Månsystrar

Jag också!!!!!!♥

Jättebra kapitel, som vanligt! ♥

Tack!♥
_______________________________________________________________________



Hej allahopa!

Tack för era fina och snälla kommentarer. Jag blir varm inombords när jag läser de!♥

Och för er som inte såg vad som döljde sig i spoilern, kan berätta att det var Vitiosa som sköt laxrosa blixtar mot Ly.

Nu kommer kapitel nio! Men jag måste varna för mycket blod och äckligt och läskigt.
Så läs på egen risk!



Kapitel 9

Ly minns veckorna efter mötet med Vitiosa. Febern, den konstiga sömnen, de läskiga drömmarna och framförallt hostan, hostan som rev i hennes lungor, hostan som hostade upp kött och blod, hostan som rev sönder hennes hals. Kötthostan.
Det var inga trevliga veckor, men hon hade alltid Lo som stöd. Lo var alltid bredvid henne i sjuksalen och strök henne över pannan och viskade lugnande att allt snart är över.

Henny låg fortfarande i sängen bredvid Ly, men hon hade vaknat upp ur sin koma och var uppe och gick lite ibland.

Ly minns också att hon gick i sömnen mycket. En natt vaknade hon i tvättstugan på slottet, och en annan på vinden.

Ja, det hela var inte kul. Alls.

Hon låg i sin säng och hostade, och hostade, och hostade, hon hostade i flera timmar, hostan ville aldrig ta slut. Den skar i hennes hals och blodklumpar kom upp ur hennes mun. Men Lo var direkt där och torkade bort blodet.

Leonie och Philip hade inte fått se Ly sedan hon kom hem från skogen.
Ly ville inte att de skulle få träffa henne förräns hon var frisk, annars skulle de bli för oroliga.

Ly tvivlade på om hon någonsin skulle bli frisk.
Hon trodde att hon skulle dö snart.

Det fanns inte mycket livskraft kvar i henne. Alla var oroliga.

Cecilia började också inse att Vitiosas förbannelse kanske inte gick att bota.

Ly låg i sin säng och sov. Hon drömde om att hennes hjärta gick sönder och allt blod rann ur det. Ut i slottet, hela slottet fylldes med blod och alla drunknade i hennes blod. Men inte Ly, för Vitiosa hade berättat att man inte kan drunkna i sitt eget blod. Hon sa det när Ly var på besök hos henne i Vitiosas lilla näverkåta.
Ly låg bara där i sin säng och såg upp på allt blodhavet ovanför henne. Det gick att andas hennes blod. Men det kändes väldigt konstigt, som att hon drack saltvatten genom näsan.

Ly vaknade kallsvettig, det kändes som att någon hade vält en badkar fyllt med vatten över hennes säng.
Hon var iskall och skakade våldsamt.
Men somnade snabbt om.

Nästa kapitel kommer bli mycket trevligare!

Azum!!!!!

Vet inte hur jag ska beskriva det här.....
DET ÄR SÅ BRA!!!!!DU ÄR BARA EN SKRIVANDE ÄNGEL!!!!!!! KOMME LÄNGTA TILLS NÄSTA KAPITEL!! ♥

Tack! ♥



Alltså, Oh My Rowling! Du är så underbar! Tack!

Superbra!!!
Du skriver megamugglisfantastikt.

Du skriver verkligen SUPERBRA! ♥

Tack finis! ♥



Åh, tack! Jag blir verkligen jätteglad! ♥

*Kommenterar*