Du kan rädda mig (THG)

Vad läskigt! MEN BRA!!!

Kapitel 14

Linus hjälper mig ner för trädet och han kompiskramar mig. Han går fram till ödlan och drar ut en jättestor svart yxa. Han stryker den över marken så att blodet som tydligen är grönt försvinner. Han ler igen och räcker mig lite mossa att stoppa på det som en gång var ett finger. Jag tackar och pressar det hårt, hårt mot handen.
”Så, vad har du gjort då?” Frågar han och vi börjar sakta gå.
”Hm, du menar, nästan dött av Tindra blivit av med ett finger och flytt?” Frågar jag.
”Aa, typ så”, säger han och trycker bort en stor grön gran gren ur sitt ansikte.
”Du då?” Frågar jag och kliver över en gren.
”Jag har gått omkring över arenan. Den är fyra delar, skog öken djungel och en stad”, säger han.
”Stad?”
”Ja alltså det bor ingen där, det är tomma skyskrapor där bara”, säger han.
Jag nickar. Fyra delar, varav jag aldrig kommer att vara HÄR igen.
”Kan vi gå till någon annan av delarna, jag…”, säger jag men kan inte avsluta meningen.
”Jo, men du? Hur hittade den där dig?” Frågar han och ler snett.
Jag stannar bakom en gigantisk gran och drar fram min läkemedelsväska. Jag lindar ett riktigt bandage runt handen och tittar genom burkarna med medicin jag har fått. Jag hittar smärtstillande och sväljer en och går sedan tillbaks till Linus och håller upp handen till svar.
”Jaa, det börjar egentligen innan spelen med Tindra, vid intervjun med Ceascar. Tindra svor på att döda mig. Sean när spelen började letade hon efter mig. Jag råkade komma till henne och hennes lilla gäng när jag letade efter vatten och sedan jagade hon mig och gjorde det här”, säger jag och pekar på ögat. ”Hon blev dödad av en annan ödla”, avslutar jag.
”Åh, så allt tack vare Tindra?” Frågar Han.
”Aa”
Plötsligt försvinner alla granar och ersätts av konstiga buskar och växter.
”Nu är vi i djungeln”, säger Linus.
Jag nickar till svar och vi fortsätter gå och tillslut hittar vi ett bra ställa att tillbringa natten på.
Jag känner hur min mage skriker på mat och jag drar motvilligt fram påsen med kött i och jag ser att Linus också värkar vara hungrig. Jag kastar en strimla kött till honom som han hungrigt tar emot och jag tar en själv. När jag tillslut har slickat av fingrarna som lite ut av fettet från köttet har hamnat på drar Linus fram en vattenflaska och han ler när han ser att jag tittar på den som om det vore mitt liv.
Han kastar flaskan till mig och jag häller i mig utav vattnet.
”Sov, så vaktar jag”, säger Linus.
Jag nickar och drar fram min väska och drar på ett nytt bandage, ta mer medicin eftersom det har börjat göra ont igen. Jag lägger väskan så att det ska bli så bekvämt så möjligt och lägger mig ner och tittar upp mot himlen samtidigt som nationalsången spelas upp och bilder av döda människor kommer upp, jag ser Tindra i slutet och stänger ögonen.
Jag vill bara somna och vakna upp hemma i min egna säng med Katniss och mor.
Plötsligt hör jag ett skrik och ett kanonskott.
Jag flyger upp mot stenen Linus satte sig på och upptäcker, den är tom…

NO!!!
INTE LINUS!!!!
PRIM!!! OM HAN DÖR SÅ BLIR JAG ARG!!!!
MEN JÄTTEBRA kapitel!!!!!♥

Det blir jag med men hehehe jag måste nog försöka få lite kontroll över mitt DÖDA-ALLA-I-DIN-BOK/BERÄTTELSE-SJUKA.

SÅ DÅ KOMMER LINUS DÖ??????*gråter floder*

Nej, eller jo, eller kanske, jag menar bara att jag blir irriterad på att jag dödar typ alla

Jaha!!!

Vem dog i slutet. Superspännande…

Omg, bra!!!!