Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

Herreguuuuud vilken sjukt bra fanfiction! Ni är grymma tjejer! ♥ ♥

---

25 apr, 2012 10:46

26 apr, 2012 14:22

Ett ganska långt kapitel kommer nu Hoppas att det inte gör något, och att ni har tålamod att läsa det ^^) Och tack igen för era sjukt fina kommentarer! ♥


Kapitel 13 (Theresa)

Ytterligare en vecka hade gått och det var lördag morgon. Tess hade suttit uppe flera timmar redan och klockan var bara åtta på morgonen. De elever som gått förbi henne där hon satt i uppehållsrummet hade stannat och kollat på ett stort pergament som var uppsatt på anslagstavlan och som handlade om de nya kurserna från de andra skolorna. Men Tess var inte intresserad. Faktum var att hon var så nervös att hon inte var intresserad av någonting den dagen. Det var nämligen dags för hennes första quidditchmatch för året. Laget Potters league skulle möta Salem-häxorna.

Elever ifrån sovsalarna började fylla uppehållsrummet och glatt prata om den första matchen som skulle spelas. När några okända flickor började önska Tess lycka till där hon satt orkade hon inte med längre. Hon ursäktade sig snabbt och skyndade iväg till sin sovsal.

Dagbok
Hur kan jag vara så sjukt nervös? I vanliga fall kan det pirra till lite i magen precis när jag kliver in på planen, men jag kan inte göra något annat än tänka på den kommande matchen just nu. Dessutom lyckas alltid Bigbutt leta på mig i korridorerna (ja, det gjorde hon igår igen) och hon vill hela tiden att jag ska ta de idiotista vakttjänsterna. Det enda som jag logiskt kan förklara är att hon vill få mig ur vägen från James. Det märks att hon är galen i honom, och eftersom att James verkar gilla mig mer än henne så är det klart att hon är avundsjuk…

I alla fall så tänker jag inte vakta de ödsliga korridorerna ikväll med den lama Hufflepuff-tjejen som jag har vakttjänst tillsammans med eftersom James mumlade någonting om en ”seger/Halloween” fest efter middagen ikväll. Kanske är det festen som får min mage att pirra också? Faktiskt så har jag ingen aning. Önskar bara att matchen vore över och att vi vunnit vår första seger. Önska mig lycka till så skriver jag snart igen.

Inte många elever satt vid frukosten. Tess spanade omkring efter någon hon kände och fick syn på James, skulle hon trotsa alla oskrivna regler om hur man skulle placera sig i stora salen? Svaret var självklart när James log mot henne och vinkade. Den nervösa klumpen i magen släppte lite och Tess skyndade fram till honom.
”Är det ledigt här?” Frågade Tess och log mot James.
”Jo visst. Ska du sitta vid Gryffindor-bordet idag?” Frågade James förvånat.
”Ja, dem vid mitt bord ser så tråkiga ut.” De båda kastade en snabb blick mot bordet längst bort och såg tre dystra tolvåringar peta i sin mat.
”Okej då, men Gryffindorarna kommer hata dig.” Konstaterade James.
”Det gör dem redan, fast kommer du hata mig?” Undrade Tess.
”Självklart inte. Men nu är du varnad.”
”Hah, så bra… men jag struntar i vad andra tycker om mig, de känner inte mig och har ingen rätt att döma ut mig.” Sade Tess och slog sig ner bredvid James. Hon minns plötsligt den första kvällen på Hogwarts när hon suttit i vagnen som skulle föra henne till slottet. James hade suttit mitt emot henne med några tjejer och hon hade önskat att on var en av dem. Nu var hon det, nu hade hon James ensam bredvid sig. Medveten om det rös hon av välbehag och sträckte sig smidigt över honom för att ta ett fat med piroger på. Nöjt hörde hon hur James andades in hennes parfym.
”Ja, det är klokt sagt”, sade James drömmande, ”men tyvärr så kommer folk att döma dig ändå.” Tess ryckte på axlarna och tog en tugga av en pirog.
”Jaja, det tar jag sen i sånt fall.” Sade hon bara och James log instämmande.
”Det är precis det här jag gillar med dig.” Viskade han sedan i Tess öra och hon kände hur hon rodnade.
”Åh, James.” En gäll röst avbröt dem och Tess suckade stort inombords. Bigbutt log mot honom men så fick hon syn på Tess som satt bredvid.
”Elever ska sitta vid sina egna elevhemsbord och inte andras.” Sade hon kort och blängde på Tess.
”Vad gör du här i sånt fall? Och vem har sagt det?” Högg Tess tillbaka snabbt. Hennes nerver var redan på helspänn som det var, och hon behövde inte någon Bigbutt för att trigga henne ytterligare.
”Jag måste prata prefekt-saker med James, så gå iväg nu.” Den sista av Tess frågor ignorerade hon.
”Varför skulle jag flytta på mig?” Fräste Tess, hon blev så otroligt irriterad på Bigbutt som skulle förstöra för henne och James hela tiden.
”Därför att du inte får sitta här.” Fick Bigbutt fram genom sammanbitna tänder. Hon blängde med ännu argare ögon på Tess.
”Men låt henne vara.” Klagade James och vände sig om för att fortsätta sin frukost. Bigbutt såg bestört ut och Tess flinade sitt mest hånfulla flin och vände sig sedan om för att fortsätta äta hon med.
”Förresten”, fortsatte Tess i lugnare ton mot James, ”har du planerat festen som du nämnde?” James nickade och log ett hemlighetsfullt leende.
”Ja, i en övergiven fängelsehåla. Segrarfest om vi vinner, Halloweenparty om vi inte gör det. I vilket fall ska vi vara utklädda.” Sade han viskandes i mitt öra.
”Håll det hemligt för lärarna men sprid ut det till Slytherin-eleverna. Årskurs fem och uppåt får vara med.” Det var det sista han sade innan han reste sig upp.
”Och nu, ska jag byta om så ses vi på planen.” Han tog Tess hand i sin och kysste den ädelt. Hon skrattade och det smittade av sig på honom.
”Ja vi ses.” Sade Tess och han var försvunnen. Förnöjt såg hon hur flera avundsjuka Gryffindor-tjejer stirrade elakt mot henne, och längre bort satt Bigbutt och försökte hålla sin ilska under kontroll. Tess vinkade hånfullt mot henne och skuttade fnittrande ut ur salen på lätta ben.

”Tre! Två! Ett!” Madam Hooch blåste i visselpipan och fjorton spelare plus Madam Hooch själv sköt iväg från marken. Texas som var den lättaste spelaren i laget fick snabbt tag på klonken. Tess och Jennifer sköt iväg mot motståndarnas målringar och Tess tog emot en hård passning från Texas. Nervositeten var som bortblåst och det enda hon kunde fokusera på var den röda boll hon höll under armen. En spelare från vänster var nära att tackla henne men hon rök nedåt i sista sekund och hörde hur publiken flämtade av spänning. Tess njöt av ögonblicket under en bråkdel av en sekund och passade sedan klonken vidare till Jennifer som siktade på mittenstolpen. Vaktaren var inte ens nära och de första tio poängen gick till Potters league. Spelet fortsatte och Tess kände verkligen hur hon briljerade tillsammans med jagarna ut sitt eget lag. Både hon och publiken förundrades över lilla Texas styrka och smidighet. Hon var trots allt yngst och minst på planen. Efter en halvtimmes spel stod det 50-90 till Potters league med bara en slagman, Adam, skadad. Men han satt trots allt upp på kvasten även fast ett blodigt sår i pannan rann ner i ena ögat på honom. Tess flög högt upp i en cirkel och väntade på att Jennifer skulle tacklas klart med en särskilt stor häxa från Salem. Jennifer fick tag på klonken och kastade den sedan till Tess. En missbedömning från Jennifer gjorde att Tess fick sätta av i halsbrytande fart för att få tar på klonken som föll närmare och närmare motståndarlagets vaktare. Precis när Tess greppade klonken med ena handen bröt ett vrål ut från publiken och Tess så hur James bror Albus flög högt ovanför henne med en liten guldboll i ena handen. Tess skrattade lyckligt men kände sedan hur en hård dunkare träffade henne bredvid ena skulderbladet. Kippandes efter andan tappade hon greppet om både kvast och klonk och föll hejdlöst ner mot marken. Dunkaren hade fått henne att tappa andan och det dunkade av ilande smärta i ena axeln och armen. Tess kände hur hon stannade upp en halv sekund innan hon föll till marken. James var snabbt på plats bredvid henne och Tess hostade för att få luft.
”Tack.” Kraxade hon och James hjälpte henne försiktigt upp.
”Vad hände?” Frågade han oroligt. För ett ögonblick roade hon sig åt tanken på att han var orolig för henne men snart fick hon en ny hostattack så hon var tvungen att ställa sig på alla fyra.
”Äsch, det var så löjligt. Jag tappade fokus för någon sekund och en dunkare slog i mig bakifrån.” Fick hon fram och så hörde hon hur flera samlades runt omkring henne.
”Men spelet var ju över.” Sade James argt, han var inte arg på Tess, utan den som skickat iväg dunkaren.
”Äsch, släpp det. Jag mår fint.” Det sista sade hon högt så att alla hörde och hon tvingade sig själv att resa sig upp trots att hon nu kände sig illamående och den dova smärtan också förflyttat sig till ryggraden.
”Är du säker på att du mår bra?” Frågade någon till höger om henne och Tess viftade bort frågan.
”Låt mig bara andas lite.” De flesta skingrades från henne men James och de andra i lager stannade kvar.
”Tess, jag ser att du har ont.” Sade en tunn röst bakom henne och för första gången pratade Texas med henne. Hon såg på trettonåringen och log vagt.
”Det går över.” Försäkrade hon men flickan skakade på huvudet. Och så gjorde hon ett utfall mot Tess som var helt oförberedd. Det högg till i ryggen och Tess skrek, men så försvann smärtan plötsligt och hon sträckte försiktigt på sig.
”Texas”, röt James, ”Vad håller du på med.”
”Nej, stop. Det blev bättre James.” skyndade sig Tess att försvara, ”Tack Texas.” Lade hon till och Texas nickade till svar.

En två timmar senare stod Tess sminkad och klar tillsammans med Danielle, Jeaninne och Carla i sovsalen. Även Scorpius hade kommit in till tjejerna.
”Alltså, du och Scorpius matchar så bra.” Suckade Danielle och det syntes på henne att hon helst velat stå i Tess kläder.
”Ja, vi såg det som en kul grej.” Förklarade Scorpius och svepte med sin mantel. I brist på fantasi hade Scorpius och Tess bestämt att de skulle se ut som ett syskonpar av vampyrer. En snabb tand-förtrollning hade fått sidotänderna att växa på dem och kläderna matchade perfekt till varandra, såsom det målade blodet ur mungipan. Det var inte en extrem klädnad men det var lite utöver den vanliga festutstyrseln som Tess brukade ha. Och tillsammans med Scorpius såg det faktiskt helt okej ut.
”Ja, du är ju redan lik en vampyr på något sätt Tess så kläderna passar dig perfekt.” Sade Jeaninne och beundrade sin silvriga kortklänning som hon påstod skulle få henne att se ut som en vilie. Visst skulle killarna stirra efter henne på grund av sin lättkläddhet, men en vilie liknade hon inte. Danielle föreställde en lite oattraktivare och osäkrare version av Jeaninne och Carla hade just ingen utklädnad alls, bara ett par glittriga tights och en blodröd top som passade perfekt ihop med hennes mörka hy.
”Alla klara? Dåså.” Sade Scorpius och tillsammans klev de ut ur sovsalen och ut ur uppehållsrummet. De skulle till den allra mörkaste och dammigaste delen av fängelsehålorna där firandet av segern skulle äga rum.

---

28 apr, 2012 13:30

Ny läsare! Grymt bra fanfiction! Sträckläste ALLA kapitel nyss och nu vill jag ha meeer!

---

28 apr, 2012 14:27

28 apr, 2012 15:07

28 apr, 2012 15:31

28 apr, 2012 20:07

28 apr, 2012 21:40

29 apr, 2012 07:19

Jättebra

---

Alltid Redo. Läs min FF "Den bortglömde marodören"

29 apr, 2012 17:32