Mercedes Smith - Offer för Hungerspelen [SV] [THG]

jag jilar också hungerspelen

Bra!

AWESOME!

P.S. Det är en ny sida nu. D.S.

Tack så jättemycket! c:
Det blir ett ganska kort kapitel nu, hoppas det går bra!

Kapitel fjorton: Trace

Hon log elakt där hon låg på marken. I min förvåning över henne hade jag råkat lossa på greppet lite och hon utnyttjade tillfället. Hon drog lös den högra handen och slog till mig hårt på käken. Jag tappade balansen och landade på rygg. En rostig smak fyllde min mun och käken bultade smärtsamt. Trace klev upp och grabbade omilt om mina axlar. Hon var mycket starkare än vad jag var. Hon drog upp mig och tryckte mig mot närmaste tall, och låste fast mig mot tallen med sin högra arm. Barken var oturligt vass och skar mig i ryggen. Med sin vänstra hand flyttade hon på några blonda hårslingor bort från ansiktet. Trace log fortfarande lika elakt och med samma hand greppade hon tag om min haka.
"O, är det inte flickan från sjuan?" säger hon och lägger huvudet på sne.
Jag säger ingenting utan försöker komma loss från hennes järngrepp. Jag lyckades sparka till henne på smalbenet. Hon ger mig ett snabbt slag i ansiktet. Det sved oerhört.
"Vilken skam att en sådan vacker flicka måste gå till spillo." säger Trace och låtsas vara ledsen men hennes ögon lyser av skadeglädje. "Smart är du också. Annars skulle du aldrig klara dig så här långt. Men du är ingen jag skulle kunna tänkas jobba med. Det skulle nog sluta med en kniv i ryggen. Eller en yxa." säger hon och sneglar mot mitt bälte. Trace drar upp en liten kniv ur sin jackficka. Hon placerar knivbladet mot min hals.
"Jag har två alternativ för dig. Det första är att ge dig en kort och snabb död. Jag gissar att din familj blir glada över det. Det andra alternativet är att jag ger dig en utdragen och smärtsam död. Vilket är mer underhållande för huvudstaden." säger hon och rispar lite lätt med kniven mot min hals. Toppen, tänker jag. Jag är i klorna på en galen mördare. Trace suckar olyckligt och skakar lite på huvudet.
"Tyvärr har jag bara tid för det första. Jag måste hitta fler motspelare att döda."
Trace tar en hårdare grepp om kniven och snart kommer hon skära halsen av mig.
"Har du inget tredje alternativ? Något bättre och något som inte innebär död?" säger jag snabbt när jag känner det varma blodet rinna nerför min hals. Trace tittar förvånat på mig. Hon var nog inte van vid att hennes byten pratade tillbaka till henne. Men om en konversation kunde hjälpa mig att hålla mig vid liv tänker jag prata på.
"Sorgligt nog så finns det ingen." säger hon tillbaka och jag tittar in i hennes kristallblåa ögon. Vad kunde hon dölja? Var det smärtan att tvingas vara med i Hungerspelen som gjorde henne till denna mördare? När Trace var på väg att skära halsen av mig på riktigt såg jag en svart skepnad närma sig. Spelaren sprang emot oss och snart hade personen våldsamt knuffat till Trace. Ur ögonvrån såg jag hur hon flög in i en tall. Hon hade blivit medvetslös av smällen och hennes kniv låg nu mellan mina fötter. Personen vände sig om mot mig och nu jag såg vem det var.
"Är det verkligen du, Carter?" frågar jag och skrattar av lättnad.
"Vem skulle jag annars vara?" svarar han och rufsar till sitt bruna hår. Jag log varmt mot honom när jag hukade mig ner för att plocka upp kniven. Bladet var redan färgat av torkat blod från andra deltagare. Carter gick fram till Trace och ruskade till henne. Hon var verkligen medvetslös. Han lät henne vara och gick fram till mig igen. Han tog kniven från mig och stoppade ner den i hans ryggsäck. Han hade iallafall varit smart nog att kamouflera den.
"Vad gör vi med henne?" frågar jag. "Döda henne?"
Carter ryckte på axlarna. "Jag har klarat mig så här långt utan att döda. Om du vill döda henne, gör det. Men då blir det utan min hjälp." säger han och vänder sig om för att gå.
"Nej, vänta." ber jag och lyckas ta ett tag om hans axel. "Vi lämnar henne här bara."
Carter vänder sig om och ler lättat mot mig. Jag tittar bort mot Trace en sista gång innan jag följer efter honom. Iväg från Trace. En av mina motspelare. Ännu en oskyldig flicka som regimen har förvandlat till ett blodtörstigt monster. En flicka som bara ville komma hem igen. Till sitt distrikt. Till sin familj. Levande.

Vi hade gått i tjugo minuter när vi kom fram till en plats jag inte hade varit förut. På den högra sidan kantades det av björkar och pilträd. På den vänstra sidan fanns det en lång mörk klippvägg. Murgröna hade växt sig fast på klippan och några rankor hängde löst. Några döda träd låg lutade mot stenväggen längre ner. Carter stannade upp och jag lyckades precis undvika att gå rätt in i honom.
"Tror du att det är någon här?" frågade han och tittade rakt mot pilträdens döljande grenar.
"Nej, det tror jag inte. Hurså?" Jag tittade bort mot pilträden och lyssnade efter andetag och kvistar som bröts. När jag var säker på att det inte var någon där tittade jag tillbaka mot Carter. Men Carter stod inte längre bredvid mig utan var på väg mot de döda träden. Men snabba och lätta steg hade jag hunnit ikapp honom när han försvann under ett av trädens tjocka stammar. Jag hukade lätt på mig och följde efter. Lösa rankor hängde längst väggen och döljde den mörka klippväggen väl. Man såg knappt stenen. Men det var inte det enda rankorna döljde. Carter tittade mot mig innan han stoppade in handen bland rankorna. Jag gapade när jag såg hur handen verkade sjunka in i klippan. Men det var inte en klippa handen försvann i. Det var en öppning till en grotta som döljdes bakom de hängande rankorna. Carter försvann snabbt in i mörkret och efter några tvekande sekunder följer jag efter.

Jättebra!

Sjukt bra!

Awesome♥ Det var väldigt spännande, och jag undrar vad som kommer att hända...

Jätebra!!♥♥ När kommer mer??

Hon brukar ju i vanliga fall skriva ett kapitel på ca varje sida

Sjukt bra! Hoppas detta kommer på nästa sida, hoppas detta kommer på nästa sida!