The Vampire Diaries [privat roll]

Stefan försöker komma loss. Men han har inte druckit på länge så Rebekah är starkare.

"Rebekah!"utbrast Klaus då han sprang fram i korridoren, av en konstig anledning hade han kommit tillbaka till stället där allt elände hade börjat. "Vad har du gjort nu, syster?"
Han stannade upp några meter ifrån henne och tittade från henne till Stefan. Han hoppades på att hon skulle lyssna på honom, annars kunde de bli avslöjade vilket han skulle få skiten för.
"Bekah, släpp Salvatore. Du vill väl inte att vi ska bli avslöjade va?"sade han allvarligt.

Rebekah släpper lätt Stefan i golvet, han faller ner med en duns.
"Kan du berätta för mig varför du är så korkad? Jag uppfattade dig mycket klokare när vi hade en relation. Har du råkat ut för en hjärnskada, eller?", frågade Rebekah och skrattade.
Stefan gick henne verkligen på nerverna, han kunde bara irritera folk så mycket.
"Jag hoppas du har lärt dig din läxa, Salvatore! Förresten, vad oförskämd jag är, hur har du haft det under dessa år?"frågade Rebekah med ett retsamt leende.
Hon hör Niks röst bakom sig och vänder sig om "Åh, trevligt att du craschar vår lilla fest Nik!", sade Rebekah surt mot Nik.

Klaus himlade med ögonen och gick fram till henne.
"Det är inte rätt tid att vara uppkäftig nu, Bekah", varnade han henne. "Vi går, nu!"
Han tänkte inte upprepa det han just sagt, utan hoppdes på att hon för en gångs skull skulle lyda honom med tanke på att han var henens storebror.
"Du kan få din hämnd senare", fortsatte han. "Men inte här, syster."

Rebekah suckar djupt, men nickar otydligt och hoppas att Nik ser det.
"Du har också tröttnat på skolan, inte sant?", sade Rebekah till Nik med ett triumferande leende. Klart han hade, skolan var ingenting för Nik och inte heller för Rebekah.

Klaus flinade tillbaka.
"Vad tror du? Skulle jag plugga?"sade han innan han skakade på huvudet och lade armen om sin systers axlar för att leda henne mot utgången.
"Far kommer gå igenom taket då han får reda på det här", sade han sedan med bistert uttal. Han hatade sin far mer än något annat i hela världen, en dag skulle han få tillbaka.

"Haha, jag har inte arbetat något idag, pro or what?", skojade Rebekah med Klaus. Hon fortsatte "Jag kan muta honom med min underbara charm!", sade Rebekah och blinkade när de var på väg hemåt.

"Inte jag heller", sade han med ett litet leende. Han var nedstämd, Mikael skulle inte lyssna på Rebekah då det gällde honom. Det gjorde han aldrig. Förmodligen skulle han missa dejten med Caroline också, inte för att han brydde sig, eller gjorde han...?
"Jag slår vad om att Esther kommer tvinga oss tillbaka i morgon", muttrade han sedan och lade händerna djupt ner i sina fickor.

Nik såg nedslagen ut, vilket kanske inte var så konstigt, men hon var ändå tvungen att få det klart för sig.
"Nik, har det hänt något idag eller?", frågade Rebekah.

Klaus ryckte til vid den frågan men skakade genast på huvudet.
"Nej då", ljög han. Lika väl som resten av familjen så visste Bekah att Klaus inte hade några känslor så han kunde ju inte berätta atr han för första gången på tusen år faktiskt hade känt något annat än hat.
"Jag är lite...trött bara", sade han sedan utan att titta på henne.