You'll never treat yourself right, darlin' (SV)

Vi väntar forevah!

Vääntaaaaar...och läääängtaaar!
Du är bäst hjärtat!

V väntar alltid!

Vet att det är lite försenat, men nu så kommer det iafall en ny del. Och den här delen är nog inte någon utav mina bästa, men jag hoppas ni gillar den ändå!
Tack för alla era fina ord förresten, jag blir så glad när jag läser dem.

18. Scorpius ombytliga humör

”Sluta nu, Scorpius! Den är gräslig, bara erkänn det!” utbrast jag buttert till Scorpius då vi gick längst torget. Vi hade tidigare den dagen varit inne i en klädaffär och köpt en klänning i ljuslila spets åt mig, som såg alldeles förfärligt gräslig ut. Damerna i affären hade däremot gett den mycket överflödigt beröm, så Scorpius hade köpt den åt mig för att sedan kunna säga samma saker som damerna inne i affären gjort.
”Men Lily, det är ju skräddarsytt material. Och i den fina färgen lavendel, dessutom!” utbrast Scorpius roat med ett ovanligt leende på sina läppar. Jag gav honom en kall blick tillbaka.
”Och var kommer all den här skadeglädjen ifrån, helt plötsligt?” frågade jag honom buttert. Scorpius skrattade ett klingade skratt, samtidigt som han klappade min arm lätt som han höll i sin arm. En varm känsla for genom mig av hans beröring, men jag lät mig inte luras av hans nya, glada fasad.
”I ironin att vi ska föreställa ett gift par kanske? Eller så har jag umgåtts för mycket med någon utav Weasley blod inom sig, så att er dåliga humor smittat av sig på mig”, svarade han mig med ett retsamt leende, vilket gjorde att det nu var min tur att skratta.
”Det där var ironi Scorpius, och det sysslar inte mina farbröder med. Utom möjligtvis Ron…”, började jag säga lite fundersamt, samtidigt som vi gick in genom dörren till värdshuset.
”Ja, han har jag hört mycket utav. Mest hån visserligen, men…” började Scorpius berätta lättsamt, men blev avbruten när värdinnan Rose kom jäktande fram till oss med sina armar flaxande vid sidorna.
”Unge herr Malfoy, jag har ett brev till er”, sa hon till Scorpius mellan några flämtningar, samtidigt som hon räckte ett brev till honom.
”Tack så mycket, tant Rose”, svarade Scorpius och nickade vänligt, varefter han tog ett hårdare tag om min arm och ledde mig bort till ett utav borden i puben.
”Vem är det ifrån?” frågade jag då vi satt oss ned vid bordet. Scorpius gav mig en kort blick utan att svara mig, och öppnade sedan brevet och läste igenom det. Otåligt och nyfiket satt jag och trummade med fingrarna på bordet, i väntat på att Scorpius skulle läsa klart och ge mig brevet. Efter några sekunder tittade Scorpius upp mot mig igen.
”Vi har blivit inbjuden på middag hos familjen Slytherin”, berättade han till mig samtidigt som han fundersamt kliade sig på hakan, utan att räcka mig brevet. Jag höjde förvånat på mina ögonbryn.
”Va?” frågade jag dumt och räckte mig ograciöst över bordet och tog brevet ifrån honom. Snabbt ögnade jag igenom den välskrivna texten och fann till min förvåning att han hade rätt. I brevet stod de att vi var önskade hos dem till klockan 5, och att en vagn skulle hämta upp oss en halvtimme innan dess så att vi inte skulle oroa oss över transportkostnader.
”Ja, klockan är redan halv 4, så det är lika bra att vi går upp och snyggar till oss”, sa Scorpius med sin släpande röst, samtidigt som han reste sig upp från bordet. En aning osäker reste även jag mig upp, och följde efter Scorpius med en illavarslande känsla i magen.

En dryg timme senare stod vi välklädda utanför värdshuset i den bitande kalla kvällskylan. Huttrande drog jag min nyköpta kappa tätare kring mig, när en häst och vagn högt och klumpigt fördes fram till dit vi stod.
”Är det ni som är Herr och Fru Malfoy?” frågade kusken som satt frampå vagnen, med båda händerna i ett fast tag om tyglarna som styrde de två vackra hästarna.
”Ja, det är vi”, svarade Scorpius honom med en släpande, självbelåten stämma, utan att så mycket som att ge honom en blick. Med bestämda steg gick han fram till vagnens sida och öppnande dörren, varefter han vände sig om och såg på mig. En aning irriterad över Scorpius oförskämdhet log jag varmt mot den tunt byggda kusken.
”Tack för att ni kunde hämta oss, Herr..?” frågade jag honom. Kusken log glatt mot mig.
”Herr Whickley är namnet, och nöjet är helt på min sida frun”, svarade han mig hjärtligt. Jag log mot honom ännu en gång och öppnade min mun för att svara honom.
”Vad väntar du på, Potter? Hoppa in!” utbrast Scorpius och jag stängde snabbt igen min mun och vände mig irriterat om mot honom. Jag höjde omedvetet min haka uppåt och gick in i vagnen utan att säga något till Scorpius, då jag var irriterad på hur otrevlig han blivit på den senaste timmen. Vart tog hans tidigare, glada humör vägen? Men en smäll hörde jag hur dörren stängdes igen, och med Scorpius bredvid mig började vagnen röra på sig. Hästarnas hovar som slog mot de grusade vägarna hördes mycket väl in till vagnen, lika så vinden som susade utanför och som verkade tillta i styrka.

”När vi kommer dit så lär vi tänka på hur vi pratar och hur vi för oss. Vi kan inte bete oss så som vi gjort på värdshuset, utan vi måste vara väldigt formella och artiga”, började Scorpius säga till mig, men jag tittade bara mot väggen istället för på honom då han fortsatte, ”Sedan lär vi också tänka på att Slytherin är känd för att ha vart listig, så vi bör inte sätta upp några planer med dem och svara så undvikande som möjligt på frågor som de kan ställa, och så… Lily, lyssnar du ens på mig?” avbröt han sin långa monolog med att fråga mig.
”Visst”, svarade jag med blicken fortfarande riktad mot väggen. Jag störde mig på hur han betett sig mot kusken, då det påminde mig om hur betett sig mot mig och mot mina bröder, vilket inte var något jag kunde släppa i första taget.
”Det här är viktigt, så se åtminstone på mig när jag pratar med mig”, sa Scorpius med en bestämd ton. Irriterat vände jag mig om och såg trött på honom. Scorpius ljusblå ögon mötte mina och jag rös ofrivilligt till.
”Vad är det nu då?” frågade han mig sedan, med sin släpande och självbelåtna röst. Jag suckade djupt.
”Ingenting”, svarade jag honom samtidigt som jag trött skakade på mitt huvud.
”Okej, sluta bete dig som ett surt barn då. Om du beter…”, började han säga, men hann inte längre då jag avbröt honom.
”Ett barn?” frågade jag honom irriterat, ”Det är snarare du som beter som ett barn. En bortskämd sådan dessutom, som tror att du är alldeles för fin för en vanlig människa som Wickley!” utbrast jag.
”Ursäkta? Och vem är Wickley?” frågade Scorpius mig mellan sammanbitna tänder.
”Kusken!” utbrast jag irriterat.
”Jaha?” frågade Scorpius och såg nu oförstående på mig. Förstod han verkligen inte varför jag är irriterad?
”Du tror ju att du är så mycket bättre än alla andra och att du kan bete dig hur fan du vill. Men…”, började jag argt säga.
”Men snälla, det där var ju en vanlig mugglare. Inte kan du väl tycka att jag ska behöva…”
”Behöva bete dig som en man? Nej, tydligen är inte det något du verkar kunna bete dig som, så…”
”Och vad beter sig du dig som då?” frågade Scorpius mig, som även han blivit arg, ”Du verkar ju hoppa på varenda liten chans du ser till att få mig att verka som en jävla översittare, medan du själv sitter och tror att du är så jävla perfekt hela tiden! Men det kanske är dags för dig att öppna ögonen och ta en titt på verkligheten, för du är så långt ifrån perfekt man kan komma” utbrast han argt, och något hårt och tungt slog sig rot inuti min mage vid de orden. Tyckte han verkligen så illa om mig?
”Hur kan du sitta och säga så till mig, efter hur du bettet dig mot mig och mina bröder!? Tror du verkligen…” började jag argt och sårat säga.
”Dina bröder!? Vad har dem med saken att göra? Och sitt inte här och säg att jag gjort massa skit mot dem och att de skulle vara helt oskyldiga offer! Men det är ju klart, det är ju en Potter jag pratar med och ni är ju så högmodiga av er hela högen att jag…” spottade Scorpius ur sig, men blev avbruten då dörren till vagnen rycktes upp. Ett par tårar som obemärkt runnit från mina ögon torkade jag skamset bort, då jag med flera olika känslor inom mig såg på kusken som öppnat dörren.
”Ja… Eh, det är här familjen Slytherin bor... Sir”, sa Wickley och såg generat på Scorpius. Tyst reste sig Scorpius upp och gick ut från vagnen, varpå han vände sig om och såg på mig med kalla ögon. Med en dov känsla av obehag i magen klev jag ut ur vagnen och tog armen Scorpius räckte ut åt mig. Varför hade jag gått med på det här idiotiska uppdraget från allra första början, för? Vad tänkte jag med?

Åh, alltså jag bara älskar din Scorpius! För fin är han.
Sen undrar jag "liiite" vad som kommer hända hos Familjen Slytherin.

ÅÅÅH ETT NYTT KAPITEL!!
Nu är min kväll räddad!

Först & främst....
Du skriver som en ängel, jag tycker det känns som en riktig HP bok och jag bara älskar att du skriver om Scorpius & dem, det är så roligt att få fortsätta följa deras liv även om det är "Slut" om du fattar vad jag menar, därför tycker jag den här är riktigt riktigt bra!
Och du skriver på ett sätt som gör att man verkligen kommer in i storyn på ett sjukt bra sätt.
KEEP GOING, DU ÄR GRYM!

Jag kan verkligen se Dracos drag i honom,
något som jag älskar eftersom jag som du vet är hopplöst förälskad i Draco
Jag tycker det är så gulligt med han och Lily, med tanke på att hon faktiskt är Harrys dotter...DET är något jag verkligen älskar!

Åååå...Jag ryser när Lily säger att han beter sig som ett bortskämt barn, det är sååå Draco!
Det kunde lika väl varit han & Elli det där, du har verkligen lyckats få till hans personlighet toppen bra hjärtat!

Och jag tycker kapitlet var super duper bra, men nu längtar jag super mycket efter ett nytt, det är väl de enda problemet! (a)
Och jag är också väääldigt nyfiken för hur de ska gå hemma hos familjen Slytherin...

DU ÄR FANTASTISK!
Hoppas att du får tid & lust till att skriva mera snart, för duktig det är du.
ME GUSTA!!!

YES YES YES, ETT KAPITEL, HURRAY! :3

Gud vad fint det var!♥ Du skriver ju precis som en författare, bättre än självaste J.K.Rowling!!!

Please Scorpius, uppför dig!! Annars kanske inte Lily blir kär i dig

Man känner bara en hunger av mer, mycket mer kapitler! Ett får gärna kika in snart

SÅHIMLA BRAATTJAGINTEKANBESKRIVADET!!!!!!!


Oj, middag hos Slytherin! Kan bli farligt

Hoppas du skriver mer, för denna ff är SÅ*****BRA!!!!!!!!!!!!

Superbässssst!

Åh, tack så mycket! Jag gillar också Scorpius, även om han kan vara lite dum ibland haha. Kram på dig!



Åh, tack så mycket fina du! Känns som att allt beröm du gett mig skulle jag vilja ge dig tillbaka, då det gör mig varm inombords och jag vill att du ska känna likadant (haha, oj, det lät nästan lite romantiskt det där).

Och vad kul att du gillar Scorpius, men med tanke på att det är Dracos son så förstod man ju det haha... Och tack! Ska försöka ta mig i kragen och skriva mer inom kort, men livet tycks hela tiden komma ivägen haha. Tusen tack återigen, jag är så himla glad att du läser och kommenterar. Många kramar till dig, fina du!



Haha, är det fel av mig att le stort när DU SKRIVER MED STORA BOKSTÄVER?!? Blir nästan lite sådär hysteriskt glad haha! Och tack så hemsk mycket för ditt fina beröm, det värmer verkligen ska du veta.

Och jadu, vad som kommer hände mellan Scorpius och Lily är ännu oklart, och likadant vad som kommer hända hemma hos familjen Slytherin... Men men, tack ännu än gång fina du! Kram på dig!



Taaaaackar!

twisted, vaaaarseeeegoooodaaaar !