Hur kunde hon? [SV]

Åh! YES! Ugglar dig om tips! Men et behövs verkligen inte för den här ff är OTROLIG!

super

Mer tips tack! behöver fler..
Detta är ett kapitel om Rebecca. Efter att hon inte höll det hon lovade.
Fattar inte varför jag skriver om pappor egentligen.. Antar at tjag gör det för att jag vill ha en lika bra pappa ... Min pappa misshandlade mig mellan 7 och 14 års åldern. Jag önskar alltid att min pappa var snäll.


Kapitel 15: Förlåt Pappa.
Jag blinkade tårarna ur ögonen. Skuldkänslorna gnagade sönder mig inifrån. Förlåt pappa, förlåt pappa, förlåt pappa, förlåt pappa...
Jag satt där jag alltid satt när jag "pratade" med pappa. På bryggan, nere vid båthuset. Just idag var det inga därnere. Ingen sol, bara regn. Regn som föll som isbitar på mig och vattnet. Vatten ytan guppade till varje gång en droppe kom flygandes. Vattnet guppade också tack vare blåsten.
Vädret känner sig som jag känner mig.
Pappa, jag vet att jag lovade dig att inte bli tillsammans med någon kille innan jag låtit dig acceptera honom. Men du var full när du sa det. Och nu är du borta för evigt. Död. Jag kan inte fråga dig då. Men jag älskar verkligen Sirius. Han är en sån omtänksam, trevlig och rolig kille. Inte sån som jag varit med innan utan.. mer.. annorlunda.. '
Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag svek dig, men efter allt du gjort har jag rätt att göra det en gång. Du svek mig 1000 gånger pappa.

En blixt for över himlen. Straxt efter mullrade åskan. Jag ryckte till men satt kvar. Har jag tur kanske jag blir levande stekt. Tårarna blandades med regnet som föll ner ifrån en kolsvart himmel.
Jag tittade upp. Kanske vädret beror på att pappa är arg. Om han ens är i himlen...
Jag stängde ögonen och la mig ner på den kalla bryggan och bara .. låg där. Rörde mig inte. Lät dropparna rinna nedför mina kinder.
Jag hörde ett ljud ifrån buskarna och flög snabbt upp och lyfte trollstaven. Ur buskarna tittade 2 små ögon på mig. Jag stod helt still och tittade på rådjuret som hoppade ur busken och rusade iväg. Jag la tillbaka trollstaven i fickan och satte mig igen. Kände på vattnet. De var ju varmt? Jag tittade mig runt, tog upp trollstaven, tog av mig klockan och la det på bryggan med jackan som skydd innan jag stod och tittade ner på det svarta vattnet en stund innan jag dök ner. Jag simmade snabbt längre och längre ut.... En lång bit ut på sjön såg jag... pappa?!
Jag blev så chockad så jag glömde bort att trampa vatten så jag sjönk under ytan. Jag försökte simma uppåt men vågorna var så starka. Efter några sekunder slog jag upp ur vattnet med huvudet och spottade ut vatten och andades in luft. Pappa typ svävade över vattnet och tittade ner på mig.
" Rebecca, jag förlåter dig. " Jag tittade på han och svalde.
" Pappa... Varför försvann du från mig.. ?"
Pappa tittade på mig.
" Förlåt Rebecca. " Han tittade sig runt innan han snabbt och stressat sa:
" Rebecca simma in till land. Du kommer dunkna annars.. " Jag rörde mig inte ur fläcken. Pappa bleknade med bekymrade ögon. Han försvann.
Jag trampade vatten.. Slutade trampa.. Sjönk..

Jaa..

neeeej!!!! Hon får inte dö!!!

Jättebra. Bra att Beccas pappa förlät henne. Var det hans vålnad/spöke?

NER? I VATTNET? SJUNKER? Åhnej!

älskar den här ff:en!

Rebecca!!!!!! Nej du får inte drunkna!!!

när kommer nästa?

Du känner inte för att skriva mer?