Jag vet att du aldrig lämnar mig. [SV]

FREEEEEEEEEEEEEEED

MEER!!!

Kul att ni gillar den!
Kort kapitel igen..
--------------------------------------------
Kapitel 12 -

Där står dom och kollar på mig, med sina elaka flin och vita ansikten. Lucius och Narcissa Malfoy.
Avskum, tänker jag.
"Hej på dig, Weasley", fräser Lucius.
"Malfoy", säger jag, och jag hör hur hatisk jag låter.
"Något som hänt, Weasley? Har något mystiskt försvunnit?", säger Lucius och hånler. Narcissa står bredvid honom och ler. Hennes blick far hela tiden mellan mig och Lucius.
"Vad har du gjort?", säger jag argt.
"Haha, jag har inte gjort någonting alls.", svarar Lucius.
Och vad menar han med det?
"Vad menar du Malfoy?, frågar jag, fortfarande argt.
"Mörkrets Herre, kommer resa sig igen", säger Lucius, och han ser alldeles för road ut.
Lord Vol... han-som-inte-får-nämnas-vid-namn? Men.. han dog ju i slaget på Hogwarts?
"Omöjligt", säger jag och kollar chockat på Malfoys.
"I sinom tid... i sinom tid" säger Lucius innan han och Narcissa vänder på lacken och försvinner ut.
Om Han ska resa sig igen, vad händer då med verkligheten? Och han dog ju? Tänk om...
Tänk om Han har gjort fler horocruxer..
Nej... nej.. NEJ.
Det här får inte hända. Jag måste kontakta Harry nu.. nu direkt.. Snälla var inte försvunnen, snälla, snälla, snälla?

shiiiiit vad spännane !!! meeeer

gud vad spännande ;o

meeer

Nej, jag som trodde det var Fred

Ny läsare. Älskar den!!!!!!!!!! LÄÄÄNGTAR till nästa kapitel!!!!!!!!!!! Gråter nästan efter varje kap, hur kan du göra så att det känns så verkligt?

ellerhur?! jag fattar heller inte det♥

tack allihopa, jag blir riktigt riktigt glad när ni gillar den och kommenterar vad ni tycker!
------------------------------------------------------------------------

Kapitel 13 -

Hur får jag tag på Harry på snabbast möjliga sett?
Jag springer runt i huset och letar efter en uggla.
Harry är inte så långt bort, hittar inte ugglan honom kommer den ju tillbaka.
Efter ett bra tag av springande hittar jag Piggelin som sitter och kurar i ett hörn, jag skyndar mig och skriver ett brev till Harry där det står,
"Harry, skynda dig till Kråkboet, nödsituation! Allt kommer försvinna! Jag skojar inte med dig, Harry! Fort!"
Jag fäster brevet vid Piggelins fot och skickar ut honom genom fönstret.
Utanför fönstret ser det ut som att en storm är påväg. Mörka moln tornar upp sig på himlen, vinden yr runt träden och löven prasslar i takt med varandra.
Jag känner igen känslan jag har nu. Jag har känt den förut, bara en gång förut, men den är så stark och originell så det går inte att missta sig.
Den här känslan hade jag den dagen... den dagen min bror dog, den dagen Lupin och Tonks dog, den dagen kriget på Hogwarts bröt ut. Den dagen, då allt för många goda människor dog i kampen mot att stoppa dom onda. Det var även den dagen Voldemort dog. Voldemort, mörkrets herre som vi alla trodde var död, som nu Malfoys säger ska komma tillbaka.
Klarar vi allt en gång till, utan dom vackra människor som redan är borta?
Vad ska hända den här gången, hur många goda personers liv ska behöva slockna?
Jag kommer på mig själv med att gråta. Tårarna strömmar ner för mina kinder, och jag gör ingenting för att stoppa dom. Det är tårar av ilska, undertryckt sorg, oro för vad som ska komma och kärlek.
Känslor strömmar ur mina ögon och jag bara står och kollar ut genom fönstret.
Han ska aldrig segra. Dom ska inte ha dött förgäves. Ingenting ska ha hänt förgäves.
Jag står bara här och kollar ut genom fönstret. Väntar på att Piggelin ska komma tillbaka med ett svar från Harry.
Vart är den där långsamma ugglan?, hinner jag tänka innan jag ser honom komma inflygande på avstånd. Jag hoppas så innerligt att han har ett brev från Harry runt foten.
Piggelin landar fint på fönsterbrädan och jag tar loss lappen från foten. Först läser jag det jag skrev, sedan vänder jag på lappen för att se vad Harry svarade.
Jag tror inte mina ögon... jag måste leva i en mardröm.