Det 25:e Hungerspelet. [SV] [THG]

Jippie!

Totally Ravenclawesome ♥

Awesome. Kan inte säga något annat. För bra för det. ♥

Jättejättejättejättejättebra! : ) ♥

THANK YOU GUUUYS ♥

Helt-otroligt-super-duper-mega-jätte-bausa-bra!!!!!!!!!!!

ÅZZZUUM!! du är otroligt duktig på att skriva!

Tack!
Skriver på nästa kapitel nu och det kommer förhoppningsvis ut imorgon eftermiddag

Yey!! Längtar ♥

Kapitel 10 ~Silverskimrande

Hans hår är kortklippt och taggigt och det är färgat mörkt lila och hans ögonbryn har samma färg. Han har inte sin naturliga ögonfärg utan de går även i en matchande nyans av lila. Hans kläder är svarta med stänk av limegrönt och hans armar är täckta av någon sorts lysande guldaktiga tatueringar. Enligt mig är han en typisk huvudstadsinvånare.
”Hej, jag heter Trent.”
Han går fram och tar mina händer i båda sina. Sedan ler han ett varmt leende mot mig och visar två rader av kritvita tänder, såklart blekta. Hans uppmärksamhet riktas ganska snabbt mot mina naglar. Han inspekterar dem noga och jag tittat också ner på dem. Vid nagelbandet är de mörkt gråa och ju längre upp på nageln ju ljusare blir färgen och topparna glittrar i silver. Det är faktiskt ganska fint. Trent släpper mina händer, backar undan och börjar titta på resten av min kropp. Mina assistenter verkar ha gjort ett bra jobb med mig för han nickar gillande. Sedan går han bort och hämtar något ur en garderob i rummet, han går tillbaka till mig och räcker mig den silverfärgade morgonrocken. Det är något med tyget och färgen på morgonrocken som får mig att känna trygghet samtidigt som det får mig att känna hemlängtan. Den påminner mig starkt om något men jag kan inte sätta fingret på vad det är.
”Hallå Janice, du kan sätta på dig den nu.”
Jag rycker blicken från morgonrocken och tittar förvirrat upp på Trent. Han tittar på mig som om jag inte är helt klok. Jag tar snabbt på mig morgonrocken och han visar mig fram till två soffor och ett bord där mat står framdukat. Jag vet inte om det är Trent som har stylat sig för att matcha sofforna eller om det är tvärtom. Sofforna går i alla fall i färgerna svart, lila, grönt och guld. Vi tar för oss av maten, en krämig skaldjurssoppa som smakar ljuvligt, och Trent börjar berätta om min utstyrsel:
”Vi vill precis som vanligt framhäva något med Distrikt 6. Transport, och fart. Jag och Embra har skapat din och din distriktspartners kläder så att de ska påminna om sexan och vara… fartfyllda.”
Han förklarar inte närmare vem Embra är men jag antar att det är Adam Rolls stylist. När det gäller kläderna så hänger jag inte med ett dugg i det han just sa och jag ser antagligen skeptisk ut för han försvarar sig genast:
”Vi har förberett det i ett halvår och det kommer bli p-e-r-f-e-k-t!”
Jag nickar ointresserat.

Dräkten som jag bär har samma silvergråa färg som morgonrocken och mina naglar. Jag tänker sarkastiskt att visst påminner detta om Distrikt 6. I Distrikt 6 är allt grått. Men folket i Huvudstaden verkar tro att det är silvergrått och skimrande och så är inte fallet. Då har de ingen korrekt bild av sexan, jag vet inte ens om sådana färger ens existerar där. Mitt distrikt har en deprimerande färg. En färg som varje huvudstadsinvånare skulle bli rädd för.

__________________________________________