19 år senare (Privat Roll)

Roxanne bara flinade åt Als min, hon visste att han inte kunde vara sur särskilt länge. Hon däremot kunde vara långsint som tusan, även om hon försökte att inte vara det.
Hon såg på Scorp och visste att frågan egentligen hade med honom och Al att göra.
"Ja, det är självklart att jag skulle offra mig. Den enda jag älskar är Fred, för honom skulle jag kunna göra allt. Även om jag skulle göra det för andra med." sa hon och log lite.

Scorpius hörde inte svaret han var åter tillbaka i tankarna. Han försökte att inte tänka på vad hans föräldrar skulle göra med honom eller ännu värre med Albus. Han skakade på huvudet och du lade det i gräset. Han hatade att vara en Malfoy, det namnet ställde bara till problem! Han fick inte göra som han ville utan att straffas för det. Han tänkte åter på ärret på armen eller över magen. Han slöt ögonen en kort stund och stirrade sedan ner i gräset. Han önskade bara att han kunde byta namn och få leva som han ville

Roxanne följde Scorp med blicken och såg sen frågande upp på Al. Som inte sa något utan drog sig fram till honom där han låg på gräset.
Roxanne drog fram en bok ur väskan och försjönk i den, de behövde få vara ensamma. Och hon skulle säkert veta mer om honom om hon bara lyssnade än drog ut frågorna ur honom.
Egentligen visste hon inte varför hon gjorde detta för dem. Men hon hade inget annat för sig och Al var ju trots allt hennes kusin, och hon ville hjälpa dem.

Scorpius kände hur Al la sig bredvid honom men han sa inget till honom.
"Scorpius det ordnar sig. Oroa dig inte vi kommer på något" sa han och kramade hans hand
"nej det gör vi inte! Jag har försökt komma på något men hur jag än vrider och vänder på det finns det ingen utväg! Det kommer sluta med katastrof! De kommer straffa mig eller ännu värre dig!" sa Scorpius
"men de kan inte slå dig för hur du känner!" sa Albus allvarligt och Scorpius gav honom en mördande blick när han för sa sig men struntade sen i det
"o jo det kan de! Både Lucius och Draco kommer tro att de går att slå ur mig!" sa han bara kallt

Roxanne fick sina misstankar bekräftade vid Als mening. Inte så att Scorp hade sagt eller visat det på något vis. Hon bara tänkte så att de förmodligen gjorde det i Scorps familj. Och hon kände ledsnad för det, för Scorps skull för det var en av de saker hon hoppades inte var sant.
"Men du blir ju myndig, kan du bara inte lämna allt då?" sa Roxanne även fast hon mer än väl visste att de säkert skulle komma efter honom.

Scorpius såg på dem
"för er låter det kanske jätte lätt, för er som tillhör de vänligaste familjerna! Men jag är en Malfoy och vi har våra egna regler och bryter vi mot dem får vi stå för konsekvenserna" sa Scorpius lågt utan att se på dem "även om min far är vuxen så bestämmer Lucius över honom. Lucius ord är lag" sa han kallt, han avskydde sin farfar, han räknade inte med att de andra skulle förstå. Deras liv var så långt bort från hans verklighet

Roxanne såg upp och såg på honom. "Ja, men om det nu är så måste någon bryta upp. Din far kan omöjligt vara lycklig heller, hur elak och grym han än tänkas vara. Och du vill väll inte att dina framtida barn ska leva som du gör nu. Eller att du ska gifta dig med någon du absolut inte älskar." sa hon vänligt.
"Alltså jag fattar att det är mer än svårt och du har rätt vi fattar inte. Våra liv är väll näst intill perfekt jämfört med ditt." sa hon och Al nickade.
"Något måste ju göras eller hur? Och jag tänker inte lämna dig." sa Al bestämt och såg på Scorpius.

Scorpius lyfte blicken och såg på Roxanne
"tror du inte jag redan försökt det! Jag har försökt det sedan jag började på Hogwarts och förra sommaren rymde jag men de hittade mig och vi kan säga att det gick allt annat än bra" sa Scorpius neutralt och Albus kramade om honom. Han hade sett Scorpius när han kom tillbaka efter att ha suttit i fängelsehålan nästan hela sommaren. Han såg åter på Roxanne
"tror du seriöst att jag vill utsätta mina barn för det här? Vad tror du egentligen om mig?" sa han kallt och såg på Roxanne nyfödde hon verkligen att han var ett sånt monster

"Men snälla självklart tror jag inte det om dig." sa hon irreterat och suckade. "Men du sa att Lucius styr Draco, tekniskt sätt kommer då Draco styra dig eller hur?" sa hon och försökte hålla sig lugn, han var verkligen en sådan som gick en på nerverna.

Scorpius skrattade torrt "han kan ju försöka" sa han lågt. faktum var att Draco hade försökt och när han misslyckats hade Lucius försökt och när han inte lyckats hade de låst in honom, som om de skulle göra honom villigare att lyda?
"Och du behöver inte bli irriterad på mig. jag ber dig inte förstå det" sa han bara