Drella

Ugh längtar tills nästa. ♥

Jag postar kapitlet på fredagkväll istället, jag har ett par skolhäften jag måste jobba klart med. ^^

Kommer nästa nuu?

Kapitel femton: Spela ett fult spel

"Och jag sade ja.", berättade Pansy förtrollat.
Jag skulle ljuga ifall jag sade att jag inte ville slå in tänderna på den där hunden. Jag stirrade chockerat på henne.
"Han frågade ... dig, ifall du ville gå på balen med honom?", sade jag.
"Ja, Jones. Jag berättade ju precis det." Pansy rynkade på pannan och vandrade bort och drog överkastet över sängen. Jag fick spänna varenda muskel i kroppen så att jag inte skulle strypa henne med det. Jag drog ett omärkbart, men djupt, andetag och förde handen genom håret. Sedan vandrade jag ut ur rummet utan att säga något mer, sprang nerför trapporna och ner till uppehållsrummet, där jag skymtade en bekant blond gestalt lämna väggöppningen.
"Vänta!", ropade jag och sprang efter honom. Jag hoppade ut genom öppningen som höll på att stängas, vacklade till och rätade på mig.
Draco tittade undrande på mig och jag gick fram till honom. Jag placerade pekfingret mot hans bröst och tryckte honom bakåt.
"Du trodde att du skulle klara dig undan, va?", morrade jag till. Han höjde på ögonbrynen. "Trodde du inte att jag skulle få reda på att du skulle gå med Pansy?", tillade jag besvärat.
Han brast ut i skratt.
"Jag berättade ju för dig att hon var som en blodhund, och du sade åt mig att ge henne ett ben. Julbalen är hennes ben.", sade han men ilskan inom mig sjöd fortfarande. Han suckade. "Se det som ett spel bara, Ella. Som trollkarlsschack, till exempel."
Jag lät handen falla till sidan när han vände sig om och gick därifrån.
Jag blängde på stenväggen och det kliade i mina fingrar, men jag insåg att slå handen i den skulle orsaka mer problem än vad det skulle lösa.

Jag lämnade biblioteket, fortfarande med ett ilsket uttryck i ansiktet och några förstaårselever slängde långa blickar efter mig. En gyllenblond kille från Beauxbatons kom ut från en korridor och fortsatte åt mitt håll. Jag försökte ignorera hans fotsteg men de blev högre och högre och till slut fick jag nog. När jag vände mig om för att ge honom en utskällning, gick jag rakt in i honom.
Jag tittade upp på honom och han log generat. Jag kunde inte undgå att höja på ögonbrynet, de flesta från Beauxbatons var ett par uppblåsta, självsäkra och snobbiga typer, men hans kinder hettade så mycket att jag drog på munnen.
"Jag 'eter Zander.", berättade han efter en stund. "Och jag undrade ifall du .. ifall du ville gå med mig på julbalen. Jag 'ar väntat länge på att fråga dig ... um"
"Ella", log jag.
"Ella", upprepade han och kliade sig nervöst i bakhuvudet. Jag tittade på honom. Dragen i hans ansikte fick mig att glömma bort Draco, för några ögonblick iallafall.
"Och ja, jag går gärna på balen med dig.", sade jag. Han sträckte sig efter min hand och kysste den.
"Jag kan knappt vänta.", sade han och fortsatte åt motsatt håll. Jag bet mig på läppen. Du är inte den enda som kan spela spel, Draco. Eller shack som du kallar det för, och just nu, har jag siktat mig in på din kung.
---
Det finns säkert några stavfel men jag orkar inte gå igenom texten, haha. Åh.

Fantastiskt! ♥

Underbart♥

Hoppas hon vinner spelet också!

Go Ella! Haha.

Löve it! ♥

Nytt kapitel imorgon! ^^