Den fortsatta resan - Pirater! PRS Medi Vidomina

John skrattade med henne. Det var trevligt. Alltihop. Dansen, musiken, sällskapet, att de äntligen var i land och kunde samla krafterna.
John drömde sig bort i tankarna- tänk om han kunde få ta med sig Elodie på deras äventyr? Han var säker på att hon skulle gilla det. Tanken att vara ifrån henne var inte lika trevlig. Han ville ha henne sig med. Han var tvungen att ta reda på om hon ville vara med honom. Med på skeppet och resorna.
När låten avslutades lade John en försiktig hand om Elodies rygg. "Ska vi sätta oss till bords- så får jag presentera dig för min besättning? Där kan jag berätta historier för dig. Som du säkert vill höra och ska roas av." John nickade åt samma bord som Kiliah och Ethan satt vid.

Hon hade lätt att föra sig i dansen och hon kunde inte låta bli att skratta. Vanligtvis brukade hon inte dansa så här, inte till sådan här musik och det var så... befriande. När musiken slutade så blickade hon på honom med gnistrande ögon och hon nickade. Kunde knappt få fram några ord just då och to fattade tag om hans hand. Smekte med tummen över hans handrygg. Sedan över hans fingrar och hon blickade återigen upp på hans ansikte.
"Åh ja låt oss." Viskade hon och sneglade mot de båda med ett stort leende.
"Åh kan du rekomendera något? Jag åt för några timmar sedan och jag ville inte äta middag hos min vän. Ville göra er sällskap."

"Det här är Elodie. Hon är vår gäst ikväll.", sa John åt de andra vid bordet när de stannat vid sällskapet. John tittade på sina vänner innan han till sist landade med blicken på Elodie igen. "Jambalayan är väldigt god. Den kommer du att gilla." John nickade och log så att de gulnade tänderna syntes. "Här, slå dig ner." Ethan flyttade på sig för att göra plats åt Elodie vid bordet hon med. De andra piraterna tittade med nyfikna blickar åt hennes håll. Det hade varit tydligt att Elodie var viktig för kaptenen.

Eloide log bara mjukt mot dem och slog sig ned och nickade åt Kiliah med en frågande blick. Kvinnan såg lite blek ut och hon lade huvudet på sned.
"Ursäkta mig miss. Men mår ni bra? Ni ser lite blek ut."

Kiliah log mjukt och skrattade sedan.
"Jag har legat i sängen hela dagen. jag kan vara sjuk fortfarande men min make vill att jag är här." Hon såg på Ethan och log sedan.
"Mår jag sämre så lovar jag att vila mera. Jag måste ta hand om skeppet och mina barn."

"Det här är Kiliah. Hon är gift med Ethan.", förklarade John när han hörde deras interaktion. Ethan nickade åt Elodie i en hälsning. "Trevligt. Vad för er till Nassau? Din dialekt.. Jag anar att du är från Frankrike?", frågade Ethan.
Han vände sig sedan till Kiliah och strök tröstande hennes rygg. Hoppades på att hon snart skulle känna sig bättre.

"Oh ni är gift. Det var inte min mening att förnärma er." Hon log ömt och nickade mot Ethan.
"Ett gott öra ni hör. Jag är här för affärer. Min far blev en affärsman i gamla dar så jag tog hans mantel när han dog." Hon log och såg mot John.
"Men att jag fann en sådan ståtlig herre är mig en gåta."

Ethan skrattade bara åt Elodies förklaring. Var ju någonstans lite roligt ifall hon försökt gjort ett närmande på Kiliah. Han klandrade i sådana fall henne inte.
"Affärer? Vaddå för slags affärer?", frågade Ethan och smakade av ölen på bordet.
John höjde gillande på ögonbrynen när han trodde att det handlade om honom. Han lade gillande en hand om Elodies axlar och drog henne mot sig i en omfamning. "Vill damen ha något att dricka?"

"Åh lite affärer. Sälja saker. " Hon föll in i Johns famn med ett förtjust skratt och såg upp.
"Vin. Det skulle sitta så bra." Hon nickade sedan.
"John kanske vill avslöja vem min far var?" Hon log sedan ömt.
"Han får tillåtelse att göra det..."

Ethan nickade. Undrade ändå vad exakt det var. Var det dyrbara saker? Var de av värde? För sådana som dem?
Men innan han skulle spekulera vidare på det, så tog John till orda. Elodies far- Maurice L' Olonais!
Alla vid bordet flämtade till. John tyckte sig se en av de sätta i halsen och hostade. "Kaptenen?", frågade någon längre bort. John teg och såg på de andra med ett flin på läpparna. Han såg mot Elodie sedan igen. "Ja, kapten Maurice. Jag fick aldrig äran att träffa honom själv. Men jag har hört gott om honom."

Hon kunde inte hålla sig för ett lättsamt skratt och nickade.
"Jag hör att min älskade far var omtalad även här." Hon skakade på huvudet och såg upp.
"Om han kunde höra er nu. Oh han skulle ha det så roligt med er." Sa hon och nickade.
"Han avslutade sitt piratliv när han träffade mor. Istället ägnade han sig åt hederliga affärer. Så han kunde försörja sig och sin familj. " Hon log och nickade.