Avatar - The Seven Elementen - Rollspel

[Nu kommer min till frizonen! Och jo Alex, Mördare har inga bra sidor! :B okej, jag vet att det inte är så nu men eftersom jag är så himla egoistisk och citat galen behöver jag komma med visdomsord..!]

Tree såg på det vackra landskapet. Det fanns röda och gröna frukter i träden och blå och svarta små bär på buskarna. Hon såg sig som förtrollat omkring, allt som nyss vart vitt bryddes i grönt och rosa. Det fanns blommor i alla regnbågens färger och himlen var självlysande med det varma klotet högst upp. Visst såg man klotet från byn, men inte ofta, och då var den alltid kyligt ljusgul.

Jag ramlade plötsligt in i ett stort svart, tunnel? Jag sögs ned och ramlade på marken. Jag tittade mig omkring, det var ljust och inte lika varmt som det var i 'distriktet'.

[Han har bara bra sidor när han inte slåss. XD]

När Komo äntligen kan se igen tittar han sig omkring och det första han gör är att resa sig med högsta beredskap. Han har till och med vapen ute och hans blick är iskall. Innan han mjuknar upp en aning när han äntligen ser på landskapet. Vackert. Varmt. Uthärdligt. Underbart.

Max suckade. Åskan mullrade utanför huset och ljusblixtrar slog ner. Precis som vanligt. Hon undrade när nästa jordbävning skulle komma, det hade gått några veckor sedan den förra.
Tidigare samma dag hade det sett ut som att det skulle bli en åskfri dag. Men så blev det inte, vid tiotiden hade regnet kommit.

Det blev ett uppehåll i åskvädret och Max såg sin chans. Hon satte på sig hennes bror Finniks jacka och sina gamla, slitna skinnskor, sedan öppnade hon dörren. Hon började gå sin vanliga runda, som hon ibland gjorde vid uppehåll. När hon gick förbi en stor sten, såg hon en nedsluttning bredvi den. Hon gick nyfiket närmare och tittade ner. Det var ett hål, ungefär två och en halv meter djupt. Hon lutade sig närmare och plötsligt kom en vindpust flygande och krockade henne rakt i ryggen. Hon vacklade till och föll ner rakt i hålet.

((Det lät lite konstigt men aja xP))

Vart jag än var så var det inte säkert.
"Hallå?" Sa jag automatiskt.

Tree ställde sig automatiskt i försvars ställning. Hon Drog fram spjutet och var beredd att kasta på nästa som kom för nära. Hon klev fram från sitt gömställe. Kastade mordiska blickar på dem alla.

Jag blev förskräckt av spjutet. Jag ställde mig i en försvars position.

Tree såg på dem. En efter en. Nu var hon rädd, hur hade hon kommit hit? Var det de? Skulle de döda henne?

(Asså, de vet inte att de har krafter ennu..))

Max dunsade ner på marken.
"Aj", sa hon med klagande röst åt sin arm som hade tagit emot fallet.
Hon reste sig försiktigt upp. Hon var i ett vacker landskap med många växter och grönska. Det fanns fler där, en hade ett spjut i handen och såg ut att kunna sticka det genom någon av dem närsom helst.