LET THE NUTELLA GAMES BEGIN. [SYOT]

Man kan jue inte motstå Peetas glaseringar! MOHAHAHA jag kommer seriöst vinna genom det

Jag tror fortfarande jag ska läsa ffs tills ni somnar av den usla storyn, och mörda er i sömnen.
District FF.net ftw! JAG SKA VINNA, FÖR VWs SKULL!

Men om jag tillbringar min tid på arenan i luften så kommer det ju att bli lite problematiskt

WHAT? O.O
DET måste vara fusk!
*lalala hoppas att jag är den ända med speciella krafter*

You wont be. District Twitter rules! ;D

Bravo!!

Nu är jag på semester men snart på semester, men jag har så mycket inspiration inom mig så jag måste få skriva. AAAAH.
Och jag har två bra idéer till kommande kapitler... då behöver jag er hjälp, men det skriver jag om senare.

Kapitel två - I won’t give up this fight.

LoonyMe satt med hennes bomerang i handen som hon studerade noga formen på den och funderade på vilken slags taktik hon skulle köra på. Skulle hon köra på att komma fram och döda alla tills hon är den enda? Då riskerar hon alltför mycket. Skulle hon vara gömd tills hon var den enda? Men då kunde hon hamna sist med en blodtörstig mördare som ville hem och blogga, det skulle inte funka. Men efter att ha lagt fram flera förslag kom hon fram till en, och med ett litet leende på läpparna drog hon fram brödet som hon hade snott åt sig och började äta lite smått, men släppte brödet och lät det falla ner på knäet när hon hörde kvisten bakom mig.
"Vem där?" utbrast hon högt. När ingen svarade tog hon långsamt ett tag om bomerangen och slängde den bakåt - hon hade kastat bomeranger innan hon började gå. Hon hörde en duns bakom henne, och med andra handen utsträckt i luften fick hon bomerangen tillbaka och vände sig om. Där låg Luna.Lovegood med ögonen vidöppna. I handen på henne låg en kniv, som tydligen skulle ha orsakat LoonyMe's död. Nu låtsades Luna.Lovegood vara död, men LoonyMe hade sett döda kroppar förut (även om hon inte hade velat) - hon visste om att hon fortfarande levde.
"Antingen så sticker du härifrån eller så tar jag kniven ifrån dig och dödar dig. Tro mig - jag kan sådant."
Snabbt som attans satte Luna.Lovegood sig upp och sprang iväg så fort hon kunde, hon tappade kniven i sprinten. Med ett större leende tog LoonyMe kniven och la den i sin packning.

I en annan del av arenan satt Geisha högt upp i ett träd, med en svettig panna, tjatig kamrat med namnet EMELESEL som tjatade precis hela tiden om att hon inte hade någon att döda i närheten och ett rep i händerna.
"Kan du hålla käften för en gångs skull? Jag försöker få något att döda folk med, det går inte om du ska sitta och tjata öronen av mig! Och om du är så blodtörstig - gå ut och döda något!'' fräste hon surt medan hon knöt repet runt på trädet. EMELESEL fnös tyst, tog dolken och började gå bort från skogen. Geisha log smått medan hon kröp runt i trädet och knöt repet med fokus på det hon gjorde, tills hon hörde ett skrik från hållet som EMELESEL gick bort till.
"EMELESEL!" ropade Geisha och hon hörde EMELESEL skrika hennes namn tillbaka långt bort, hon hoppade ner på marken och med värkande fötter från fallet började hon springa bort med ett spjut som EMELESEL hade tagit med sig till henne för att rädda henne.
Där borta stod FailarN med den blodiga kniven från gårdagens blodbad, över EMELESEL där hon låg med dolken utom räckhåll. FailarN vände sig från EMELESEL mot Geisha, och med ett litet flin (värst vad alla flinar och ler i det här kapitlet...) tog hon sig an utmaningen och gick mot Geisha.
"Åh, det här blir lätt. Två deltagare i en smäll", viskade FailarN mot Geisha.
"Tror du det? Fel gissat, bruden" svarade Geisha kallt och spottade FailarN i ansiktet. FailarN uppgav ett högt skrik och anföll henne med kniven. Hon högg och högg och försökte komma åt något dödligt ställe att hugga, men Geisha var för snabb och backade undan varenda gång. Samtidigt som FailarN kastade kniven mot henne i ett säkert grepp avslutades hennes liv med spjutet från Geisha. Men Geisha hann inte undan så lätt, utan föll ner med ett skadat lår. EMELESEL hasade sig fram med dolken i handen och viskade till Geisha att det skulle bli bra, men hon var inte så övertygad där hon satt, med ett sårat lår och det sved så hon trodde att hon skulle svimma av i någon minut.

Vid en sjö, inte så långt ifrån, satt Ellie Lovegood med sin bundsförvant Twix och skärpte kniven så vass som möjligt. De hade hittat varandra nu på morgonen när de båda var ute tidigt på morgonen (tror de att det var i alla fall) och hade siktat på samma hare, istället för att döda varandra hade de båda gillat vad de hade sett (... that's what she said) och blev partners (... and that's what she also said. god i have to stop). Twix hade inte tänkt att samarbeta med någon, men det skulle nog inte hålla så länge ändå med tanke på att de var från helt olika distrikt - därav hade helt olika personligheter. Hon litade inte fullt ut på Ellie och hade svårt att ens prata med henne, men hon tänkte vara typen som skulle köra på 'låtsas-vara-vänner-sedan-döda'-taktiken. Ellie däremot var lättad av att ha en partner då det var lättare att jobba två, även om hon kände av Twix att hon inte litade på Ellie. Ellie vågade inte lita henne alltför mycket heller, men nu var de partners och var tvungna att samarbeta. Det var en av Twix svagheter - hon kunde inte alls samarbeta och visste inte hur hon skulle hantera det.
"Hur är det egentligen i distrikt Tumblr?" frågade Ellie lite blygt där hon satt med knivarna och Twix satt och rengjorde vattnet så det var drickbart. Det tog en stund att svara för henne, men svarade gjorde hon.
"Det är.. tyst. Och litet. Miljön utomhus är hemsk - regimen utsatte oss för en hel del och det är svårt att klara sig ute där. Vi ligger ju några mil, eller inte några, från aftonbladet (sounds so wrong tho...) och de har jättestora fabriker och därför får vi massa avgaser hemma. Och det är riktigt öde. Vi är inte precis de rikaste, som Facebook till exempel... men i Hungerspelen är vi riktigt underskattade. Alla tror att vi aldrig tränar och är ute i vårt distrikt, det sista är dock en aning sann, men många är rädda för att utsättas för att hamna här så därför smyger vi ofta ut och tvingas utstå alla avgaser och den öde naturen för att lära oss. Jag stod ofta och kastade spjut och knivar på bakgården där hemma."
Twix hade aldrig varit med någon som frågat om de olika distrikten, så det var nytt. Men hon gillade att Ellie frågade istället för gå runt och undra. Ellie nickade svagt, och Twix ställde samma fråga.
"Tja... naturen är helt annorlunda än i Tumblr. Det finns alltid fåglar ute som visslar och sjunger, ofta så sitter jag och mina syskon och sjunger med. Vi är ofta ute och många lär sig ofta hantera saker som vi behöver kunna och så. Men det händer så hemska olyckor där, vi har riktigt många olyckor där och det är alltid någon som dör, varenda dag. Jag antar att folk dör i ditt distrikt, man håller på med kol där, va? Vi gör vapen där. Men vi är fattiga, hemskt fattiga. Det är hemskt lite platser på jobben och min mamma får jobba övertid på ett bageri dygnet runt." svarade hon och fortsatte med knivarna. Twix nickade. Plötsligt hörde dem två figurer springa bakom dem, och Sovsvampen och Lliissaa. Båda är karriärister och var säkert på jakt på deltagare, och här fann de två deltagare, redo att dö. Fast... egentligen inte. Som sagt så underskattar alltid folk deltagarna från Tumblr då de måste hålla sig inne, så de gav sig på Ellie men hon klarade sig med sin kniv som hon lätt hanterade, och högg Lliissaa i bröstkorgen. Hon släppte kniven och stod med nävarna spända mot Sovsvampen och de båda stod och boxades, och Twix tog kniven och siktade på smalbenet och kastade. Mitt i prick, Sovsvampen försökte krypa bort från dem och bundsförvalterna high five:ade varandra i seger.

MEDVERKANDE

(Hade inte med en enda Gryffindorare haha...)

R.I.P.


DEAR DELTAGARE.
I need to know something.
Jag ska ha med något i nästa kapitel som ni säkert kommer ihåg från en av böckerna - kan ni uggla mig om någon som betyder mycket för er, kanske två-tre också om ni vill?

OH Solkatten ICH LIEBE DICH.
Förresten, awesome skrivet
VILKEN PATETISK IDIOT JAG ÄR

Awsome
Haha du har inte en ända Gryff men du är själv en xD

Jag gillar inte att bestämma vilka som ska dö ;_;
känner mig så elak