Muglisgame alá Fanfiction!

Jaa!
Buhu,började i torsdags.:,(

....Senare som i NU? *Förhoppningsfull*

började idag ja^^

Fanfiction oj. Jag läste inte. Synd att det inte finns några plattser kvar, men din ide är fortfarande avesome!!!

Hejsan! Tusen tack till er som säger att det jag skriver är bra, och förlåt för att jag inte har skrivit på en vecka! Det har varit så mycket med skolstarten! Men som gottgörelse får ni en extra lång, och då menar jag extra lång slåtter! Here we go!^^

Distrikt 5: Allt var verkligen komplett kaos. Folk blev nedtrampade, en blodig fredsväktare låg på marken. Tänk att en så oskyldig liten varelse som chokladgrodan:D kunde orsaka all denna förödelse. Hon ville inte bli vald. Ja, självförtroendet eller styrkan var det ju inget fel på. Men rädslan. Rädslan för att alltid vara filmad, springa över tusentals öppna marker. Om hon tänkte efter så visste hon nog egentligen inte så noga varför hon hade gjort som hon gjorde. Panik och ångestattacker. För en halvtimma sedan hade alla stått och varit nervösa framför slåtterscenen. chokladgrodan:D hade aldrig tagit ut tesseras för vare sig sin familj eller för henne själv. Hon hade bara fyra lappar i skålen med tusentals. Fyra ynka lappar. Ändå drogs den upp. Lappen med hennes namn på. Det var som i alla dessa fåniga filmer där allt ljud bara försvinner och man hör en puls dunka i slowmotion. Ungefär så var det. Hon hade ingen familj, inget hus att springa hem till. Ändå rusade hon ut ur folkmängden och sprang. Självklart hann hon inte undan. Det stod ju fredsväktare överallt. En särskilt bred fredsväktare fiskade upp henne i sin famn, och började gå med henne till slåtterscenen. chokladgrodan:D tänkte för ett par sekunder, att nu är det klippt, att nu skulle hon kämpa för sitt liv, men hon fick syn på något. En dolk som stack upp ur fredsväktarens bälte. Hon nådde precis fram till dolken, ryckte till sig den och stack den rakt i halsen på fredsväktaren. I andningshålet på den vita dräkten. Ända stället där de inte har heltäckande, frånstötande dräkt. Den breda fredsväktaren darrade till, och föll sedan ner på marken. Det var tyst i några sekunder. Alltihopa hade visats på de stora tv-skärmarna som var utsatta över slåttertorget. När folkmassan kunde se, och hade förstått vad som just hade utspelat sig vid slåttern, var det som om allt exploderade. Höga skrik hördes överallt och ingen verkade förstå någonting. I några sekunder verkade spelledarna överväga ifall den tokiga flickan skulle, eller inte skulle delta, trots detta beteende. Den i stort sett döda fredsväktaren var det ingen som brydde sig om, folk fortsatte bara att trampa på honom i sina hysteriska försök att komma så långt ifrån den utvalda som möjligt.
”The show must go on, antar jag”, tillkännagav Emerallda, som varje år drog förkämparna för distrikt fem. ”Vi måste ha en andra förkämpe.” fortsatte hon och stack ner handen i skålen på nytt.
Nickim010 tittade förskrämt på den skrikande och sparkande flickan som helt uppenbart mot sin vilja skulle få delta i spelen oavsett hur många som dog på kuppen. Sedan försökte hon sansa sig, och tittade upp mot podiet där Emmerallda stod redo att förkunna den andra deltagarens öde.
”Nickim010” ropade hon ut, och lilla Nickim010 började automatiskt röra sig framåt. Skräckslagen. Hon fick stå ensam på podiet i och med att chokladgrodan:D hade blivit bortförd, och inte skulle bli påträffad igen förrän spelstart. När hon väl var uppe på scenen höll Emmerallda en liten mikrofon mot hennes mun;
”Så, hur känner du angående att få ha denna psykopatflicka som distriktkamrat?” sa hon tydligt, och folkmassan fnissade.
”Jag… Jag vet inte” mumlade Nickim010.
”DET vet jag väl, det var en retorisk fråga!” sa Emmerallda tveklöst, och folkhopen under dem gav ifrån sig lågmälda skratt.
”Hursomhelst, här har vi vår kämpe för distrikt fem!” ropade hon, och höjde Nickim010’s näve i luften.

BRA!!!

AWESOME! ♥

Bra!

Emmerallda är en riktig bitch :E
stackarschockladgrodan.
Du skriver verkligen bra, det är bara och fortsätta så

braaaa forsätt