Rollspel, från olika världar

"Ni kan inte döda honom på vilket sätt som helst, den här dolken måste borras genom hans hjärta och på samma gång som det händer så dör personen som gör det." berättade Dumbledore förisktigt och visade en helt och hållet vanlig dolk som han höll i handen. Robin svalde, han visste vad Dumbledore sade åt honom. Han ville att Robin skulle offra sig, för att han skulle kunna offra sig för massvis av andra människor.
Men för första gången tvekade han, han skulle gifta sig med Marian och han hade lovat åt Chrisoffer att han skulle få följa med. För en gångs skull ville han inte göra det, på samma gång som han blev tvungen att göra det. Han svalde hårt och tog dolken i sina händer.
"J-jag gör det."

Jezebel hörde röster långt bort och kände en ovanligt stark smärta i ryggen och hur huvudet bultade och lugnorna värkte. Han slog långsamt upp ögonen och såg en suddig figur över honom och han blinkade några gånger och kände sen glasögonen som las över ögonen och såg Cassian sitta bredvid honom och han log stort
"vad hände?" frågade han med spruken röst

Robin gick sakta tillbaka mot sjukhusflygeln, i bältet låg dolken och tyngde ner honom. Hans huvud höll på att sprängas och benen stretade emot vartenda steg som han tog. Han skulle dö, offra sig själv och aldrig mer se de som han älskade. För första gången var han rädd för döden, han ville inte dö. Han ville inte offra sig, han kunde inte göra det. Men han var tvungen, han hade lovat.
Robin vacklade till i steget och föll ner på golvet med en duns, han brydde sig inte. I stället kröp han ihop bakom en staty och lät tårarna falla ner från ögonen. Han brukade aldrig gråta, men nu kunde han inte låta bli. Han blev allt svagare och svagare hela tiden, murarna rasade och han skulle ge upp.

Cassian såg ner på Jezebel och kände sig genast lättad och han log stort och strök honom över håret
"minns du att du dödade Alexis?" frågade han försiktigt och visste inte hur Jezebel skulle ta det i fall han kom ihåg det men doktorn nickade och Cassian log "efter det svimade du, Alexis förgiftade dig och jag trodde du skulle dö men Pomfrey botade dig" sa han lättat och strök honom över kinden "hur mår du?" frågade han vänligt och Marian såg på dem och satte sig försikigt på Jezebels säng

Robin strök bort tårarna och satte sig vid fönstret, det blåste kallt från springorna och han slappnade av. Han hade fortfarande några månader kvar med Marian och hon kunde fortfarande ta med sig Christoffer till Nottingham och de andra lgalösa. Han skulle trivas där med Will och speciellt Allan, de var väldigt lika varandra. Robin lutade pannan mot den smala fönsterrutan och stängde ögonen.
"Kom igen nu Robin, ryck upp dig."mumlade han till sig själv ocj försökte ställa sig upp men vacklade endast till igen och föll ner på golvet. Han suckade och satte sig sedan bekvämare, det skulle bli en lång natt.

Jezebel såg på Cassian och slöt ögonen när han rörde honom och kände den där härliga känslan igen och han var lättad över att Alexis var död
"Jag klarar mig, det har varit värre" sa han och hostade till och Cassian gav honom ett glas vatten som han försiktigt drack ur "Tack för att du hjälpte mig" sa Jezebel och tog Cassians hand och log vänligt och såg sen på Marian
"Vart är Robin?" frågade han
"Han skulle prata med Dumbledore, fast han borde vara tillbaka nu" sa hon fundersamt
"Leta upp honom då. du är väll den enda som kan hitta honom utan problem" sa Jezebel lite roat och hon log och nickade innan hon lämnade sjukhusflygeln och Jezebel la huvudet i Cassians knä och slöt nöjt ögonen

Robin hörde steg i korridoren och vände blicken ditåt. Han tittade genast ner då han såg att det var Marian som oroligt kom fram till honom.
"Robin, vad är det?"frågade hon och satte sig bredvid honom. Robin skakade på huvudet.
"inget, jag ville vara ensam bara."svarade han lågt.
"Du ljuger, dina ögon är röda och du har tårar i dem. Vad sade Dumbledore egentligen?"frågade Marian oc strök hans kind. Robin skakade på huvudet.
"Det var inget."sade Robin och ställde sig upp. "Bäst vi går till sjukhuslygeln."
"Jezebel har vaknat."sade Marian och tog Robins hand.
"Bra."mumlade han och började gå mot sjukhusflygeln.

Cassian såg ner på Jezebel och kände sig riktigt glad över att han levde och han funderade på om han skulle berätta för honom men bestämde sig för att vänta tills han var frisk i alla fall, men han strök honom över håret
"jag är glad att du lever Jezebel" sa han vänligt

Jezebel öppnade inte ögonen utan bara tänkte, Alexis var faktiskt död men frågan var om de var döda i deras världar med eller bara här? han undrade vad som i så fall hände i deras världar nu när de var döda eller ja om de var döda? han log lite sen
"Jag är också glad att jag lever, för första gången" sa han lågt till Cassian

Robin och Marian kom in i sjukhusflygeln och satte sig i sängen bredvid Jezebels.
"Du lever."sade Robin och försökte låta munter men hans röst skar sig. Marian tittade undrande på honom men han ignorerade blicken. han skulle inte kunna se henne i ögonen längre, kanske han skulle säga åt henne att åka hem och att allting bara varit ett misstag? Då skulle hela hennes liv bli lättare utan honom och hon skulle kanske kunna starta ett liv med Guy i alla fall. Robin svalde hårt och försökte att inte se alldeles för bedrövlig ut.