Rollspel, från olika världar

Cassian såg på Robin och märkte att något var fel men sa inget. Det var inte hans sak. Han såg på Jezebel som öppnade ögonen och log mot dem

Jezebel såg på Robin och log
"Du behöver inte låta så överraskad?" skrattade han "Vill du bli av med mig eller?" sa han och log lite roat och kände sig gladare än han kunde minnas på flera år, men såg sen på Robin
"Varför ser du ut som om livet är slut?" sa han och såg på Robin

Robin tittade upp.
"För att mitt är det."mumlade han och kände hur Marian stelnade till.
"Det där var inget roligt skämt, Robin."sade hon allvarligt och han såg allvarligt på Jezebel. "Jag är glad att ni lever, allihop men jag kommer inte att slippa tillbaka till min värld igen."svarade han och drog upp dolken. "Den här ska jag lägga genom Voldemorts hjärta och på samma gång som jag gör det så dör jag."

Jezebel satte sig ansträngt upp och bara stirrade på Robin
"Vänta lite nu, hur länge har den där gubben vetat det här?" sa han surt och hade god lust att döda Dumbledore "han kan väll inte bestämma vad vi ska göra? vem har sagt att du måste döda Voldemort? varför kan inte Harry göra det? det är ju ändå hans uppdrag" sa Jezebel lite irriterat

"För att jag är frivillig att göra det och Dumbledore visste det. Jag kan inte se andra människor dö för något, ni kanske inte förstår. Men jag måste göra det och ingen annan, Harry är yngre än mig. Han förtjänar att leva längre än vad jag har gjort." sade Robin och försökte le men det blev mer som en grimas. "Ni alla ska leva ett långt och bra liv och det är det enda jag vill."
"Robin..."började Marian.
"Förlåt, men jag kan inte se någon annan dö då jag kan göra det lika bra."sade Robin och strök bort en tår som ramlade ner från hennes öga. "Det är mitt beslut och jag tänker genomföra det för att rädda liv."

Cassian såg på Jezebel, varför blev han så arg helt plötsligt? Fast han gillade inte att någon bestämde över honom. Cassian gillade inte heller den här planen men han kunde inte göra något för att stoppa den heller

Jezebel hade lust att banka Robin i huvudet, han kan ju inte bara acceptera det!
"Lilla Robin du kan väll inte bara dö för att vi ska leva? seriöst, tror du vi blir tacksamma?" sa han kallt "Det är Harrys uppdrag så varför ska du behöva göra det? jag kunde inte be er döda Alexis bara för att jag är yngre än er! det var mitt uppdrag så sluta spela hjälte nån gång" sa han surt och såg på Robin och sen Marian "Och ska du bara lämna henne? vad hände med att inte slänga bort sitt liv? och du tycker jag är korkad" sa han trött och la sig sedan ner igen när huvudet började snurra

"Snälla Robin, du får inte."bad Marian och Robin ställde sig upp.
"Det är för sent, jag har redan lovat Dumbledore."sade Robin.
"Du får inte lämna mig, inte efter att min far gjorde det och du har ju lovar mig att du ska gifta dig med mig."sade Marian snabbt. "Du får inte göra det!"
"Jag måste."
"Nej det måste du inte, jag vet att du inte vill göra det! Så snälla Robin gör det inte för jag älskar dig och jag vill inte att du ska dö! Jag behöver dig, du får inte lämna mig och Christoffer ensamma!"
orden hon sade gick in i Robin och stannade där, hon hade rätt. Han skulle inte kunna göra det, han kunde inte lämna dem. Han kunde inte!
"Lyssna."snyftade Marian och kysste honom. "Den kyssen sade att du måste stanna kvar."
Robin svalde och stängde ögonen.
"Ingen annan kan offra sig."sade han och tittade på Casiian och Jezebel. "Om vi inte får gubben själv att göra det."

Jezebel skrattade lite roat "tog det dig så lång tid att inse det?" sa han roat "jag trodde du skulle fatta tidigare" sa Jezebel lugnt och öppnade ögonen och såg på Cassian som log mot honom "Jag tänker inte dö längre" sa han lugnt och Cassian nickade lättat och Jezebel funderade sen en stund "för mig kan vi gärna offra gubben! frågan är om vi kommer hem utan honom?" sa han fundersamt

Cassian såh lättat på Jezebel och var glad över att han nu ville leva och inte dö
"det glädjerik mig att höra det" sa han och tog hans hand och såg på de andra två "för mig spelar det ingen roll vem som dör så länge det ite är vi! Om det är rektorn eller Harry gör mig det samma! Det här är egentligen deras krig ite vårat!" sa han lugnt