vampyren på hogwarts[SV]

okej, jag kanske överdrev lite, men jag har sett många ff:s där du kommenterat negatvit, och du skriver inte riktigt varför du tycker den är tråkig. kritik innebär att du skriver tex: den var bra men jag tycker den var lite tråkig. du skulle kunna göra såhär....
okej?

den är ju jättebra!

den var jätte bra super bra och okej

Hörru nilla10, om "nån" skriver att denhär ff:n är tråkig betyder det inte att den är det.
Den-är-JÄTTEBRA!
Och jag MENAR det!

Jag tycker att den är väldigt bra. Men såklart måste man respektera att alla tycker olika,men man kan ge kritik på olika sätt. Tänk så här om du har tappat lusten: Det är jätte många som vill läsa min ff, jag fortsätter för dem eller något i den stilen. Jag vill skulle bli jätteglad om det kom en fortsättning!

hejsan allihopa ledsen att det tog så lång tid sen jag skrev sist men nu kommer det mer. jag mår inte så bra just nu blev retad av klassen idag så jag kanske stannar hemma från skolan imorgon men bara kanske.
------------------------------------------------------------
kapitel 6: Vladmir.

SIANNAS PERSPEKTIV:
Jag sprang tillbaka mot Hogwarts när jag hörde ett: KRACK!!! och jag stannade till och såg mig omkring "ingen där" tänkte jag.

Men då rörde sig någonting i buskarna och en blek man klev fram, han hade guldiga ögon och han var blek och hade svart rufsigt hår, han log vänligt mot mig och gick mot mig. jag var säker på att han är en vampyr.
- Hej jag heter Vladmir, vad heter du? frågade han.
- Sianna. svarade jag. helt plötsligt så betydde inte simon någoting för mig som jag förut trodde jag var förälskad i. Nu fanns bara Vladmir för mig, bara jag och han. Suck!! vad han var vacker.

VLADMIRS PERSPEKTIV:
Jag hade precis druckit klart hjorten när jag såg en figur springa förbi, det var en tjej, en vampyrtjej av döma hur snabbt hon sprang. jag följde efter henne och tog en kvist och bröt den i två delar så att hon skulle stanna: KRACK!!! hon tvärstannade och såg sig omkring. jag gick fram ur busken jag var bakom och studerade henne.

Vad vacker hon var, guldiga ögon, blont långt hår, slank och smidig kropp, blek hud och fylliga läppar i sitt runda vackra ansikte. Gud vad söt hon var! jag kände mig stört förälskad i henne.

Jag började gå fram mot henne och presentarde mig:
- Hej jag heter Vladmir, vad heter du? Frågade jag.
- Sianna. Svarade hon och fick en drömmade blick och ett leende lekte på Hennes vackra, söta, kyssvänliga läppar.

Vi gick mot varandra och tog varandra i händerna och log mot varandra och tittade varandra djupt i ögonen.
- Jag älskar dig. Utbrast jag.
- Jag... jag älskar dig. svarade hon.

jag log lyckligt och jag böjde mig fram och våra läppar möttes i en kyss, hon besvarade kyssen och det kändes fantastiskt. Hon var min bara min och jag var hennes bara hennes.

SIANNAS PERSPEKTIV:
Våra läppar möttes i en kyss och jag besvarade den och det kändes som om vi höll på i timmar så fantastiskt kändes det. Jag var fullkomligt lycklig och jag älskade honom så mycket.

Åååååh!
Vad bra!
Meeeeeeeeeeeeer!

Hihi Bra!! MEER!! *bevakar*

bara för att jag är så snäll får ni ett kapitel till!
------------------------------------------------------------
kapitel 7: Längtan och smärta.

SIANNAS PERSPEKTIV:
jag öppnade ögonen som jag hade stängt och såg solen gå upp för himmelen.
"å nej jag måste tillbaka innan dom märker något" tänkte jag och avbröt kyssen. Vladmir tittade fövånat och lite sorgset på mig så jag började förklara att jag gick på hogwart och måste dit med mera.
- Snälla möt mig här klockan 3 i eftermiddag. Då jag inte har några lektioner resten av dagen. snälla! bad jag.
- Okej, jag lovar. svarade Vladmir. det fanns en innebörd i orden som tydde på att han talade sanning så jag trodde honom.
- Vad bra. Vi ses sen. sa jag.
- Hejdå Sianna.
- Hejdå Vladmir. svarade jag

jag började springa mot Hogwarts och jag kom fram precis i rättan tid och satte mig i sägen medan dom andra vaknade.
- Godmorgon Sianna, Sa Sanna och gäspade stort.
- Godmorgon Sanna, Svarade jag.
- Ska vi gå ner till frukosten? Frågade Sanna.
- Visst, svarade jag.

Vi gick tillsammans ner till uppehållsrummet och jag fick anstränga mig så att jag inte gick ner i vampyr fart utan i människofart. Det gick väldigt bra. Simon satt och väntade på oss och sken upp när han såg oss komma.
- Ska vi gå? Frågade han oss.
- Gärna. svarade jag och Sanna i munnen på varandra.

När vi kom ner till stora salen med frukosten så satte vi oss och Sanna och Simon högg in på maten. Medan jag tog en macka. jag tog en tugga, det smakade jord. Usch vad äkligt men jag bet ihop och fortsatte att äta mackan för att inte verka konstig.

Sen hade vi lektioner men jag lyssnade knappt för jag tänkte bara på Vladmir. "åh Vladmir vad jag längtar." Tänkte jag.

SIMONS PERSPEKTIV:
Det var något konstigt med Sianna för hon pratade knappt under hela dagen hon såg ut att drömma om någt eller någon och jag började bli riktigt nyfiken.

Jag gick i koridoren på väg tillbaka till uppehållsrummet där Sanna och Sianna väntade. Jag sa lösenordet och gick in.

Då såg jag Sanna som satt och stirrade in i brasan och Sianna som satt i en fotölj med det där drömmande ansiktet igen. Och hörde jag henne mumla:
- Vladmir, åh Vladmir vad jag längtar...
Det kändes som om blixten slog ner i mig och hjärtat stannade upp och gick i tusen bitar.

Jag vände om och sprang ut ur uppehållsrummet och ut till koridorerna och jag sjönk ner med ryggen mot väggen och började gråta. Jag som älskade henne och så var hon inte kär i mig utan i någon annan.

Jag kände mig så olycklig, så ensam och med ett stort hål i hela mig. Jag ville bara slita upp bröstet och rycka ut hjärtat och dö. Jag ville inte leva mer.

ohh jättebra! den har blivit ÄNNU bättre än förut!
fast... det gick lite fort det där med Vladmir och Siannas kärlek...