(Dramione) Jag önskar...

Håller med meeer!Awesome!

jättebra! hur kan alla skriva så bra??

Ähum... tack -jag rodnar- ni får ett nytt kapitel för att ni är så söta ^.^
--------------------------------------------------------------
Det hade gått en vecka och Ron pratade fortfarande inte med henne. Hon gjorde inte heller något försök att prata med honom, för han skulle säga förlåt, annars kunde de glömma någon som helst vänskap.
-Hermione?
Det var Fay, igen, och hennes kompis. De stod vid sina sängar och letade efter rätt böcker, så att de kunde plugga.
-Hermione? Cedric letar efter dig... igen....
-Okej, tack. Jag borde träffa honom.
Just nu ville hon inte veta av Cedric, eller Fay och den andra tjejen. Men hon reste sig upp, borstade bort lite katthår och gick mot dörren.

-Cedric?
-Ähum... Ses senare killar... Hej Hermione!
Hon kramade om honom. Det kändes säkert.
-Hur är det med dig då?
-Bra, men Ron pratar fortfarande inte med mig.
De gick mot sjön.

-Hermione? När Draco och jag... När vi bråkade, ville du skydda mig eller stoppa mig?
-Det spelar väll ingen roll?
-Draco och du... Är det något mellan er?
Hermione slutade le, och Cedric såg lätt irriterad ut.
-Cedric... Jag ser Draco som en vän, en rätt så bra vän. Inget mer det lovar ja. Tror du mig?
-För dig, ja jag tror dig.
-Tack.
Han stoppade sin arm runt henne, hon lutade sitt huvud mot hans axel. Allt var lugnt. Allt var perfekt. Lite för perfekt...

-Är det inte Cedric... Hej Cedric!
-Öhh... Hej Wood.
-Ska du med och flyga lite? Vem är det bredvid dig...?
Wood blev röd och backade när han såg Hermione.
-Förlåt mig... Jag ska gå nu.
-Hej då Wood!
Båda två fnissade när han gått, hans ansiktsutryck skulle bli svårt att glömma! Den minen!
Skrattande reste de sig upp och gick tillbaka till slottet.
--------------------------------------------------------------

grym!

ÅÅÅÅÅ 2 KAPITEL TILL MIG PÅ EN FREDAGSKVÄLL, KAN DET BLI BÄTTRE???

Kapitel 23, Mörker
--------------------------------------------------------------
Hermione satt i gräset inte långt från Hagrids stuga med Draco. Han såg sig lite besvärat omkring men låtsades som inget. Hon såg på honom, försökte tränga sig igenom hans skal, förgäves. Han drog handen genom håret,
-Såå Hermione... Varför ville du träffas?
-Jo, det går vissa rykten nu... om dig.
-Jaha? Det går rykten om alla nuförtiden...
-Draco, är det sant? Du vet vad jag menar, du vet det mycket väl.
-Okej, okej, vi är vänner... JA, delvis.
-Men varför? Du kan bättre än så!
-Den jag älskar vill inte ha mig, vilket gör att jag mår riktigt uselt och då känns det bättre att ta någon som Pansy eller Tracie eller vem fan som helst! Den jag älskar accepterar mig inte, jag mår inte bra.
-Draco... förlåt... Jag ville inte att du skulle behöva...
-Det spelar ingen roll! Jag går nu Hermione, hej då.
Draco reste sig och såg på henne en sista gång, han var arg, besviken, hon kunde se det i hans ögon. En tår bildades i hans vänstra öga innan han vände sig mot slottet och började gå.

Hermione satt kvar tills det började skymma. Luften kändes tyngre när hon andades och mörkret kom la sig snabbt. Snart var allt svart och hon försökte förgäves ta sig till dörren in i slottet. Allt kändes hopplöst och onödigt, varför inte bara lägga sig på marken och dö? Inget, inget skulle kunna vara viktigt. Jo, mamma och pappa, Cedric, Harry, Ron och alla vänner... Krumben... Hermione gjorde ett nytt försök, reste sig från den fuktiga marken.
-Lumos.
Inget hände.Inget alls. Varför? Staven var hel, det var hennes stav... Varför? Hon kände sig plötsligt kall och livlös och så låg hon på marken igen.
--------------------------------------------------------------
ja, typ något sådant

jättebra meeer! idag!!!

Alma123!! 123vilde453
Såklart det blir mer idag

Bra! Fortsätt