Rollspel, från olika världar

"Sjukhusflygeln!"sade Robin, "Se till att madam Pomfrey får ta hand om hans sår för en gång skull, mina försvann på bara en natt utan att ens ett märke fanns kvar. Marian, hämta Dumbledore hit och se till att han får hem Guy!"
Robin såg på Cassian och väntade på att han skulle lyfta upp Jezebel, det kunde ju vara bråttom!

Cassian såg tvivelaktigt på Robin men nickade sedan
"jag ska se om jag får tag på Dumbledore" sa han och lyfte försiktigt upp Jezebel som inte reagerade alls och Cassian gick så fort han kunde upp mot slottet, de elever som Var vakna såg konstigt på honom men han igronerade dem och gick upp mot sjukhusflygeln och väckte Pomfrey
"vad har hänt" sa hon förskräckt
"strunta i det hjälp honom bara, han har blivit förgiftad av det här" sa han och räckte fram burken och hon slog händerna för munnen och Cassian förstod hur allvarligt det var, hon började genast rusa och hämta massa grejer och Cassian satte sig på sängen bredvid och såg på Jezebel som knappt verkade andas. Dörrarna slogs upp och Dumbledore kom in
"vad hände?" frågade han
"Jezebel dödade Alexis som har förgifta honom. Robin och Marian vill ha din hjälp i skogen" sa han utan att se på rektorn
"jag kommer snart tillbaka" sa han och lämnade rummet och Cassian visste inte vad han skulle göra

Robin såg Dumbledore komma och såg på dem båda.
"Bra, jag tror att Cassian behöver ert stöd i sjukhusflygeln."sade han och Robin nickade innan han tog Marians hand och de började gå upp mot slottet. Han kände sig en aning generad, egentligen så borde han varit orolig över ifall det hände något med Jezebel men det var han inte.
"Vi kan egentligen inte göra så mycket."sade Marian då de steg in i hallen. Robin skakade på huvudet.
"Nej, jag vet."svarade han och suckade. "Jag önskade att vi aldrig kommit hit."
"Varför det?"frågade Marian.
"Då skulle aldrig något av det här ha hänt."
"Du friade ju, var inte det en bra sak?"envisades Marian och Robin log.
"Jo, det förstås."svarade han och stannade utanför sjukhusflygeln. "Lyssna..."
Han kysste Marian och hon såg frågande på honom.
"Den berättade hur mycket jag älskar dig."viskade han och Marian himlade med ögonen och knuffade sedan upp dörrarna till sjukhusflygeln.
"Hur mår han?"frågade hon allvarligt.

Cassian såg på Pomfrey som blandade medicin, sprutade in dem, fixade med salvor och hon hällde i något i Jezebels mun, Cassian tvingade sig själv lita på henne även om han egentligen hade sätt någon han visste något om skulle ta hand om Jezebel men han hade inget val. Cassian märkte inte att Robin och Marian kom in i rummet förens Marian pratade
"jag vet inte och Pomfrey verkar oroad" sa han och drog upp knäna till hakan "jag borde inte släppt iväg honom" sa han lågt

"Det är inte ditt fel."tröstade Marian honom och satte sig bredvid honom med en arm om hans axlar. Robin stod stelt och tittade på dem, han hade ingenting att säga. Han var inte bra på att trösta, han kunde krama om folk som var ledsna och sedan kunde han inte mer och han hade ingen lust att krama om Cassian. Marian fick ta hand om den biten.
Plötsligt kom Dumbledore infarande och såg på var och en av dem innan han såg på madam Pomfrey.
"Vad är der för gift?"frågade han av henne.

Cassian såg på Marian "jo det är mitt fel! Jag skulle beskydda honom och det gick ju bra!" sa han sorgset "jag borde tänkt på att Alexis kunde förgifta honom" sa han och stirrade på Jezebel som såg ut som en ängel och om Pomfrey inte botar honom blir han också en. Pomfrey såg inte upp från Jezebel som hon studerade puls och andning
"det är ovanligt, det heter Yurikoli och det var Delilah som uppfann det och i vår värld är det inte lägligt eftersom det bryter ner personen, först lugnorna, sen hjärtat och sist hjärnan" sa hon och Cassian visste inte vad han skulle säga "kan du bota honom?" frågade han lågt
"med lite tur kan jag det!" var allt hon svarade och Cassian stirrade ner i golvet

Marian tittade bönande på Robin för hjälp, han suckade och tittade upp i taket.
"Det fanns inget som vi kunde ha gjort, Cassian."sade Robin och studerade Jezebel. "Han skulle ha gjort det fast vi hade sagt något och han kommer att klara sig. Magi är ett overkligt ting som kan göra mycket."
"Robin, kommer du med mig till kontoret?"sade Dumbledore allvarligt, det var mer som en befallning än en fråga. Marian gjorde ansats att ställa sig upp. "Bara Hood."
"Varför får inte Marian följa med?"frågade Robin misstänksamt.
"Jag tror att hon gör mer nytta här."svarade Dumbledore och lade en hand på Robins rygg och ledde ut honom ur sjukhusflygeln.

Cassian såg på dem och visste inte vad han skulle säga, vad de än sa så ansåg han att det var hans fel. Han kunde hindrat Jezebel på något sätt, om han dör vet han inte vad han skall göra. Han följde Robin och Dumbledore när de försvann och stirrade sedan på Jezebel som hade hostat till men nu låg helt stilla och Cassian villa kasta något men bara stirrade på sina händer

Robin följde tyst efter Dumbledore till hans kontor, där det var tyst och stilla. Han satte sig tungt ner på stolen framför skrivbordet och väntade på att Dumbledore skulle börja tala.
"Handlar det här om Voldemort?"frågade Robin och lutade huvudet mot sin ena hand.
"Bland annat."svarade Dumbledore medan han satte sig.
"Berätta då."
"Han kommer att återvända innan skolterminen är slut, så jag vill att ni förbereder er ordentligt och får med så mycket information om honom som möjligt."
"Det är ganska svårt nu, vi alla är ganska nere för tillfället och varför tar du bara inte själv hand om honom då du är den bästa trollkarlen i världen?"frågade Robin, nu först hade den frådan gått upp för honom.
"Det är inte min strid att ta hand om." svarade Dumbledore lätt. "Men tillbaka till det allvarliga, det här kommer att komma som en chock för dig och du ska veta att jag inte kan berätta det för de andra än eftersom de inte är lika starka som du."
"Vad är det?"frågade Robin allvarligt.
"En av er måste offra sitt liv för att Voldemort ska kunna dö."

Cassian gick fram till Jezebels säng och satte si på kanten och tog hans hand
"snälla Jezebel vakna" bad han och strök honom över håret och hoppades att han skulle vakna. Det var inte rättvist om han skall dö nu når han ville leva. Marian såg på dem
"du älskar honom eller hur?" frågade hon försiktigt och Cassian såg på henne
"mm jag antar det" sa han tyst och såg ner på Jezebel som rörde lite på sig
"vet han om det?" frågade hon
"nej, och jag vet inte om han ens anar något. Jag vill inte säga något och förstöra vår vänskap. Jezebel är lite speciell så han vet inte hur han ska hantera andra känslor än hat och just nu vill jag inte förvirra honom mer" sa han och stirrade ut genom fönstret