Kiss me [LE/JP] [SV]

Wow... bara wow.

Vet inte ens vart jag ska börja, så nöjer mig nog med att säga att du skriver helt fantastiskt och magiskt, och jag suger i mig varje ord av din fanfic som om jag vore en svamp som inte kan få nog.

Längtar till tusen efter nästa kapitel!

Well Lily you ain't gonna die for yourself. Nä men seriöst så blir jag lite ..trygg? eller lugn liksom av att läsa sådant. Fast sedan blir jag ju ledsen också för de borde dö först efter ett långt liv.

Hoppas att du mår bättre nu ang ditt break-up, och att det kommer bli bättre och bättre tills det blir bra igen.

Ny läsare! Så bra!! Du fångar en verkligen från början och du beskriver bra och tydligt så att berättelsen blir riktigt levande!

SÅ. HIMLA. BRA! Jag satt fastklistrad under hela kapitlet, inte en enda gång slet jag blicken från texten. Verkligen grymt!
Blev lite besviken på att det inte blev någon kyss, men herregud - det behövdes inte, för VILKEN JÄKLA STÄMNING.

Älskar hur du skriver och blir helt varm i kroppen av att läsa om Lily och James. Dina beskrivningar är underbara och man kan verkligen känna karaktärernas känslor! Sjukt bra! Längtar jättemycket till nästa kapitel (;

Superbraa!!

Supermegamugglisfantastiskt!!!!!!!

Blev så fantastiskt glad för kommentarerna att jag stressade lite igenom för att få lägga upp ett nytt kapitel! =) Hoppas ni uppskattar när det blir lite snabbare uppdatering. Det kan dock innebära att kvalitén sjunker lite, men jag tror inte det gör jättestor skillnad. Tack ännu en gång för era värmande ord ♥

16


Lily, Haylie och Mary satt på lördagsmorgonen och mös framför den värmande brasan under en filt som de delade på. De hade ätit en ovanligt tidig frukost och passade på att njuta av den lediga tiden tillsammans. Mary berättade om gårdagens straffkommendering som hade inneburit att städa alla flicktoaletter på andra våningen åt Filch.
"Vad gör han ens?" Frågade hon upprört. "Så många straffkommenderingar som han delar ut, så borde det väl täcka alla hans arbetsuppgifter för hela året. Det är ju inte ens som att han delar ut straffkommenderingarna i rättvisans namn. Det räcker att man så mycket som tittar två gånger på hans katt för att han ska se en anledning att bestraffa en. >>Jag såg nog allt hur du täntke äta upp min katt, hundra poängs avdrag och en omgång med piskan skulle sitta på sin plats.<<" Härmade Mary vaktmästaren vilket inte fick bara Lily och Haylie att skratta, men ett gäng fjärdeårselever som satt alldeles intill som verkade ha lyssnat till deras samtal.
"Förlåt för att jag avbryter, Mary, du vet hur mycket jag annars älskar att lyssna när du pratar om Filch, men jag kan inte släppa det. Alltså jag vet att vi redan har pratat om det hela morgonen, men jag kan inte fatta att Lily och James verkligen är vänner!" Utbrast Haylie exalterat.
"Ja, för att du ligger med Sirius Black är väl inget värt att tala om?" Flinade Lily.
"Schh..."
"Lägg ner, ni var knappt en minut ifrån att göra det mitt framför en grupp förstaårselever i uppehållsrummet igår när jag och James kom tillbaka. Jag tror att alla redan vet." Sade Lily. Marys redan stora ögon vidgades och blev plötsligt väldigt dömande medan de såg på Haylie som blev alldeles skär om kinderna.
"Ju förr de lär sig, desto bättre." Log hon.
"Det ni gjorde var 11-år-med-vuxet-sällskap, minst!" Utbrast Lily.
"Man borde kunna ställa in åldergränsen på uppehållsrummet..." Sade Haylie fundersamt och log åt tanken. "Man skulle säkert kunna prata med Tjocka damen."
"Och vad skulle alla första årselever göra då medan du och Sirius gör... barnförbjudna saker?" Frågade Mary.
"Barnförbjudna saker? Mary, vi kan kalla det sex. "
"Jag vet att vi kan kalla det s-e-x, men jag, till skillnad från dig, tänker på barnen." Sade hon och gjorde ett litet knyck på huvudet i riktning mot ett gäng yngre elever.
"Är det inte Gryffindors vassaste tjejliga i soffan?" Tjejerna vände på huvudena samtidgt bakom soffan och mötte Remus Lupin som fick en mörk blick av Haylie. "Och Haylie, såklart. Jag menar det här på det allra bästa sättet, men jag ser dig som en av oss."
"Är du någonsin i ert eget uppehållsrum?" Frågade Remus.
"Jag använder det snarare som en passage för att komma till min säng, men det händer - en gång i månaden, typ."
"Jag fattar inte varför du är i Ravenclaw." Sade Mary. "Eller jo, det gör jag ju. Jag vet ju varför du inte är i Gryffindor... Men du fattar... Det är som Remus säger: du känns verkligen som en av oss."
"Vad pratar ni om?" Sirius, James och Peter hade kommit ner i uppehållsrummet från sovsalen. Alla såg yrvakna ut med håret på ända.
"Varför Haylie inte är i Gryffindor." Sade Haylie om sig själv i tredje person och suckade.
"Ja, Peter här trodde i flera år att du var i vårt elevhem." Sade Sirius och klappade honom hårt på axeln. "Fast han är i och för sig färgblind. De borde faktiskt ha elevhemsvapnet på slipsarna också, för de färgblindas skull."
"Så varför är du inte i Gryffindor då?" Frågade James nyfiket och såg på tjejerna som satt bakåtvända i soffan för att titta på killarna utan att få nackspärr. Mary rätade lite på sig för att berätta den omtalade historien och harklade sig.
"För sex år sedan när Haylie kom till Hogwarts väntade sorteringen på henne, precis som för alla andra förstaårselever som har satt sin fot på Hogwarts. Det är inte alltid alldeles självklart för hatten i vilket elevhem som eleverna tillhör, och Haylie var en av dem. Hatten velade nämligen mellan Ravenclaw och Gryffindor, men var lite mer sugen på att placera henne just i det sistnämnda elevhemmet, men när Haylie fick veta det fick hon panik och bönföll hatten att inte placera henne i det elevhemmet."
"Varför?" Frågade Peter spänt.
"Haylie tyckte att Gryffindors elevhemsvapen såg läskigt ut med lejonet på." Avslutade Mary den korta berättelsen.
"Ni skojar!" Utbrast Sirius och såg ut som om Mary hade berättat att julafton skulle komma tidigt det året. Han såg på Haylie som himlade med ögonen där hon satt.
"Nej, Sirius. Vi skojar inte. Jag var rädd för lejon när jag var elva."
"Men... det är ju inte riktiga lejon?"
"Sirius, jag var elva. Jag hade precis kommit till ett enormt slott med spöken, vaktmästaren Filch och dig där. Självklart skrämde lejon skiten ur mig."
"Redan då var jag livsfarlig." Sade Sirius nöjt. "Nej, ska vi ta och käka lite frukost, grabbar?" Killarna nickade och mumlade lite instämmande, Sirius såg mot tjejerna. "Vill ni också med?"
"Vi har redan ätit frukost." Sade Mary.
"Då ses vi kanske sen." Sade Sirius. "Killar, kommer ni då?"
Lily, Haylie och Mary satte sig till rätta igen.
"Är du fortfarande rädd för lejon?" Frågade Mary lite försiktigt och fick ta emot en hård smäll på armen av Haylie. "Okej, okej, förlåt! Dum fråga!"
"Lily", Lily hoppade till av rädsla när någon plötsligt sagt hennes namn i hennes öra. Den varma andedräkten kittlade henne i nacken och hon vände sig åter om och var nu näsa mot näsa med James. Han log stort. "Jag ska bara äta frukost, sen ses vi här, va?"
"Ses här?"
"Ja. Du och jag ska träna quidditch ju."
"Nej, nej, nej, James! Det var bara på skoj." Sade Lily oroligt och såg sig om efter stöd från sina vänner som plötsligt verkade ha blivit döva.
"Det kommer bli jättekul." Sade James leende. "Vi ses sen." Han kysste henne hastigt på kinden innan han sprang efter sina kompisar mot stora salen och lämnade Lily ensam kvar med Haylie och Mary.
"Oj, här pussas det." Retades Haylie och smackade högt med läpparna.
"Haylie, du vet vad vi ska göra idag, va?" Sade Mary som strålade av lycka.
"Jag tror filmkameran ligger i kofferten. Om vi inte filmar det för vår egen skull, så kommer i alla fall Lilys framtida barn att få sig ett gott skratt." Lily hörde dem dock inte. Allt hon kunde tänka på var hur det brände på hennes kind just där James hade kysst henne.

"Lily, hur gick det? Gråter du?"
"Jag vet inte!" Utbrast Lily förfärat med sprucken läpp och gröna ögon som glänste med tårar . "Thåg du det där?" Läspade Lily.
"Såg vad? Att du gråter eller hur du vurpade med kvasten och krockade med målstolpen? För det såg jag."
"Jag har thå ont, James." Sade hon och gav ifrån sig ett lustigt skratt medan tårarna rann för hennes rosiga kinder.
"Lily, skrattar du?" Frågade James och hans orosveck i pannan byttes ut mot ett leende.
"Jag vet inte." Sade Lily igen och begravde sitt ansikte i sina händer där hon satt i sanden alldeles nedanför målstolpen som hon flugit in i. James satte sig henne närmare nu och strök undan den röda hårmanen ur hennes ansikte.
"Det där var en ordentlig smäll du fick." Sade han och granskade hennes ansikte. Hans fingrar snuddade försiktigt alldeles ovanför hennes vänstra ögonbryn och hon kände hur det stingade till. "Det borde nog Madam Pomfrey titta på."
"Menar du att vi inte thka förthöka ficktha det thälva?" Frågade Lily och såg utmanande på James, effekten blev dock sämre pågrund av läspandet.
"Den här gången är vi nog på samma sida du och jag, fröken Evans." Log han. "Hur känns det i resten av kroppen? Tror du att du kan gå- Oj då!" Lilys näsa började plötsligt rinna rött, och James skyndade sig upp med sin trollstav för att trolla fram en bit papper som hon kunde stoppa i näsan. "Vi ser om du kan resa dig upp, okej?" James som redan satt på huk jämte Lily lade armen om hans nacke så att han kunde ställa henne upp. James gjorde allt för att låta bli att skratta åt Lily som med papper i näsan, sprucken läpp, mascararänder och jacket i pannan, sammanbitet försökte resa sig upp.
"Nej, Lily. Det funkar inte." Sade James när Lily råkade bita sig själv i den redan spruckna läppen när hon försökt förhindra sig själv från att skrika åt smärtan i det antagligen brutna benet. "Jag bär dig."
"Nej, nej, nej, jag kan gå!" Försökte Lily och skulle ta ett steg för att motbevisa James, men benet vek sig under henne, och tack vare James superreflexer fångade han upp henne igen.
Det resulterade i ännu fler tårar i de smaragdgröna ögonen och en förargad blick.
"Tack Jameth."
"Jag har dig, snygging." Skrattade han och bar upp henne i famnen.
"Thnygging." Suckade Lily och begravde ännu en gång sitt ansikte i sina händer. "Hur ther jag egentligen ut?"
"Jättevacker." Sade James leende, men han valde dock att inte kommentera att det hade varit en dålig dag att måla ögonfransarna på.
"Tack för lögnen."
"Du är en väldigt vacker kvinna, vet du det?"
"Försök inte flirta med mig nu, va, när jag säkerligen har fått en hjärnskakning eller två."
"Jag tror man bara kan få en åt gången." Log James.

"Så där, du är nästan helt återställd." Sade Madam Pomfrey till Lily efter att ha utsatts för Madam Pomfreys många rutiner. "Trolldrycken du drack för din hjärnskakning har tyvärr sådana bieffekter att det vore klokast att du stannade här till i alla fall morgonen. Det är väldigt vanligt att få hallucinationer och bara känna sig lite allmänt ur form. Man rekommenderas att vara under kvalificerad uppsyn." Sade hon och såg på James som om hon inte fann honom det minsta kvalificerad för en sådan uppgift. "Mr Potter, jag ber dig att lämna nu. Ms Evans behöver vila."
"Åh, snälla, Madam Pomfrey, kan han inte få stanna?" James såg förvånad ut över Lilys plötsliga bedjande. Madam Pomfrey såg misstänksamt på henne. "Bara en liten stund." Försökte Lily igen.
"Han får stanna i en kvart. Vill han komma tillbaka får han göra det senare i eftermiddag." Madam Pomfrey gick tillbaka in på sitt kontor och stängde dörren om sig så att Lily och James var ensamma i sjukhusflygeln.
"Jag är verkligen imponerad över att du höll masken." Sade Lily till James. "Jag såg mig själv i spegeln innan." Sade hon förklarande. "Thukt vacker thej alltså." Skämtade hon.
"Jag tyckte inte det var så illa." Flinade han. "Så kommer du någonsin att sätta dig på en kvast igen?"
"Kanske."
"Kanske?" James såg förvånad ut.
"Jag hade ganska roligt faktiskt, tills-"
"-tills du flög rätt in i målstolpen?"
"Tills jag flög rätt in i målstolpen. Man kan inte vara en stjärna på en gång."
"Lily, jag säger detta verkligen för att jag bryr mig om dig, men det var det värsta jag någonsin har sett någon flyga."
"Jag kan ta det." Flinade hon. "Tänk om du inte är här just nu."
"Hur menar du nu?" Frågade James som inte riktigt hängde med.
"Tänk om detta är en hallucination." Sade hon. "Jag kanske sitter här och pratar med mig själv."
"Jag tror inte trolldryckens bieffekter har så snabba biverkningar."
"Den kanske ger en dålig tidsuppfattning." Föreslog Lily och ryckte på axlarna. "Jag kanske bara tror att jag tog det för tio minuter sedan, medan det i självaste verket var två timmar sedan."
"Jag är ganska säker på att detta inte är en hallucination." Log James.
"Men hur vet man säkert?" Frågade Lily.
"Att jag säger att det inte är det ett bra tecken."
"Du menar att jag ska lita på vad som kanske är mitt egna huvuds påhitts ord? Det låter lite riskfullt, men visst."
"Okej, jag tar tillbaka det där." Skrattade James. "Bieffekterna verkade snabbare än jag trodde."
"Äsch, håll klaffen med dig."
"Det var ju du som sa det!"
"Jag bara spekulerade. Jag menar, det finns ju en risk. Men hur motbevisar man en halluc-" Innan hon ens hunnit avsluta meningen hade James tryckt sina mjuka läppar mot hennes; hans lätt darrande underläpp fångade upp hennes överläpp. Den lätta kyssen var slut lika plötsligt som den börjat, och något som Lily aldrig förr hade sett hade vaknat till liv i James hasselnötsbruna blick. Det kändes som om hon hade sprungit ett maraton, och kunde aldrig låta sig minnas någon annan gång en kyss hade känts så. Hennes nykyssta läppar brände precis som hennes kind hade gjort tidigare samma dag. Det hade kommit så oväntat, att hon inte trodde någon kunde ha sett det komma.
"Kände du det där?" Frågade James som såg lika förvånad ut som Lily över vad han hade precis hade gjort.
"Det kände jag." Sade hon andlöst och undrade om han hade känt samma sak.
"Då vet vi det." Sade James och försökte dölja nervositeten med ett leende. "Hallucinationerna har inte börjat än."

Super!!
Det är klart att det inte gör något om du kommer med kapitel oftare! Det är tvärtom jättebra!!

Jepp, håller med

Bääääst, boken är helt enkelt bäst. Punkt slut. Tyckte inte att den var ett dugg dålig, och vill gärna ha uppdatering oftare. :3