Exchange [SV]

Superbra! Men skulle vilja vet lite mer om hur Cory såg ut, men älskade speciellt det här :'Det och hans isande ögon'

Superbra!

otroligt bra!

Amazing (;

Jättebra!

Thank you! ♥

YoshiFriend ♥: Jag ska försöka få med lite mer beskrivningar framöver, men det är mest om det är något som förändras. Annars kan du läsa kapitel 1.5 igen. Där står en rätt utvecklad beskrivning om Corys utseende.
***

Kapitel 2.6

Tystnaden i rummet kändes lugnande. Det var som om ett mörkt täcke virade sig runt Zam och försjönk honom i djupaste koncentration. Han hade ett par böcker uppslagna framför sig och skrev ner det han hittade i sin uppsats. Han hade valt att jobba om Polyjuice-elixiret och Wolfsbanetrolldrycken. Han visste inte riktigt varför han hade valt just dem, men antog att de var de första bästa han kommit fram till. De lät intressanta också för den delen, och han var medveten om att trion - Harry Potter, Hermione Granger och Ron Weasley - hade använt sig av Polyjuicen flera gånger. Wolfsbanetrolldrycken var en rätt ny dryck, som inte fanns med i trolldrycksboken, så den försökte han vara extra utförlig med. Om han fick ihop några extra poäng skulle det bara vara positivt.

Lite då och då slängde han en blick på Cory, som lugnt och stillsamt skrev på sin läxa med en bok vid sidan om. Han verkade inte ha svårt för det han gjorde. Tvärtom så gick pennan lika lätt på pappret som den hade gjort i uppehållsrummet. Antagligen hade han hittat vad han sökte efter.

Det finns en anledning till varför man sorteras in i Ravenclaw, vare sig man är handikappad eller inte, tänkte Zam då han märkte att pergamentrullen var full med ord. Han ogillade att använda ordet "handikappad", eftersom det verkade så fel och avstötande. Han ville inte heller låta elak, om så i sina tankar, eller verka helt hjärtlös inför andra människor. Hans pappa hade berättat om en granne han hade haft en gång. Denne hade varit handikappad, men de hade blivit bra vänner.

Du har för många fördomar, påpekade Zam. Det var något han skulle behöva träna bort.

-
Madam Pince hade kommit tillbaka för en stund sedan, så biblioteket var öppet för eleverna igen. Ändå var det inte många där. De flesta valde nog inte att plugga på en fredagskväll. Ett par andra elever från Gryffindor hade kommit dit, men dem märkte Zam inte ens av. Det var inte förrän dörren öppnades en tredje gång som Zam drogs bort från sitt arbete.

Samantha Elwira steg in i biblioteket. Det honungsblonda håret skar sig nästan mot de mörka färgerna i rummet. Hon mötte hans blick direkt och log svagt. Han visste inte om han skulle le tillbaka. Istället höjde han handen till en vinkning och försökte fokusera på uppsatsen igen. Det fick tyvärr inget önskat resultat. Samantha rörde sig åt hans håll och han kunde inte låta bli att titta upp. Han blev nyfiken. Nyfiken på henne.

"Hej", sa han då hon gick förbi bordet.

"Hej", svarade flickan kort. En lätt tystnad följde. "Jag trodde inte att någon som du skulle tillbringa fredagseftermiddagen med att plugga."

Zam höjde lite på ögonbrynen.

"Någon som jag?" upprepade han frågande och lade ner pennan på bordet. "Vad menas med det?"

Samantha log lite mot honom, men svarade inte. Istället rörde hon sig bort mot de närmsta hyllorna och började leta bland böckerna.

"Ska du på Hufflepuffs fest ikväll?" frågade Zam, skeptisk till tanken, men tänkte i alla fall vara vänlig nog att fråga.

Samantha såg bort mot honom igen, i hukande ställning eftersom hon letade på den nedersta raden.

"Nej, det är inte riktigt min stil", sa hon lätt.

"Inget verkar vara din stil", sa Zam då och hoppades att han inte hade låtit för negativ.

Samantha ryckte lite på axlarna.

"Jag är ändå inte bjuden."

Zam visste inte vad han skulle svara på det. Nej, Samantha kanske inte var den man tänkte på i första hand när det kom till fester, men han tänkte ändå att hon kunde få chansen att vara med någon gång. Det kanske var precis hennes stil. Hur kunde hon veta det om hon inte hade blivit inbjuden?

"Du kan komma med mig", sa Zam.

Plötsligt medveten om vad det innebar kände han hur kinderna hettade. Han hoppades att det inte syntes; att det såg ut som om de levande ljusen gav den effekten på honom istället.

"Nej, jag tror inte det är någon bra idé", sa Samantha lite ursäktande. Hon sköt ut en bok från hyllan och lade den i famnen.

"Tack ändå", sa hon när hon gick förbi Zams bord och bort mot ett eget.

Zam hade inte riktigt hängt med på vad som hänt. Han kände sig både otroligt lättad och aningen ledsam då Samantha försvunnit ur hans synfält. Hade hon tackat nej? Varför då? Han lyfte upp pennan från bordet igen och kände hur greppet var betydligt hårdare nu än innan. Han sökte igenom sin bröstkorg efter någon känsla. Han ville vara säker på att han inte kände något för den där flickan. Han försökte intala sig att hon var som vilken annan tjej som helst, men visste inte om det gick igenom.

Du är inte kär, tänkte Zam stramt. Han böjde sig ner över sitt arbete igen. Man blir inte kär efter bara två möten.

Sam och Zam hih ♥

Awesomeigt

Coolt! Megabraa! Haha, Sam och Zam

Jättebra!

Ohh, Zam har blivit kär! x)