Döda eller bli dödad [DOKUSÅPA]

Ett nytt kapitel! Amazing!

Längtar tills Dawn kommer med.

Haha, superbra! Du har verkligen lyckats fånga Austin!

Och så fantastiskt att han stötte på Shayla först, känner att hon tillslut kommer vilja mörda honom bara för att han är så dryg xD

Melody Malfoy: Btw du får en pilbåge som vapen.

Tack tack

Insåg att Ester Potter 04 inte fått vara med i röstningen, så nu får du bara lite korta alternativ om vad du vill att din karaktär gör.

1. Stöter på någon för att ingå i allians (jag avgör vem det blir)
2. Gömmer sig
3. Stöter på någon för att döda den(jag avgör vem det blir)


---
AuroraAlexius: Kul att du blev nöjd!

Ett

[WARNING! CONTAINS VIOLENCE AND STRONG LANGUAGE XD]

DAG 1 - EPISOD 5
(cirka 07:40 – 11:12)

Selma
Selma gräver, sätter fötterna, gräver, sätter fötterna, och så känner hon gräset! – och drar sig upp! ”Så”, pustar hon ut. Hon borstar av händerna och tittar ner. Därnere ligger fallskärmen i en ostadig hängmatta över det branta stupet. Hade hon klättrat ner, istället för upp, hade hon landat på klipporna. Det hade inte varit så bra, tänker hon. I hennes väska ligger en katt och jamar, och även lassot som väntar på henne.
”Åh, vännen! Vad gör du här”?
Det är en grå liten kattunge som får plats i hennes hand. ”Men du är ju inget vapen. Du ser inte ens farlig ut heller”, säger hon och fnissar till lite grann. Hon lyfter upp honom och kramar honom lite lätt. Katten är grå och har slät päls. ”Men kära hjärtanes, inte kan jag väl springa runt i en pyjamas heller. Jag undrar hur långt det är hem”, säger hon flummigt och ser sig omkring. Men här är det bara granar och blåbärsris överallt, och ner kan hon inte gå, från den här sidan. ”Jag ska ta hand om dig”, säger hon nöjt och stoppar ner honom igen, men lämnar facket lite öppet så att han får luft. Sedan skuttar hon iväg. Längre bort öste regnet precis, men här har det just börjat dugga. Hon öppnar munnen och håller tummarna att vattnet är rent, då det i alla fall smakar gott (den lilla mängden hon får).


Jack
”Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj!”smärtan är så intensiv och han försöker vända sig för att sikta med pistolen men en spark i ryggen får honom bara att ramla framlänges. När han försöker titta upp, ser han bara de äckligt neutrala ansikitena. ”Skitungar! Jag ska fucking mörda er!” vrålar han.
”Alyssa”, säger Edmund. ”Bind hans lemmar”, säger han lugnt.
Jack förstår ingenting men snart lyfts hans ben och armar och surras ihop av ett mycket starkt rep. Vad tänker de göra?! Så sadistiskt! Det är som att vara en kyckling i en jävla köttfabrik.
”Sätt nu kroken där innan han börjar sprattla”, instruerar Edmund sin syster och hon gör som hon blir tillsagd. Där Jack ligger förstår han ingenting och ser ingenting, men snart lyfts han från marken och inser vad som håller på hända. ”Sätt ner mig! Skitungar! Skitungar, jag ska döda… jag ska…” vrålet bryts av ett högt skrik.
Under honom har den ena tvillingen gått för att starta systemet och snurrar för fullt i spaken som hissar upp honom, och trycker på en annan knapp som får sågen långt fram på rullbandet att snurra. Om han inte kommer loss snart kommer han att bokstavligen halveras rakt på mitten. Men så hissas han ner på rullbandet.
”Dra åt helvete era as! Jag hoppas ni dör snart. Jag hoppas ni fucking dör!”
Alyssa och Edmund bara glor på honom – sedan på varandra – och sedan försvinner de bort i labyrinten. Men Jack vill inte gå ner med sin stolthet tagen. Åtminstone tog barnen aldrig hans vapen. Han försöker sikta bakåt mot sågen för att skjuta sönder de och stoppa det katastrofala, men han lyckas inte sikta rätt med händerna bundna. Han försöker att rulla bort från banan, men det är svårt när även hans ben är bundna. Det är som en inbyggd timer finns i hans huvud, som avgör hur långt han har kvar innan han blir skivad.
10
9
8
Han lyckas vända vänster fot.
7
6
Han skjuter ifrån lite lätt, men är bara några centimeter bort från var han var innan.
5
Han börjar dra sig framåt med armarna.
4
3
2
1
Men en snilleblixt träffar honom och han inser att han bara behöver få av repen på sina händer. Han råkar av misstag träffa sågen med armen men kommer undan med en lätt skråma, jämfört med vad som skulle hänt annars. I sista sekunden hoppar han av rullbandet och ner på marken. Psyko-barnen kom undan, men nu är det istället hans benskada och armen som har större betydelse.
Jack springer rätt ut i labyrinten igen, fast i motsatt riktning. "Skit, skit, skit”, upprepar han i smärta mumlandes. Blodet bara rinner, och han kan inget om förband. Hans häftiga andetag är det enda som hörs. Annars är allt knäpptyst. Han märker att hela sågverket slutat låta. Fan. Fan. Fan. De där tvillingarna – som är som sända från helvetet, de springer igen. Nästa gång kommer han inte reagera så långsamt. Om de inte letar efter honom, är de säkert efter någon annan (vilket egentligen är bra då det är större chans för honom att vinna då).
Vänster – höger – framåt – vänster – framåt – höger
Världen snurrar och han blir yr, blodbristen blir bara värre. Mitt i alltet springer han rakt in i någon som dyker upp från ingenstans och faller rakt på rygg. Allt blir suddigt. Han tror att han ska få en blackout, för han ser två par ögon igen. Men det är inte deras! De här är litet utstående, men bruna, likaså hennes hår. Det är Ivy, men hon vet han ju förstås inte vem det är. Hon är inte det minsta rädd, men frågar lätt;
”Vad har hänt”? frågar hon. Han är för yr för att inse att en annan spelare stannat hos honom, men svarar ändå; ”Tvillingarna.”
”Okej, om du sätter dig upp så kan jag kolla till dina sår”, säger hon lugnt. Han stönar till och sätter sig (med hjälp) upp och lutar sig mot en stock. Han tar av sig jackan och drar upp byxbenet lite, så att det blir lättare att se området runt den inhuggna pennan. Den sitter som en gren i ett träd.
”Jag hoppas inte att den kommit åt en viktig ådra för det vore ju förödande”, mumlar Ivy och hennes ögon börjar glittra.
”Vad”? frågar han oroligt. ”Inget.”
Ivy säger åt honom att stanna kvar och springer bort för att hämta en bit lättvärmd metall, och när hon är tillbaka får han bita ihop, för halvtimmen framöver blir plågsam och smärtsam. Ivy hettar upp metallen och använder värmen för att stoppa blödningen. Men när han kommer till sans igen undrar han mest bara varför hon gjorde så. ”Vi alla kan väl behöva lite hjälp”, säger hon leendes.

Sam & Kim
”Det var farligt av dig att gå fram till mig redan, okej? Så försök att undvika de andra… vi kan inte säkert veta vad de är kapabla till”, viskar Sam försiktigt.
”Men, hur ska vi då kunna veta hur vi ska fly”? frågar Kim. Sam suckar irriterat. ”Jag vet inte, det känns bara surt att du har ett svärd och jag har en pappershatt.”
”Vi hittar nog någonting”, säger Kim optimistiskt och de börjar springa. De springer över hällen nerför stigen. De håller sig vid skogens rand men precis bara i första linjen av träd, för att inte tappa bort sig i skogen än. De får syn på någonting intill träden, ett slags håla under ett gammalt dött träd. De drar upp en liten buske med rötterna som står bredvid och sätter det framför ingången. Förhoppningsvis skulle det bli svårt att hittas av de farliga och många fokuserar nog inte lika mycket på att spåra upp andra, i alla fall inte i början. Bara genom ett pyttelitet hål mellan några löv sätter Sam sitt öga för att kika ut. Därinne stannar de.

Tess
Samtidigt bara någon meter bort bland buskarna där de tidigare sprungit, sitter Tess som skyms av rädda träd. Hon vilar en stund innan hon ska över trädgränsen. Landskapet ändras drastiskt, från lövträd till barrträd och nu växer det bara några enstaka små björkträd. Hennes fingrar har färgats lila efter att plockat många blåbär på vägen, och så gott de smakat! Hon önskar att hon hade något att spara de i bara, istället hoppas hon bara att hon kommer hitta tillbaka till blåbären förr eller senare – om hon än lever. Nej, det är det ingen fråga om! Hon ska överleva det här. Punkt slut. Hon hoppas att det finns bättre mat på andra ställen. Bären kan väl inte räcka till cirka 40 spelare och vara i fem dagar… men det slår henne att det kan vara därför de vill att spelet tar slut fort! Hon måste döda de andra, nu! Hon vill inte dö! Nej, så kan det självklart inte gå! Alla andra ska dö! De måste!
Berget blir brantare men hon skuttar sig försiktigt uppåt. När hon kommer tillräckligt högt upp får hon lite utsikt över ön. Långt borta i horisonten ser hon havet. Ön är mestadels täckt av skog och äng, men det finns också små byar lite här och var. Husen är säkert redan ockuperade. Hon har redan en plan för vad som ska hända om hon stöter på folk i den mörka vilsna skogen på natten.

---39 spelare kvar---

oh my god det där var amazing! När kommer nästa val (eller vad det heter)?

Tack, tack, snälla du!♥
Jag vill vänta en stund. Jag har redan några scenarion planerade.

Superbra!!!!

När kommer min karaktär med?