Förändrad värld Lupple & Medi

Hon nickade sakta. "Åh okej." Sa hon och tog sig trevande tillbaka till sitt rum. Hon visste på något sätt att det var hennes rum. Hon tog sig in och tog sig till duschen och började att duscha.

"Bra. " Sa han och såg på honom. "Verkligen. Den andre, hon är ensam och olycklig. Och hon tycker att sällskapsrummet är för kallt och att vi borde fixa till det med färger, filtar, kuddar och tavlor. Det är vad hon önskar sig till sin födelsedag." Sa han och log svagt.

Han såg efter henne och nickade sedan.
"Det borde få färg. Men jag vet vad som krävs för det." Han skakade på huvudet.
"SÅ det är snart dags."

52332K hade duschat och bortade nu ut det vita håret. Hon suckade när hon såg sig själv i spegeln. Hatade att hon hade varit ensam så länge innan hon gick ut från badrummen. Gick tillbaka mot sovrummet och satte sig på sängen.

"Är du redo?" Frågade han och såg på honom.

41413K duschade i lugn och ro. Borstade ut sitt hår och borstade sina tänder och var påväg till sängen när en sköterska klev in för att ge henne annorlunda kläder än hon brukade ha på sig. Hon såg på dem. Nyfiket. "Varför?" Frågade hon och sköterskan log. " Du förstår snart, seså på med dem." Log sköterskan och 41413K tog på sig kläderna och satte sig på sängen.

En sköterska stod utanför 52332K rum och när hon såg henne sitta på sängen så klev hon in med kläder i händerna. "Så ta på dig dessa 52332K." Log hon. De var annorlunda än dem vanliga men de skulle passa henne fantastiskt bra.

Hon såg på kläderna och sken upp. Så hon skulle få ämna sjukhuset? Snabbt bytte hon om och reste sig.
"Jag är klar." sa hon och såg genast gladare ut och såg mot dörren.
"Får man gå ut?"

"SÅ redo som man kan bli."

Theodore såg på sin bror och suckade.
"Vi hämtar dem två dagar innan firandet? Jisses vad du är dålig på att ställa möten." Sa han och skakade på huvudet.
"Hoppas de är söta."

Försiktigt pillade hon med sitt hår och klänningen hon hade på sig. Den var ganska lång med mörkare färger. Men tajt och bekväm. Hon svalde hårt. Nu hände det.

"Snart. Jag säger till." Log sköterskan lugnt.

Rafael såg på sin bror och himlade med ögonen. "Theodore sluta klaga. Jag har skaffat två stycken. Vad spelar det för roll om det är lite sent? Firandet är till vår ära. Om vi så är sena så spelar det ingen roll." Sa han irriterat och klev in genom portarna. "De är söta." Försäkrade han sedan med ett flin på läpparna och började att gå.

"Men vi hyr dem inte. Vi köper dem för att behålla dem." han såg på den stora byggaden och klev in efter sin bror. Han såg de två läkarna och han gav dem en nick.

Hon log stort och såg sedan sitt hår. Spretigt, snabbt borstade hon med handen och såg sedan på sköterskan.


(vad heter de i efternamn?"

(Hart? Låter bra med båda namnen tror jag? När ska tjejerna komma ut? Ska de typ mötas i ett rum eller i korridoren? Alltså att de gå varandra till mötes?)

Rafael såg på sin bror och nickade sakta. " Ja broder. Men jag kommer fortfarande vilja jaga." Mumlade han och nickade lätt åt doktorerna.

Hon reste sig upp från sängen och snurrade en hårslinga runt sitt ena finger och började nervöst att gå runt i cirklar i rummet.

(jag som tänkte min läkare skulle heta Heartz i efternamn. ta typ nobelt namn. xD Bloodthorn kanske?)

"Det är ju klart vi måste. De kommer stå i kontraket."
Han såg på läkarna som bara stod där.

"Välkomna mina härrar." Han sträckte fram handeln.
"Gerhard Heartz." Han nickade sakta.
"Ska vi?"

( Inte det efternamnet, det har ju du redan i din bok la Cour ? )

Rafael stannade till och vände sig mot läkarna. Tog hans hand och kramade den lätt. " Tackar." Log han. "Vi ska." Svarade han och såg mot den andre läkaren som såg på bröderna. "Rikard Klein, till er tjänst." Sa han och gav dem en lätt bugning innan han gestikulerade åt vilket håll de skulle.

(oh ja men det är väl det. Åh ja det lät bra. rikt, flottigt)


Theodore började att gå och såg sig om.
"De är ganska vitt. Inte provat färger?" Sa han och såg mot sin bror.
"Färg är bra för sinnet."

52332K såg på sköterskan.
"Nu?" Frågade hon co visade upp sig.

Gerhard såg på sin klocka igen och öppnade ett konferasrum.
"Här ska vi vara."