Dottern [SV]

meer !

så bra ! Meeer

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Och resan fortsätter... tack för att ni läser och kommenterar! =D
_______________________________________

Hermione såg sig omkring i rummet, och skakade sedan på huvudet.
"Dementorer är ett magiskt väsen. De lever på förtvivlan och hopp, suger alla lyckliga tankar, minnen och känslor ur en människa tills det bara finns mörker kvar. Och om de får chansen så kysser de en, det kallas dementorkyssen. Då suger de ut själen på en."
"Är det vad jag gör? Suger själen ur människor?" sa London förfärat och slog händerna för munnen. Därefter gled hennes blick ner till magen. Själslukare. Var hamnade själarna? I magen, eller var?
"Jag vet inte säkert, men det låter så", sa Hermione oroligt. "Fast jag fattar bara inte hur det kan ha blivit så... det är så mycket som är outrett..."
"Outrett?" Hermione suckade.
"Ja, outrett. Jag måste också be om ursäkt för att jag inte behöll dig och själv uppfostrade dig, men du förstår, jag var väldigt väldigt ung när jag fick dig. Jag gick fortfarande i skolan, och tja... Den magiska världen har sin egen historia. En av mina bästa vänner då och nu är en legend i vår värld, för han störtade Lord Voldemort, mörkrets herre och den ondaste människa som någonsin har levt. Harry Potter var förutbestämd att bli den som övervann Voldemort, och jag slogs vid hans sida. Ron också, min man. Du föddes mitt under ett gynnande trollkarlskrig och det var dels för att skydda dig, och dels för att jag var tvungen att göra min plikt mot trollkarlssamhället som jag lät lämna bort dig."
Det lät så otroligt. Så osannolikt. London stirrade tveksamt på Hermione.
"Någon gång ska jag berätta allt", lovade hon leende. "Det är en spännande historia."
"Det tvivlar jag inte på", mumlade London. "Pappa då? Vem var han?"
Hermione log roat.
"Din pappa var en av Lord Voldemorts anhängare."
"Va? Men… men sa du inte att Voldemort var ond?”
”Jo.” London kände sig plötsligt kall inombords. ”Men Draco var aldrig ond. Han kom från en familj med onda trollkarlar, och hade inget annat val än att följa i sin fars fotspår som Dödsätare. Innerst inne var han alltid snäll.”
”Exakt vad är en dödsätare?”
”En trollkarl eller häxa som lydde under Voldemort. När han blev officiellt en av dem, slutade vi träffas. Du förstår, det Voldemort alltid hatade och kämpade mot var mugglarfödda trollkarlar och häxor. En mugglare är en vanlig, ickemagisk människa, och en mugglarfödd är en människa som föds i en mugglarfamilj men ändå har magiska krafter. Vissa renblodiga häxor och trollkarlar anser dem mindre värda, och inte värda att leva i trollkarlssamhället. Jag är mugglarfödd.”
London kämpade för att förstå.
”Så du menar… att Draco- min pappa- jobbade för en som hatade såna som du?”
”Japp. Men på tal om din pappa, så misstänker jag att han döljer något. Till och med för mig. Du förstår, jag har ingen aning om hur jag blev gravid.”
London tittade ner i golvet. Vadå, nu kunde väl Hermione inte mena allvar? En vuxen trebarnsmamma som inte visste hur barn blev till? Den brunhåriga kvinnan framför henne skrattade till. ”Jag menar att det inte gick till på det vanliga sättet. Draco verkade vara rädd för att till och med kyssa mig, jag har alltid undrat varför.”

I nästan två timmar satt de i vardagsrummet, mor och dotter, och delade med sig av sina liv med varandra. London berättade lite om vilken skola hon gick i, hur det gick för henne där, om mr och mrs Wright och så vidare. Hermione i sin tur berättade att hon jobbade på något som hette Trolldomsministeriet, på Avdelningen för upprätthållande av magisk lag och ordning. Långsamt fick London inblick i den värld där hon egentligen hörde hemma, hon kände det djupt inom sig: det existerade verkligen saker som Hogwarts; slottet där unga häxor och trollkarlar gick i skola, och Trolldomsministeriet; som gjorde allt från att jobba för att behålla trollkarlsvärlden hemlig för ”mugglarna” till att hålla rättegångar och sända kriminella till det hemska fängelset, Azkaban. Hermiones man jobbade som Auror, en som jagade och fångade in onda häxor och trollkarlar.
Men efter att ha fått sin pappas för och efternamn ursäktade London sig och gick, med löften om att komma tillbaka. Det var ett löfte som hon gärna gav

jätte bra! verkligen! mer!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

meer det är jätte bra

__________________________________________________
Draco Malfoy In My Heart ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Go Slytherin!!!! ♥

längtar

Ohh!!! spännande!! :'D

precis det är såååååå spännande.