alex.
Jag tänkte berätta för Luke om Alex och mig, men jag tänkte inte göra slut med honom för jag gillar honom väldigt mycket.

När vi kom fram så gick vi in tillsammans men sen gick vi skilda vägar.
Jag gick till cafét och såg Luke satte vid ett av borden.
Hans hår var rufsigt, men jag gillade det han hade på sig en stor t-shirt och ett par svarta jeans.
Jag gick fram till honom och satte mig ner mittemot honom.
- Hej, sa han.
- Hej, svarade jag.
- Så.. började han.
- Så.. upprepade jag.

Vi satt tysta i en stund innan han pratade igen.
- Du jag, är ledsen.. började han och kliade sig i nacken nervöst.
Jag kollade upp på honom.
- Jag menade inte det mesta jag sa..
- Det spelar ändå ingen roll, jag vet inte om jag vill behålla barnet mer, sa jag och kollade ner i bordet.
- Nej men jag vill ha det, sa han.
Jag kollade upp på honom, och log.
Mitt hjärta stannade i en sekund då han sa det, jag kunde inte tro vad jag hörde.
- Verkligen? frågade jag.
Han nickade, och log.
Hans leende..
- Jag kommer att finnas där för dig, sa han.
- Och hjälpa dig ta han om det, fortsatte han.
- Jag antar att vi kan försöka, sa jag och log.
Han nickade.
- Men jag har en annan sak att berätta.
- Mh? mumlade han.
- Jag tror du vet vem Alex är, och vi är ihop.
Han kollade lite på mig innan han kollade bort och sen tillbaka på mig.
- Ja, jag listade ut det när jag såg er vid parkeringsplatsen det var ganska svårt att missa, mumlade han.

Jag hörde någon sorts av besvikelse.

- Tack, sa jag och bytte samtalsämne.
- För? sa han frågande.
- Att du stöttar mig, och att du ringde.
Han log.
- Det var inget.
Han steg upp och det gjorde jag med, och han kramade om mig, och jag kramade tillbaka.
Jag kände hans värme, och att jag ville vara i hans famn.
Vår kram varade i kanske 20 sekunder innan jag såg min syster över hans axel.
Hon såg tårögd ut, och hon sprang.
Hon hade sett mig, kramas med killen hon gillade.
Luke..

Ohhhh, vill vet va dsom händer!!!!

Mheeeeeer! Ahmajgadd

Nu får du veta! :-D



Här får du ett litet kapitel ifrån mig :-)

VIKTIGT!

Jag kommer åka till Stockholm imorgon och komma hem på fredag, så Jenny kommer publicera mina kapitel åt mig under dessa dagar då jag inte har tillgång till en dator där.


♥ Kapitel 22. ♥
~ vecka 8.


Jag höll på att dö när jag hade kommit hem.
Min kondition låg inte på topp direkt.
Jag kunde höra Sandra smälla igen dörren på övervåningen, och jag kunde höra en avlägsen gråt.
Luke, som stod bakom mig, bet sig i läppen och frågade:
- Ska vi gå in till henne?
- Ja, vi borde nog det, sa jag och började gå uppför trapporna.

Sandra låg på sin säng, huvudet var begravt i kudden, och innan jag ens han öppna munnen skrek hon:
- STICK!
Luke såg skräckslagen ut, och jag sa försiktigt:
- Låt oss förklara innan du..
- STICK DÅ! vrålade Sandra.
Jag hoppade till, och Luke tittade upp i taket - försökte han låtsats att han inte var berörd?
Jag sa med en hög röst:
- Det var en kram Sandra, en kram!
Sandra svarade inte, men hon grät inte heller.
Jag fortsatte:
- Luke är din, jag försökte inte ta honom ifrån dig...
- Va?
Det var faktiskt inte Sandra som sa det, det var Luke.
Både Sandra och jag tittade på honom ( Sandras ögon var svullna och röda ).
Luke sa frågande:
- Vad?
- Ja, du och Sandra är väl på G? sa jag lika förvirrat.
- Nej.
Jag rynkade pannan, och Sandra såg ut att vilja bryta ihop.
Jag sa lite förvånat:
- Nähä... Men Sandra sa det till mig.
Luke höjde ena ögonbrynet, och han sa lite ursäktande:
- Jag gillar dig Sandra, men bara som en vän... Jag visste inte att du kände något sånt för mig.
Sandra såg arg ut, och hon ska ilsket:
- Du kysste mig!
Jag gapade.
Min mun formades till ett O.
Luke tittade ner, och mumlade:
- Eh, ja, det är ju sant...
Luke tittade upp igen, tittade på Sandra och på mig, och sa sedan till sitt försvar:
- Men jag ville inte såra Sophie!
- Va!? sa jag och Sandra i kör.
- Jo, eh, alltså... Jag och Sophie har inte berättat en sak för dig.
Sandra sa med en desperat röst:
- Vad!? Vad har ni inte berättat!?
Luke tittade på mig, och jag nickade bekräftande mot honom.
Luke sa med en ovanligt tunn röst:
- Jag och Sophie har varit med varann.
Sandra tittade på mig, och jag nickade.
Hon lät orden smälta in i hennes huvud, och sedan frågade hon med en lätt gråtmild röst:
- Så... Du kysste mig, och hade sex med min lillasyster, och sedan berättade du inte för någon av oss om det för att du inte ville såra någon av oss?
- Typ, sa Luke.
- Vem fan vill du ha då?
Jag lade huvudet på sned och tittade på Luke.
Sandras ögon vädjade till Luke, och han sa med en lite darrande röst:
- Alltså... Jag och Sophie var med varann, men det var en fyllegrej, det var dumt. Jag visste inte ens vem hon var så...
Sandra lyssnade inte längre, utan hon kastade sig i Lukes armar.
Aj, det där gjorde ont inom mig.

Tack gode gud för att jag fick ett kapitel