(PG) Svarta Rosor-Drarry

Omg XD Mer än en sida med kommentarer... Tack allihopa för allt! Jag vet inte annars vad jag ska säga X)
...
Det var lugnt och jag kunde höra små viskningar långt borta. Där i mitt mörka lugn hade jag kunnat stanna. Inga mer jobbiga läxor, inga jobbiga tjejer, ingen galen idiot som vill döda mig och ingen... ingen Draco.
Så fort hans namn kom upp i mitt huvud, öppnade jag ögonen, men stängde dem lika snabbt. Ett starkt vitt ljus hade träffat mig rakt i ögonen. Jag stönade och öppnade ögonen försiktigt och alla ljud som hade varit som viskningar kom i en enorm explosion.
"Harry! Oh Harry, du är vaken!!"
"Fy fan! Vad var det som hände egentligen?"
"Grrr, jag ska döda den där Malfoy!" gapade Ron och Hermione som stod vid min säng. Fast det var inte min säng. Vi var på sjukavdelningen... Vad gjorde jag här!? Jag tittade förvirrat omkring.
"Harry... Är du okej?" hörde jag en röst säga. Jag kastade mina ögon mot ingången och där stod Draco med ett snett leende och oskyldiga ögon.
"Draco..." viskade jag lika tyst som vinden.
"Du din lilla..." började Hermione och klampade fram till honom medan hon tog fram sitt trollstav. Panik träffa mig och jag skrek Hermiones namn. Hon vände sig om och gav mig en allvarlig blick.
"Ja...?" frågade hon irriterat.
"Draco är oskyldig" förklarade jag lugnt. Hon lyfte på ena ögonbrynet.
"Mhm? Vem skulle då ha skickat den där förhäxningen på dig då?"
"Va? Vad pratar du om?" frågade jag, men precis efter att ha sagt det mindes jag när Draco och jag var i klassrummet och min bröstkorg... den var glödande.
"Jag vet inte vilken förhäxning det var, men den fick dig att vara lealös i fjorton dagar! Sen så fick du det där ärret på din bröstkorg..." men efter det slutade jag lyssna. Jag drog av mig den vita tröjan som någon hade satt på mig och tittade ner på bröstkorgen. Ärret var enormt och rosa, men det bildade ett mönster. Jag tittade noga på alla detaljer innan jag förstod vad det föreställde. Det var en ros utan stjälk. Bara att titta på det fick mig att må illa. Jag lade mig ner och stirrade upp i taket och andades tungt.
"Vad har hänt med mig...?" viskade jag, men tillräckligt högt för att Hermione skulle höra och svara.
"Jag vet inte riktigt Harry. Det ser ut som någon sorts svart magi, en gammal sort..." började Hermione och Ron började gripas av panik.
"Men, men, men du måste veta! Har du inte ens en gissning om vilken förhäxning det skulle kunna vara!" skrek Ron och han såg ut som om han hade sett en enorm spindel.
"Ah, chilla Weasly! Han är inte döende!" skrek Draco åt honom och gick fram till mig och började titta på ärret. Plötsligt förändrades hans ögon och rädsla visades.
"Det är en... en..."
"Ros" avslutade jag åt honom.
"Ehm, Granger. Detta är inte en förhäxning" sade Draco med skakig röst. Hermione gick fram och ställde sig bredvid Draco.
"Uhu? Vad är det då?" frågade hon med sarkasm i rösten.
"Det är en förbannelse. Väldigt ovanilg och väldigt förbjuden"
"Hur vet du det?"
"Jag har sett den innan..." och det fick Hermione att stelna till. Det betydde att hon trodde på honom.
"Berätta" sade hon med en kall röst.
"Uhmm, jag kommer inte ihåg vad den heter... och för den delen så går det inte att ta bort den..."
"Va!? Ska Harry vara så här alltid!!??" skrek Ron.
"Ron, håll käften!" skrek Hermione på honom och ron satte sig ner knäppt tyst.
"Fortsätt" sade hon.
"Eh, ja. På något sett så ser den här förbannelsen in en bit i fram tiden... Den ser när sexuella möten ska komma..." förklarade Draco och jag kände hur mitt ansikte blev varmt. "och den här förbannelsen lägger ut svarta rosor när det kommer att inträffa. Om nu, Harry, skulle känna något starkare än bara lust så märker förbannelsen honom..." fortsatte Draco, men han väntade på att någon skulle reagera och självklart var Hermione först.
"Ehmm... Det låter inte så farligt... Förutom då att Harry måste märkas så hemsk varje gång han...
"Nej... Du missförstår! När han väl är märkt så är han märkt!"
"Malfoy, jag förstår inte riktigt"
"Han är fast med att dela allt med den personen"
"Så... du menar att han kommer vara kär i en person förevigt?" det var Ron som ställde frågan och det verkade som att han äntligen hade samlat sig.
"Ehmm, ja..." svarade Draco tyst och tittade ner i golvet.
"Draco... Vem är det?" sade Hermione strängt.
"Fråga Harry! Jag är inte hundra procent säker..." sade han nervöst och Hermione gick ännu längre fram till mig. "Sitt upp" sade hon precis som om hon gav mig en order till mig. Jag satte mig upp lydigt och svalde tungt.
"Nu, Harry... Vill du vara snäll och berätta vem det är som du ska dela detta ödet med?" sade hon mjukt och jag kände hur jag verkligen började skämmas. Jag tittade från Hermione till Draco. Han hade ett litet blygt leende på hans mjuka fylliga läppar. De gråa ögonen såg nästan silvriga ut och dem glänste i ljuset som kom ifrån fönstret. Håret såg mjukt ut och han hade kammat luggen så att han inte fick den i ögonen. Jag kände hur jag bara ville stryka min hand igenom det och röra vid hans läppar...
"Harry?" sade Hermione och jag vände tillbaka mitt ansikte och såg henne i ögonen.
"Draco Malfoy..." viskade jag tyst och började krypa ner under täcket för att försvinna ifrån världen och kanske bli en fisk, men Hermione var snabbare. Hon slet av täcket så att jag bara låg i underkläder eftersom att jag hade dragit av mig tröjan innan. Det kändes kallt och lite skämmigt.
"Harry James Potter..." började hon lugnt. "Vad fan har flugit i dig!?" skrek hon till sist.
"Ey! Vad är ditt problem smustsskalle? Svartsjuk?" sade Draco med ett flin på läpparna.
"Du skulle bara våga kalla mig det där igen!" skrek hon åt Malfoy. Ron ställde sig upp och gick i mellan och tittade på mig.
"Harry... Sen när blev du gay? frågade han osäkert. Jag himlade med ögonen. Så typiskt Ron att fråga.
"Sen detta hände..." svarade jag och Ron verkade slappna av när jag sade det. Ron vände sig mot Hermione.
"Du vet... Detta kanske inte är så dumt ändå..."
"Va!? Vad är det för fel på dig Ron!?"
"Ehm... Inget... Det är bara det att Malfoy skulle aldrig skada Harry för att Harry älskar honom... och om han skulle göra det så skulle du ha tagit koll på honom... eller hur?" förklarade han för Hermione och när han sade det lät han faktiskt smartare än Hermione. Hon nickade bara och såg att hon skämdes lite.
"Kom så går vi innan du får ett utbrott igen. Ses snart, Harry" och med det gick dem iväg. Jag och Draco var kvar, ensamma.
"Jag... ehm..." började jag långsamt, men Draco avbröt mig.
"Det är lugnt. Vi kanske kan... Ja, varför inte försöka?" sade Draco lite osäkert. Jag sken upp och satte på mig ett lurt leende.
"Uhu? Draco Malfoy i ett förhållande med 'pojken som överlevde'?"
"Åh, håll käften, Potter!" sade han surt och jag bara flinade mer. Utan att tänka mig för, ställde jag mig upp, fortfarande i bara underkläder, drog honom intill mig och kysste honom. Hans läppar var mjuka och varma. En av mina händer klättrade upp till hans hår och strök det mellan fingertopparna. Han började göra små ljud som fick mig att hålla om honom hårdare. Dracos magiska händer strök min bara rygg och jag fick gåshud. Allt var så underbart, nästan som att sväva på rosa moln... tills vi hörde någon harkla och vi båda avbröt kyssen och vände oss mot ingången. Pomfrey stod och iakttog oss med en irriterad blick och mitt ansikte stekte. Jag vände mig mot Draco igen och borrade ner mitt ansikte i hans kappa och Draco välkomnade med att hålla om mig.
"Ja, Madam Pomefrey?"
"Mr Malfoy, du kan väl få på Potter lite kläder och ta hand om honom. Han får lov att gå" sade hon och gick sin väg. Så fort hon var borta lyfte jag mitt ansikte mot Draco och log. Draco flinade och tog min hand och gick mot garderoben där mina trasiga kläder hängde. Dem fick duga att ha på väg till Gryffindors elevhem...
Da da da dam! X)

MEEEER

Meeeeeeer nu snälla

Jag fattar ingenting typ. Kan någon förklara?? Men jättebra mer!!

//DÖR.


Drarry är så fint att jag kvävs.

"The Power Of Drarry!" ♥

( Maa's profilbild. :33 )

Hehe tack nu fattar jag!! Och du skriver så OTROLIGT bra!!

Åh, du har en så fantastisk fantasi!^^
Sjukt bra =D