Dramione

As always, I love it. Det är liksom bara underbart och bäst. Don't deny it darlings.
Tillbaka till kapitlet. Jag gillar Draco. Han är söt. Hermione med. Så alltså Dramione. Aw, I want them to kiss eatch other, nuu!!! Jag tycker att de kan lägga till lite kyssar efter lektionen då de skulle "prata". Hihi. Åh, är så spänd på fortsättning, ni skriver jättebra båda två 8} jag vill ha mer nu 83
Kramis ^^

Bra läste igenom den. Den är jätte bra!!!!

Superbraigt!

Jaaaaa nytt kapitel som jag har väntat

Hej hej!
Nu kommer ett nytt kapitel, hastigt nerklottrat och kort. Men hoppas ni gillar det ändå!


Kapitel 4
Hermione

Dom senaste två dagarna på Hogwarts hade varit fantastiska.
Inte bara för Draco, som jag fått reda på att han hette på under trolldryckslektionen (irriterande nog verkade proffessor Snape verkligen älska den här nya killen och han hade inte ens gjort rätt med kärleksdrycken vi haft i uppgift att göra, den hade snarare fått en grön bubblig färg än den korrekta röda.), utan också för lektionerna, och i själva verket hela slottet.
Det här var mitt hem, det var här jag hörde hemma.
Jag vaknade till när en grupp sexårselever råkade knuffa till mig.
Jag skulle precis vända mig om för att gå när jag hörde att dom viskade om honom.
Jag smög nyfiket närmare.
"Jag har däremot hört att han råkade tända eld på sin kamrats hår och att det var därför han relegerades."
Viskade en brunhåriga tjej med utstående tänder.
En ljushårig invände.
"Jag hörde att han försökte mörda rektorn!"
"Varför skulle han göra det?" Invände en tredje och fick något drömmande i blicken.
"Han är..." Rösten försvann bakom ett hörn.
Det var fullt av rykten överallt om honom, den ena hemskare än den andra.
Jag hoppades innerligt att ingen av dem var sant, för då skulle jag inte ha en enda chans på honom.
Jag vände mig dystert om och gick uppför trappan till uppehållsrummet.

Jag vände mig om precis i tid för att se Draco svepa in i den kalla fängelsehållan och ge proffessor Snape ett överlägset leende som jag inte alls gillade.
Dom två klumpedunsarna till livvakter som Draco hade med sig överallt trädde in i rummet bredvid honom.
Var han aldrig själv?
Jag tittade ilsket på dem och vände mig sedan om mot Harry och Ron som båda låg med huvudet i armarna.
När jag tittade bak igen satt Draco bara en bit ifrån mig.
Snape steg fram och harklade sig högt och det blev så tyst i klassrummet att man hade hårt en hårnål falla.
"Eran uppgift idag är "Levande - död - bryggden" när den är klar ska den ha en ljus violett färg. Ni har 30 minuter på er."
Jag log lite för mig själv.
Någolunda lätt i alla fall.
Jag gick för att hämta en råttsvans som jag satte i kitteln medan den fräste.
Efter bara några minuter började Snape som vanligt hacka på Harry och Harrys ansikte blev rödare och rödare i takt med hans bryggd som bara blev sämre och sämre.
Jag mumlade genom mungipan ingrediens efter ingrediens och efter ett tag såg den någorlunda okej ut.
Jag skulle precis öppna munnen och säga åt Harry att ta en trollslända när jag hörde hur Draco sa någonting.
"Vem är det där? Hon med det stora burrigt håret?"
Menar han mig?
Jag såg mig omkring som för att se ifall han verkligen menade mig.
Draco sa något mer som dränktes i ljudet av min fräsande kittel.
"....smutsskalle." Sa Zabini en bit ifrån.
Om han var emot smutsskallar, vilket han nog var eftersom han var fullblodstrollkarl, vilket jag hade fått reda på via Ron, skulle jag inte ha en chans.
Jag lyssnade inte mer sedan, jag ville inte höra dom göra narr av mig.
I stället ägnade jag hela min kunskap till att göra min brygd färdig och att skälla på Ron och Harry som satte för många råttsvansar och för få kackerlackor.
Ändå kunde jag inte missa Dracos högljudda skratt och när jag tittade bak möttes våra blickar.
Hans ögon var grå.
Jag kunde inte slita mig från hans blick och försökte hålla kvar den så länge det gick.
Till slut vände han sig ändå till sin brygd igen.
Jag vände mig mot min också.

Efter lektionen hade vi rast i två timmar innan nästa lektion, så vi passade på att hälsa på Hagrid.
Han blev väldigt glad och bjöd oss på något som var misstänkt likt sandkakor, men vi smakade på dom ändå, dock så var dom så hårda att jag nästan knäckte några tänder.
Vi hjälpte även till att mata maskarna med sallad, eftersom Hagrid var rädd att dom snart skulle dö.
"Va har ni för lektion nurå?" Frågade Hagrid.
"Jag vet inte..." Mumlade jag.
"Jag måste gå till biblioteket, vi syns." Ljög jag och vinkade hejdå till Hagrid och gick ut.
Sedan gick jag raka vägen till slottet, och började leta efter Draco.

helt awsome!!!♥♥♥

Undrar vad han har gjort egentligen... Men jättebra!

Åh, nytt kapitel! Det behövdes verkligen för mitt humör, och nu är det på topp
Jag har verklig en blivit dålig på att kommentera sedan jag började skolan igen... Så tänka att jag skulle göra det direkt den här gången.
Själv är jag väldigt nöjd med det här kapitlet, och det var välskrivet för att vara "hastigt nerklottrat och kort". Bara min åsikt
Den där skvallrande tjejen som hade burrigt brunt hår och utstående framtänder fick mig genast att tänka på en viss karaktär... Gissa vem haha, nä jag ska sluta retas. Men du beskrev henne faktiskt ganska mycket som Hermione innan hon fick tänderna en aning förminskade. Lite kul bara.
Och om du skriver så här bra "slarviga" kapitel så måste dom du lägger mer tid på vara rena mästerverk!
Himla bra i alla fall.ska väl göra min plikt och kommentera på några andra ff:s, bland annat allas vår älskade Draco Memoraid.

Bra!

Jaaaa nytt kapitel