Vad händer när allt är slut?

När Emma fnissar till, Dan ler stort och Rupert småler, åh. ♥

Inte jag heller. Det känns så sjukt att något som har funnits i 14 år tar slut. Hela min barndom kommer ta slut, känns det som - för Harry Potter har alltid låtit mig vara liten. Men det är ett nytt kapitel nu, och jag kan inte vara mer än stolt att senare säga "We are the Harry Potter generation".

Jag fattar inte att det är slut!
Det här är den sista gången vi kommer sitta och vänta på att en ny HP-film ska komma ut!
Jag kan inte fatta det!

Okej, nu tjuter jag, riktigt jävla mycket.

Usch jag får typ ångest av den här tråden... Kommer känna mig så himla tom när jag har sett filmen, kommer gråta i typ flera dagar. Ååhhh.... Tänk att det kommer vara SLUT, inga mer premiärer eller någonting... Sen är jag rädd för om Harry Potter typ dör ut? Såklart kommer ju vääldigt många fortfarande älska Harry Potter, men sen då? De som kommer efter oss? Tänk om alla tillslut har glömt bort HP om många, många år...

Harry Potter tar aldrig slut, så länge det finns de som håller det levande.

Läs mitt inlägg på min blogg, om varför Harry Potter har betytt så mycket för mig: http://danzis.blogg.se/2011/june/darfor-betyder-harry-potter-sa-mycket-for-mig.html#comment
Jag har även lagt in min favorit tribute video till Harry Potter. Den videon är så fin och ni hittar den på youtube här: http://www.youtube.com/watch?v=wWFi_7MUQg4&feature=player_embedded
Eller på min blogg i inlägget om Harry Potters betydelse för mig..
♥♥

childhoodlight, ditt första inlägg berörde mig verkligen. Jag känner igen mig så jävla mycket i det du skrev.

Jag började läsa Harry Potter när jag var åtta - samma år som första filmen kom ut. Jag läste de fyra böckerna som fanns ute då, och sedan har jag spenderat så många år med att vänta på resten av dem. Likadant med filmerna.
Harry Potter har varit en riktigt stor del av min barndom och jag har vuxit i samma takt som karaktärerna. Man har liksom helt enkelt vuxit upp med dem.

I år blir jag arton, vilket betyder att Harry Potter funnits i mitt liv i tio hela år. Det är mer än hälften av min livstid, och jag kan liksom knappt förstå att det faktiskt tar slut, om nästan precis en månad.

Jag kommer att sitta där en minut över tolv på natten den 13 Juli(på midnattsvisningen) och jag vet att jag inte kommer att kunna hålla mina tårar tillbaka då. Jag tänker inte skämmas heller, därför att ingen som inte har vuxit upp med Harry Potter kan förstå hur mycket det faktiskt betytt för oss som har det.

Ja, vad ska hända när allt är slut, egentligen?
Jag vet faktiskt inte, mer än att alla de fina minnen som Harry Potter har gett mig kommer att finnas kvar, likaväl som böckerna och filmerna.

Den dagen jag får barn ska jag låta dem läsa Harry Potter och hoppas att de kan få ut lika mycket av det som jag har.

^
Åh. Ja. Alltså, jag finner seriöst inga ord länge. Slutet kommer bara närmare och närmare.

Sitter här och gråter nu

Det är sorgligt.