Easier said than done [SV] (1D ff)

AJ LÖV MAJ RIDERS!

Liksom det har inte varit min bästa vecka, jag har glömt att göra läxor för att jag inte trodde vi hade några, jag har typ haft skitont i tungan flera dagar och nästan inte kunnat ätit något för att jag bet mig skithårt i den osv...jag har helt enkelt bara varit på dåligt humör och då kommer man hem och ser det här; alla kommentarer ni lämnat.
Och jag mår plötsligt så jäkla mycket bättre ♥

Tack för det :*





Well, ya know; Är man cliffhangermaster så är man

Ja, jag kan vara ganska förvirrande ibland... Men allting kommer klarna upp senare, det lovar jag ;D

Ja, jag älskar Niall, såklart man måste ha med honom :3

Adam var inte med i Louis, Niallers och Marleys 'gäng', men han var ritigt bra vän med dem ändå, speciellt Marley.
Dessutom var han med i det populär gänget, men hade lite olika åsikter om t.ex Marley eller mobbning, och kunde därför säga emot Harry/Liam/Zayn/de andra...
Om du förstår.. x3


Ja, alltså det kan nog vara slarvfel också, min dator kan vara riktigt trög ibland...


OMG LOURLEY! VI HAR ETT NYTT SHIPNAME EVERYBODY 8D(Tänkte skriva cheap-name först...da fauq?)


Men ja.. vi får se när kapitlet kommer, ska försöka skriva så mycket som möjligt! ♥

I suppose yeah xD

Jag gillar att du puttade in honom c: liksom who doesn't like Nialler? ((;

Jaaaaaja, NU förstår jag
damn, när jag tänker efter var det helt sälvklart, men ändå förstod jag inte damn jag är trög xd

Don't worry 'bout the stavfel, de är så puttefnuttiga att ingen öndå ärker dem ;D

Lourley är inte ett cheap-name .__. Det är ett expensive-name 8D
jag vet min humor är awesome

YES MORE CLIFFHANGERS 8D ♥ men dude bra att din tunga och allt annat är bättre c:

Nej jag är inte död ._.

Jag är bara lite typ... halvdöd :3

Men jag lovar attt skriva på kapitlet idag, men jag kan dock inte lova något datum när jag lägger upp kapitlet...
Hoppas att ni har tålamod och kan vänta! ^^

Jaaaa!!!!

Jadå!

Längtar!❤

Haha, hoppas du och ni andra kan vänta lite mer
Jag ska skriva på kapitlet nu, men det kan som sagt ta lite tid...
Btw får ni gärna checka in min nya ff Dark secrets [SV]

haha får väl hoppas att det går att vänta näven den som väntar på något gott väntar aldrig för länge❤ ska kolla den nya nu

Sry att det tog långt tid med kapitlet xD
Hoppas ni gillar det ändå!
_____________

OBS; Det här kapitlet utspelar först sig på morgonen innan Marley sprang iväg till Adam.
Kapitel 7
A stressful day

Louis POV

”Louis! Upp med dig!” hörde jag mamma skrika från nedervåningen.
Jag stönade högljutt innan jag gjorde en rörelse som orsakade att jag ramlade ner från sängen. ”Louis? Kommer du?” frågade hon igen och jag stönade om möjligt högre.
”Jag kommer mamma!” ropade jag tillbaka medan jag ställde mig upp och började gå mot min garderob.
Jag tog ett par jeans och en ljusblå T-shirt och satte på mig dem snabbt innan jag sprang in i badrummet och började fixa mitt hår – som just då såg ut som ett fågelbo – och var precis klar när min lillasyster Charlotte kom in.
”Louis! Du måste ner och äta, klockan är redan åtta!” sa hon med sin –du-kommer-komma-försent-igen-blick (tro mig, hon använder den ofta) och när jag tre sekunder senare förstod vad hon sagt rusade jag ner för trappan och ner till hallen.
”Louis, du måste äta något!” skrek min mamma från köket och jag suckade högt nog för hela England att höra.
”Jag kommer komma försent, jag hinner inte!” skrek jag tillbaka och tog tag i min blåa ryggsäck och var beredd att springa ner till busshållsplatsen när Carlotte skrek från övervåningen;
”Louis! Din mobil!” Jag svor lågt åt mig själv och tänkte springa upp för trappan men hann inte för i samma sekund kom hon ner med min iPhone i ena handen. Jag lovar, för att bara vara nio år är hon mer ordningsam än mamma.
Jag sa ett snabbt tack och sprang sedan ut i riktning mot busshållsplatsen. När jag kom närmare var det första jag såg bussen som började åka iväg.
”Fan också!” sa jag högt för mig själv. ”Idag är så inte min dag.” jag suckade tungt för mig själv medan jag började gå mot skolan, eftersom nästa buss inte kommer förs om en halvtimme kan jag lika gärna gå de fem kilometrarna.


När det var två minuter kvar tills skolan skulle börja kom jag instörtande in på skolgården, och utan att stanna rusade jag upp till skolan och sprang upp för alla trappor till korridoren där mitt skåp var.
Men jag kunde inte komma fram, det stod massa människor ivägen. Allas ögon var fästa vid någonting framför dem, men jag brydde mig inte särskilt mycket på vad. Jag började knuffa mig fram genom folkmassan utan att ens säga ursäkta, jag var för desperat att komma fram till mitt skåp.
Jag hade precis kommit fram till mitt skåp när jag hörde en smäll snett bakifrån mig. Jag vände mig om snabbt och blev uppriktigt förvånad över det jag såg.
Där stod Marley med näven uppe i högsta hugg och Harry med sin hand över sin käke.
Marley hade slagit till honom. Dumt gjort Marley, dumt gjort.
En känsla inom mig vill att jag skulle springa fram och rädda henne, men jag sköt undan tanken. Varför tänkte jag ens så?
Marleys min ändrades snabbt till rädsla när Harry tog bort handen från käken och höjde den. I det ögonblicket tog jag automatiskt ett steg fram för att ställa mig framför Marley, men blev nästan direkt undanknuffad av en ljushårig pojke i min ålder som istället för mig, ställde sig framför Marley. Men istället för att ta emot slaget som Harry precis skulle slå mot honom var pojken snabbare i rörelserna. Och snart låg Harry på golvet.
Innan jag ens hann reagera tog pojken tag i Marleys hand och började dra med henne ut. Och det var då jag såg att ’pojken’ var ingen annan än Niall James Horan.
Utan att bry mig om min kompis som nu låg på marken med en blodig läpp började jag pressa mig åt det hållet jag kom in ifrån, vilket tog ett tag eftersom alla nu börjat röra sig fram till Harry för att se vad som egentligen hände.
När jag äntligen fått ut mig själv från folkmassan började jag utan tvekan springa ner för trapporna och ner på skolans trista trädgård. Men ingen var där.
Jag svor lätt och började med snabba steg gå runt skolan.

När jag precis hade rundat en krök krockade jag in i något och ramlade ner på marken. Jag ställde mig snabbt upp igen och tittade upp på det jag gått in i – Niall.
”Var är hon?!” orden for ut ur min mun innan jag ens hann reagera. Niall bara stod där chockad.
”V-Vem?”
”Marley såklart!” sa jag irriterat och kände att det lilla glada jag hade kvar i min kropp sakta började fly bort från mig.
”Hon sprang till Adam. Men varför bryr du dig?” frågar han, och jag ser i hans min att han uppriktigt sagt ser förvånad ut. Och för en gångs skull kunde jag inte komma på ett vettigt svar. Varför bryr jag mig om henne? Eller, nej. Jag bryr mig inte om Marley. Tror jag. Kanske. Typ. Lite.
”J- jag vet inte.” svarade jag efter en liten paus. Niall himlade med ögonen.
”Louis. Jag känne…kände dig. Du var aldrig så här konstig och osjälvisk när det handlade om tjejer. Du gillar henne, va?” frågade han medan ett flin smög sig upp på hans ansikte. Och utan att bry mig om hans betoning på kände, flög orden ut ur min mun.
”NEJ!” svarade jag för snabbt. Alldeles för snabbt. Vilket fick Nialls flin att bli större. ”Ehm… Jaja. Nu går vi och letar upp Marley!” sa jag och gick smidigt förbi Niall.
”Louis!” ropade han efter mig, jag vände mig om och såg Niall stå med ett tröttsamt uttryck.
”Marley sprang ditåt.” sa han och pekade på en riktning som var ett helt annat håll än det hållet jag började gå åt.
”Åh.” svarade jag enkelt och gick den riktningen han pekat åt. Efter några sekunder gick Niall bredvid mig påväg till gud vet vart.
Han måste ha sett min frågande min, för han sa bara,
”Hon är min kompis också, vetu.”


Efter ungefär fem minuter stod vi framför ett ljusblått hus som jag aldrig sett förut. Kanske skymtat det någon gång, men aldrig tänkt på det.
”Niall, kan du inte bara hålla dig för några minuter?” frågade jag Niall som stod med benen korsade och stod och hoppade mitt i gatan. Han skakade ivrigt på huvudet. Jag suckade tungt och såg irriterat på när Niall gjorde sin väg till dörren på huset.
Jag följde tvekande efter honom, och stod bara några sekunder senare bredvid honom framför den vita dörren.
Niall knackade ivrigt på, för eftersom han tänkte med fel ände av kroppen just då så tänkte han inte på att han faktiskt kunde använda ringklockan. Som satt bredvid dörren tre centimeter ifrån honom.

Jag såg hur Nialls tålamod sakta flög iväg och efter bara någon minut så hade hans hand rört sig ner till handtaget på dörren och öppnade den.
”Vad fan gör du?!” frågade jag i en svag men ändå stark viskning.
”Vill du att jag ska skita i brallorna eller?!” svarade han i samma låga ton som mig. Men ärligt - han hade en poäng.

”Jag tror toaletten är hitåt, kom igen!” sa Niall för säkert tredje gången, och jag bara himlade med ögonen för att jag ändå visste att han troligen hade fel.
”Vänta, Hör du det där?” Niall stannade upp och satte örat för en dörr på våran höger sida.
”Vad…” Började jag, men stannade upp när jag också hörde någonting. Det lät som två människor som pratade, men efter några sekunder slutade de prata.
”Tror du det hänt någonting?” Frågade Niall som tydligen också märkt att ljudet slutat.
”Jag tror verkligen inte att vi…” En än gång hann jag inte avsluta meningen innan Niall hade öppnat dörren, och jag blev väldigt chockad av vad jag såg. Inne i badrummet så satt Marley och Adam och kysstes.
De slet ifrån kyssen när de hörde att dörren öppnades och såg båda chockat tillbaka på oss. Niall blev den första och bryta tystnaden.
”Marley… Adam, Alltså… Ni… Liksom… Alltså… Va?” sa Niall och kunde inte få fram en riktig mening.
Jag förstod dig Niall, jag förstod dig. Jag fattade inte heller vad jag just sett, och det kändes som om någonting inuti mig faktiskt sjönk lite. Och jag fattade inte någonting.
______________________

Authors Note

Jag tänkte faktiskt skriva vidare på kapitlet, men ville inte att ni skulle få vänta så ja xD

Okej, världens viktigaste frågor:
Vilken del av kapitlet gillade ni bäst?
Gillade ni kapitlet?
Och vad gillade ni mindre med kapitlet? Ni kanske inte gillade det alls? SKRIV DET I SÅNT FALL! ;P


AJ LÖV JUU

hella kapitlet var jättebra, men om jag ska vällja ett favo styke så blir det nog när Niall och Louis, kommer till Adams hus.