Rues perspektiv, de 74 Hungerspelen

Yeeey! ♥

Här kommer nästa kapitel, som typ bara består av intervjun xD

Kapitel 7, Intervjuvn.

Flickan från Distrikt 1 går upp på scenen, hon har en utmanande klänning på sig, och publiken därute hurrar och visslar när hennes intervju är slut.
Nästa.
Och nästa. Och nästa.
Så blir det pojken från Distrikt 10's tur att gå upp. Jag sväljer hårt och påminner mig själv om att det bara är ungefär tre minuter tills jag ska gå upp där – och prata inför i stort sett hela Panem.
Självklar går dessa ynka tre minuter alldeles för fort, det känns som kanske... en halv minut?
Det var hur som helst min tur.
”Rue!” säger en röst, Seeder ”Det är du!”
Jag ger henne, Chaff och Thresh en blick. Chaff har nog druckit lite, att döma efter hans lätt dimmiga blick, förmodligen för att han kanske var lite nervös inför intervjuerna, vem vet?
Jag tar ett steg upp för scentrappan och hör mitt namn ropas ut av Caesar Flickerman. Han sitter i en stor, röd fotölj, och bredvid den finns ett litet bord, och sedan ytterligare en röd fåtölj som är ämnad för personen som ska bli intevjuvad – i det här fallet jag. Publiken visslar, jag ler och vinkar lite till dem.
”Sätt dig, sätt dig, Rue!” säger Caesar glatt. Jag slår mig nervöst ner i fotöljen som visar sig vara mycket skönare än vad den såg ut att vara. Han håller fram mikrofonen mot mig, tydligen förväntas jag säga hej eller något. ”Hej” säger jag och vinkar lite tafatt.
”Hej, Rue Hazel” säger Caesar. ”Vad roligt att ha dig här”
Jag ler och vet inte riktigt vad jag ska säga.
”Tack...” börjar jag ”Men det är faktiskt inte så jättekul”
Jag inser direkt att det var dumt sagt. ”Eller, det är ju kul, men att döda folk och så är inte min grej.”
Det lät lite bättre.
Publiken skrattar lite, som om det vore kul, Caesar skrattar med dem. ”Jo, det förstår jag” säger han och ler.
Han frågar om jag saknar familj och vänner, ja, det är klart. Och för att han frågade så förstår jag nu hur mycket jag faktiskt saknar dem.
Caesar gratulerar mig för sjuan jag fick av spelledarna och jag tackar glatt. Sedan frågar han vad som är min största styrka på arenan.
”Jag är väldigt svårfångad” svarar jag med lätt skälvande röst ”Och om de inte kan fånga mig, kan de inte döda mig. Så räkna inte bort mig.
”Skulle aldrig falla mig in” säger Caesar glatt.
”Lycka till, Rue Hazel!” säger han och en klocka ringer och säger att tiden är ute. Jag trippar nöjt ut medan publiken bakom mig applåderar.

På våning elva pratar vi om intervjuerna när allt är klart, om pojken från Distrikt 12's avslöjande (eller vad man nu ska kalla det), att han var kär i Katniss Everdeen, flickan från Distrikt 12. jag undrar om han verkligen menar det, men han har åtminstone lyckats övertyga folket i huvudstaden.
Gemma, Chaff, Seeder och stylisterna är nöjda med min intervju. Jag kan säga att, det är jag med, rätt så. Caesar var väldigt snäll, en perfekt person att bli intervjuad av.
Thresh gjorde också ett bra framträdande, han säger ju inte så mycket, så folk blev nog lite nyfikna. Så tror jag.
Vi går och lägger oss efter en stund, det är Gemma som tvingar oss i säng, medan Chaff tycker att vi gott kan sitta uppe lite till.
Men jag håller med Gemma, vi behöver vara utvilade till imorgon.

wee! Bra!

Jätteultraawesome!

Awesome ♥

SUERMEGA AWSOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Super bra!!!!!

Awesome!!

Miss_A: Kan du sätta din kommentar i en spoiler/ta bort några utropstecken? Det blev väldigt jobbigt att läsa kapitlet när sidan var så lång!

awzome såklart♥♥♥

Hoppas på att kunna posta nästa kapitel ikväll^^